väntan och längtan

2014-09-14 09.51.05

2014-09-23 07.10.00 2014-09-28 11.08.292014-09-21 12.48.312014-09-22 11.15.102014-10-01 07.21.22

2014-09-21 10.28.07IMG_8097 IMG_8109 IMG_8112 IMG_8122

 

Trots att jag har så förfärligt ont till och från så har jag försökt vara aktiv och social i så stor utsträckning som jag orkar. Jag har följt med på några aw, ätit middag med vänner, gått på några pubar, tagit några fikor och besökt ett par slott. Jag har även haft långväga besök av bl.a. A och försökt repa i den utsträckning som jag har orkat. Det blir ju såklart inte riktigt som vanligt när jag känner att andra måste anpassa sig efter mig eftersom jag inte kan gå några längre sträckor och därför ofta tar bilen men som nykter har jag märkt att jag ibland är piggast i sällskapet. Jag börjar dock sakna att ha förmågan att röra mig som jag vill och jag längtar till den dagen då det inte gör fördjävla ont bara att ligga i en säng. Vi har även pysslat med en hel del till bebbens rum och det senaste som vi införskaffade var en helt underbart söt räv som jag i hemlighet hoppas kommer bli det där gosedjuret som alltid får följa med och som sliten ligger kvar någonstans i tonårsrummet. Jag har alltid vart en otålig person som jämt vill befinna mig i nästa steg, nästa fas, nästa resa o.s.v. Detta med att vara gravid i 40 veckor är ju en evhetslång process som ibland inte går tillräckligt fort framåt. Jag är så otroligt nyfiken på att få träffa den här lilla krabaten som har växt i mig de senaste 30 veckorna, som jag dagligen känner snurrar och simmar omkring och som tycks reagera på beröring. Svårt dock att veta om hon blir lugn eller rädd av att känna att vi klappar på henne. Oftast så slutar hon röra på sig när hon känner beröring. Jag undrar så hur hon ser ut och vilken typ av person hon är. Om jag utgår från aktiviteten i magen så skulle jag nog gissa på att hon är en ganska lugn och rofylld person till skillnad från sin mamma. Jag kan knappt bärga mig tills jag får träffa den viktigaste personen i mitt liv. Det är även en spännande tanke att det kan ske närsomhelst från ca 8-12 veckor framåt. Om en dryg månad, 14e november närmare bestämt, så kommer jag arbeta mitt sista pass och jag misstänker att väntan och längtan kommer övergå i en slags besatthet när jag inte har jobbet att fokusera på. Jag har dock laddat med en hel del böcker som jag planerar att läsa, några syprojekt som jag ämnar slutföra och ska försöka spara några serier som jag kan uppslukas av under en period.

Gällande föräldraledighet så har vi börjat detaljplanera och jag tror att det på många sätt och vis kommer vara en underbar tid, speciellt eftersom vi har valt att ha en stor del av vår ledighet gemensamt. Nästan alla de farhågor som jag hyste innan jag fick veta att jag var gravid är som bortblåsta. Även de gällande själva förlossningen, anknytningen till barnet, relationen till D samt mitt eget manövrerande mellan olika roller. Nu är jag bara laddad och peppad.

 

2014-09-27 18.28.23 2014-09-27 21.15.16