Enträgen vinner

Efter sju år har jag lyckats med något som jag har lagt ner otroligt mycket tid och kraft på. Jag har nämligen blivit av med min sista p-stav (vilken ju uppenbarligen inte längre har någon effekt). 2007 flyttade jag ner till Småland och startade upp en tjejjour. I samband med det så höll jag en utbildning för blivande tjejjoursledare och när jag planerade ett av dessa utbildningstillfällen så slogs jag av hur förfärligt orättvist det är att det finns minst ett trettiotal olika p-skydd som riktar sig till kvinnor medan det enbart finns två som är riktade mot både kvinnor och män och inga, nada, noll riktade enbart till män. Biverkningarna av dessa preparat är hundratals och bitvis otäcka och obehagliga. I samband med detta bestämde jag mig för att jag skulle ge min kropp en hormonfrist och beslutade mig för att ta bort min p-stav. Detta var betydligt lättare sagt än gjort. Jag vände mig till tre olika instanser i Småland men ingen kunde hjälpa mig utan remitterade mig vidare. Tillslut så var jag redo att ge upp men valde då i samband med att jag flyttade tillbaks till Stockholm att fortsätta. Jag bokade tider på två olika vårdcentraler som inte kunde hjälpa mig men tillslut så hittade jag en mödravård som ville ge det hela ett försök. Till saken hör även att jag har för mig att jag hade två stavar i armen men ingen journal gällande detta gick att finna på det sjukhus som hade opererat in stavarna så ingen kunde säkert veta. En vänlig barnmorska försökte hjälpa mig att ta ut stavarna men lyckades inte då de vuxit fast (jag hade vid tidpunkten för detta haft p-stavar i min kropp i minst sex år). Jag hade sedan länge slutat lita till att de skulle ha någon effekt men ville ändå inte ta andra preparat av rädsla för att rubba min hormonbalans utifall att. Barnmorskan remitterade mig då vidare till ett större sjukhus där jag blev kallad till operation. Trots att jag själv var tydlig med att jag hade en misstanke om att det fanns två stavar så hade jag efter operationen blivit av med en stav. Tiden gick och det lilla ärret läkte men jag tyckte fortfarande att jag kunde känna en stav under huden. Många tyckte att jag var en smula överreagerande och ansåg att detta som kändes var ärrvävnad men jag blev allt mer säker. När jag blev gravid och ändå skulle träffa en barnmorska såg jag min chans och bad henne känna efter. Även hon blev osäker på om det kanske var så att staven var kvar. Hon valde därför att remittera mig till en läkare som skulle känna efter. Även han vart osäker och valde att remittera mig till ett sjukhus för att göra ett ultraljud för att se om det var en stav kvar och i så fall ta bort den. Så nu, äntligen, efter sju långa år och 11 barnmorske/läkarbesök så har jag lyckats bli av med mina två p-stavar. Värt att fira. Enträgen vinner, eller hur säger en?