Vagnen

Det som jag som blivande förälder snabbt fick förstå är att babyprylar är en hel djungel av olika alternativ där alla anspelar på att om du bryr dig om ditt barn så köper du den dyraste finaste grejen för den är säkrast och tryggast. Jag som dels ogillar att matas med moralpredikningar överlag och inte heller förespråkar att en skall köpa nya saker då det finns så mycket fint och bra som fungerar alldeles utmärkt, trots att någon annan har haft det i sin ägo, har naturligtvis känt mig provocerad under graviditetens gång. Några saker har vi dock valt att köpa helt nya av lite olika skäl. Vagnen är en av dessa saker. Ett flertal av dem som jag har talat med kring vagn och som har valt att köpa detta begagnat har sagt saker i stil med

-Åh, den är så fin och fantastisk och jag är jätte nöjd… men… den drar ju en del åt vänster och det har lett till att jag har fått besvär i min ena arm, axel och nacke eftersom jag kompenserar så mycket.

Eller

-Ja, vår vagn är superfin och rymlig men den går inte in i en enda hiss i stan och därför måste vi alltid låsa fast vagnen och oroa oss för att någon del skall bli stulen. Det händer t.o.m. på BVC att folk blir av med delar av sin vagn.

Eller

-Den här vagnen passar oss perfekt men när ett hjul gick sönder så var det omöjligt att få tag på ett exakt sånt så då fick vi byta alla och det kostade ju en del och sen när vi skulle byta till sittdelen så fanns inte den på lager så “bebisen” ville bli buren hela sommaren tills vi fick tag på en sittdel och jag har fortfarande ont i ryggen.

Ja, ni förstår. Själv så ville jag ha en vagn där alla reservdelar är enkla att få tag på och där det bara är att gå in i butiken där jag köpte vagnen för att få hjälp om något börjar strula som att ett hjul drar åt ett håll. Jag vill få plats i de flesta hissar och inte hela tiden behöva oroa mig för att vagnen ska bli stulen. Jag tror att det är nog tungt för kroppen att vara gravid och sedan bära omkring på mitt barn så jag vill inte utsätta mig för några extra risker gällande detta. Valet föll tillslut på en grå Kronan City vagn som förhoppningsvis kommer fylla alla våra behov.

2014-11-22 12.04.27   2014-11-22 17.37.35

2014-11-22 17.30.262014-11-22 17.30.53

Den kanske inte är lika snygg som en sån här goding men förhoppningsvis kommer funktionaliteten göra att den är värd varje krona ändå.

98b4df7a0a1e2419c1a5e99332c75423

Lägenhetsfotografering

De senaste dagarna har vi ägnat åt att förbereda inför vår lägenhetsfotografering. Trots att vi inte fick den lägenhet som vi hade siktet inställt på så beslutade vi oss för att det var en god idé att fota vår lgh innan bebisen kommer och vi får fullt upp med att komma in i våra nya roller som föräldrar. Vi kände att vi förmodligen inte skulle prioritera städning och lägenhetspiff i det skedet. Vi får hålla utkik efter nya objekt och när dagen väl kommer då vi hittar något intressant så kan vi komma ut med vår lägenhet på hemnet direkt och förhoppningsvis göra en snabb affär. Det ska bli spännande att få se bilderna men här kommer några smakprov ur min mobil. Vi hade otrolig tur med vädret idag då det var andra gången solen sken denna månad. Det innebär att de bilder som fotades idag likväl skulle kunna användas i april utan att någon skulle ana något.

2014-11-25 12.08.19 2014-11-25 12.09.18

2014-11-25 12.09.30 2014-11-25 12.09.43 2014-11-25 12.10.16 2014-11-25 12.10.22

2014-11-25 12.14.09 2014-11-25 12.14.16 2014-11-25 12.14.25

2014-11-25 12.14.46 2014-11-25 15.38.53

varning för trist inlägg om självömkan

Min graviditet har på många sätt vart tuff och jag känner att det inte blir enklare trots att det “bara” är fyra veckor kvar till BF. I början så mådde jag illa och det stramade och drog i magen. Jag hade svårt med lukter, smaker och min salivproduktion vilket gav en konstant känsla av att vara uttorkad och bidrog till illamåendet. Vartefter tiden har gått så har det ena efter det andra symptomet bytts ut mot nya, inte nödvändigtvis mindre smärtsamma/jobbiga symptom men det har ändå vart skönt att få lite avlastning och ombyte. Efter vecka 20 så har jag haft problem med bäckenuppluckring (foglossning) och det har ökat i intensitet för varje vecka. Jag började känna att det var svårt att gå även kortare sträckor efter bara ett par veckor och nu har jag nästan ont konstant. Det gör som mest ont när jag ligger ner men jag kan inte heller gå, stå eller sitta någon längre stund utan att det smyger sig på. Ett per gånger varje dygn gör det så ont att jag vill skrika, gråta eller åtminstone kasta något bara för att få ut mig frustrationen av att vara så låst i min egen kropp. Jag har svårt att utföra även vanliga vardagliga sysslor och kan nästan inte förflytta mig mellan platser om det krävs att jag måste gå eller stå under en längre tid. Jag kan nästan inte handla eftersom jag inte får med mig kassarna upp för våra tre trappor utan hiss och av alla hundratals saker som jag skulle vilja göra här hemma så kan jag inte ens byta gardiner själv. Jag är helt enkelt fast i min fysiska smärta och den psykiska stressen av att inte förmå att åstadkomma det jag vill. Att ha såhär ont medför ju även en del andra bekymmer så som sömnlöshet, restless legs samt ont på en massa andra ställen så som nacke och rygg eftersom jag enbart kan sitta/ligga på vissa sätt o.s.v. Sömnlöshet medför också en ökad stress och en viss irritation. Ibland så känns det som att fyra veckor till av detta är mer än vad jag står ut med och kan hantera, särskilt med tanke på att det väntar en annan typ av smärtor efter förlossningen, kanske i flera månader beroende på hur allting går. Samtidigt som jag bär på all den är frustrationen av att inte kunna göra det jag vill så är det fortfarande det häftigaste jag har vart med om och jag skulle aldrig vilja byta bort den här upplevelsen. Jag känner mig bara uppgiven ibland över att min kropp under de senaste fem åren har vart utsatt för så stora påfrestningar (3 benbrott i fotleden, 2 knäluxationer, ett flertal inflammationer i vänster knä och höft och en massa besvär efter förra årets cykel/bilolycka) och att jag aldrig riktigt lyckats återhämta mig. Förhoppningsvis så medför det här med att ha ett barn ytterligare motivation för mig att gå på sjukgymnastik och se till att få min kropp i ett sådant skick att jag minskar smärtan och ökar min rörlighet. Just nu försöker jag främst fokusera på peppen av att vi ska bli föräldrar och förbereder så mycket praktiskt som jag bara kan för att hålla tankarna från smärtan.

Terrasser och andra drömmar

Som vanligt så kan jag inte låta bli att drömma mig bort till de oändliga möjligheter som finns att göra något fantastiskt av terrassen om vi skulle få lägenheten. D är en person som har betydligt svårare att gå in i ett projekt och föreställa sig slutresultatet eftersom han då anser att han skulle uppleva besvikelse om det inte blir av. För mig är det tvärtom. Jag måste gå in helhjärtat och tänka ut varenda pinal som vi skulle behöva ordna med för att bli peppad och när/om det inte blir precis så som jag hade föreställt mig så gör det ingenting. För mig är tanken på terrassen och dess möjligheter nästan bättre än att erfara den i verkligheten.

5b04533bbb61ab1cc7575d5e0f381e93 405ac392e0d6083991927d4ab86b7aa7

1bd0ac4eed8d0277ddc021063a4c583e 1fa9884b4505daf5f9d6928ae9e306c6 1fe4a557a1e70bcd4728f59470bf6201 5fd0f8ea7c77c196e9b0b8fa98f5ee27 8cd61f84a7f80c95b252e98eff5e592c 9f797b5c847e5588bbc662fa6c5f8c2e 9fefdf8cc8fd1dc50abd553f4d1e3b5d 26f3f8384753ffbaa7bf69739b0c42b0 282ba7520eb3de0948dd34fed3d1bff5 999969a1e3c0b5124508386362b08065 a1024324cfa5096095fe2e0ca01789e0 af6c4ba00386869c72d440149a3d1c6a b44f36be080140776b0578757b46c6c5 debff92bf967e6fe7aaa7d71b0a32a35 e784c6b92e4480cc5b90006ffdc1f9b8

Källor till alla bilder finns på http://www.pinterest.com/ladybathory/balcony-and-garden/

Att förbereda en försäljning

Idag så har jag utnyttjat min födelsedagspresent från D vilket var att få mina naglar fixade och sedan på eftermiddagen så fick vi vår lgh värderad av en mäklare. Vi är nöjda med resultatet och mäklaren tycks tro att vi kommer kunna få lägenheten såld inom kort om vi vill och är lite snabba. Detta föranledde att vi bokade in en fotograf tills på tisdag och förmodligen så blir det visning på lägenheten den 7e och 8e dec. Snabba puckar minsann. Men jag gillar det. Jag har ju vissa maniska tendenser när jag går upp i saker och det känns bra att få så mycket som möjligt gjort innan lilla Rut gör entré. Resten av kvällen har jag ägnat åt att förbereda inför fotograferingen vilket mest innefattar att plocka bort alla små prylar och personliga saker. Vi kom överens om att göra barnrummet så klart som möjligt eftersom det kanske kan locka köpare att det finns ett extra rum utifrån det temat snarare än som ett arbetsrum. Jag är så peppad så jag nästan spricker även om det skulle kännas otroligt sorgligt att flytta ifrån ett boende som vi har skapat helt utifrån vår egen stil och smak. Både jag och D gick in i helrenoveringen med målet att detta skulle bli en lgh som vi ämnade bo i ett bra tag. Trots allt har vi snart bott här i tre år och det är en ansenlig tid även om det känns som att tiden går så otroligt fort. Jag känner mig nervös över att gå in i tre stora omställningar inom loppet av ett par veckor men samtidigt så är det förmodligen enklare att ta allt på en gång snarare än att sprida ut det. Att sluta arbeta och på så sätt förlora en hel del av det dagliga sociala utbytet och tydligheten i vad rollen som behandlingsterapeut gett mig tar lite på krafterna även om jag håller mig sysselsatt. Det är något visst med att fokusera sin energi och förmåga på en arbetsplats och jag saknar delvis den jag är när jag gör det. Jag förstår ju att jag känslomässigt kommer befinna mig i ett helt annat tillstånd när min kraft och energi fokuseras på Rut. Att till råga på allt flytta mitt i allt detta kan ju tyckas vara en smula korkat men jag tror att det blir skönt att starta upp som en familj på en ny plats med nya förutsättningar. Jag är nervös, pirrig och lugn om vartannat. Om 4 veckor eller så så kommer jag vara mamma till den fantastiska lilla skapelse som har växt i mig under så lång tid och ingenting kommer längre vara detsamma. Jag kommer alltid vara någons mamma. Så oerhört märkligt och mäktigt.

Ljuvliga klänningar och andra hinder

Vem kunde tro att det skulle vara så roligt att titta på och sukta efter barnkläder. Förvisso är jag en person som kan ägna en hel timme åt att titta efter vintageklänningar på etsy men det är faktiskt snäppet roligare att leta reda på fina barnkläder. Jag har ju tyvärr ett problem i det att jag är så otroligt ambivalent över hur jag ska förhålla mig till kläder nu när vi ska få en dotter. Å ena sidan så är jag en vintageentusiast och klänningsfantast och klänningar i barnstorlekar från 50-talet är det ljuvligaste jag kan föreställa mig. Att få se mitt barn tulta omkring i dessa skulle vara underbart. Å andra sidan så är jag en inbiten feminist med starka åsikter och föreställningar kring hur och på vilket sätt ett barns kläder påverkar hur barnet blir bemött. Kanske skulle förskolepersonal och andra vuxna runt vårt barn inte uppmuntra henne till fysisk aktivitet och en viss typ av lekar om hon bär en pastellig klänning med blommor på, kanske skulle de inte låta henne härja omkring i lika stor utsträckning som andra barn och kanske skulle hon få höra hur söt hon är flera gånger varje dag. Om jag på något sätt skulle kunna känna mig trygg i att jag och D tillsammans skulle vara en tillräcklig motpol till detta så skulle jag inte oroa mig så mycket men vem vet vad som spelar in i skapandet av en personlighet, självkänsla och föreställningar om de egna förutsättningarna och möjligheterna. Vågar vi riskera detta? Eller spelar kläderna i sig en så pass marginell roll att vårt barns biologiska kön kommer bidra till att hon möter dessa hinder och förutfattade meningar iallafall?

b2826bb9674224328f5cdab3dd419c8df2822c250acb3965fb6229e361fbbf45991900304b187e23b843ac4936e5dd3ab07bb55318bf47a294e7af7e6b6a2c7b3c58a477aaef2aba0ed10c9de8c6e6c3facea521db1af29e14ca4df2b2de6d26

ccb3d4c39ac58fd1fcebbe50c7253ece76c9aa7448b92c9da85c3bd00fdb0a8427f04aeb4ddaba5c91c83386baec921bf2df22c2b1ec153006e2d505a2838f0e5a8e8de2176109b97d32626f028c138a76fbbbab3fb558852551325e174a939398b118534d095c0f4110af998c3164f5911dd258426b25a89a8c67c7485322e1114e30c20669c51660a41c92de4bad6a2aa32c6e25d1eafc76c925a45f6e6a45 691bcb4ad51a6375cc8ce9ce237d5ac4   ce42ce4c515559dba607b67589784d995a90e458ed960c7a8e46e35f0c01ced0  5feb434f08765986ef447e1fb22bbad4 de1f07710b446c236346d88727c43a8b5facc2d1024b6facedf03784001a4d1e5d1acbd6f944f08c9e1c795afa077512 a8ba2b38bbcf4a2e675b9a74b01620d79cca13cc8fcd5fe6bfcdd3851b13c6a2

1ed04ff84fb4ad1542e793de18d0fef5  700bdc16aeda2e8230dedebe3f87ffb6858a125cb9f9ad9ccfd9ea6e8256d116

c4035a69a2f2af78aeafbc07179c75e4 e0617ea2f677f3b8cf985e60293fae9283a1c7c2ced2980f1ee52e7186ff0369

7c83b588f7677a9031b579027d22d59d a0bff835281d0c9272f1fa216a009c5e  2f2d533b16dcc9b021aee5e8cbbe1961 2035d0c086bf95cd026a71d37a3eebeacef3c21606e5b2725e3cd356cdefc10fc04b0d55eb89a05799b5071c7b59ba048c7c5409966e74f106ea356acca5bf64  922b2d3293abeb26d1a5488c890963640403c2ae0b547815df7b000e1e91e2ec1b5b5a5d18c52935eaad563e989a6aaa

Nya projekt

Det är något med mig och projekt. Jag hann inte mer än gå hem från jobbet med mina blommor och fina lyckönskningar ringandes i öronen i fredags när det var min sista dag på jobbet innan jag hade fått en ny plan. En plan om vad de nästkommande 59 veckorna ska innehålla (förutom att vi ska få ett barn med allt vad det innebär). Kalla mig galen men jag har hittat vår drömlägenhet. Eller lägenheten ligger iallafall i det område som jag och D så många gånger har passerat och talat om att där, just där ska vi bo någon gång.  Det är en sån lägenhet som en flyttar till och bor kvar i tills barnen är utflugna. Lägenheten är 114 kvm, är i tre våningar, har tre sovrum, har en walk-in-closet och en terrass på 18 kvm med sjöutsikt bara för att nämna några av alla de saker som jag gillar. När det gäller mig och mina projekt så har jag en tendens att vara väldigt snabb och samtidigt metodisk. De hinder som låg i min väg var bl.a. att D inte tyckte att det var lämpligt att planera in en flytt när jag ska till och föda vilken dag som helst. Förvisso kan det ju ligga något i det han säger men eftersom jag är funtad på ett lite annorlunda sätt så kontaktade jag en firma som flyttpackar, bär allting, flyttstädar och packar upp allting om en vill. Det kostar förvisso en slant men det kan det ju vara värt om en är nyförlöst. Ett annat argument som D framförde var att vi ju hade hittat en trevlig förskola med alla de inslag som vi önskar i det område där vi bor nu. Jag är ju inte den som ligger på latsidan så inom kort kunde jag leverera åtminstone två godkända förskoleförslag. Jag har även skaffat ett lånelöfte, bokat in en mäklare för värdering av vår nuvarande lgh, bett om att få komma på förhandsvisning (för att då ha en chans att ge ett bud lite över acceptpris och hoppas att det inte blir någon ytterligare visning), tänkt ut och planerat hur jag ska städa och fixa i vår lägenhet inför fotografering och visning, kollat upp alla sätt att ta sig till den nya lägenheten kommunalt, kollat upp alla närliggande matbutiker och helt enkelt sopat mattan med alla argument som talar mot en eventuell flytt. Hoppas bara att lägenheten är lika fantastisk som den ser ut på bild så inte allt detta var förgäves.

Det här med att sluta arbeta känns ju naturligtvis dubbelt och den första natten så vaknade jag nästan kallsvettig med tanken -Vem ska köpa julkalendrar till ungdomarna och förbereda textavsnitt till morgonsamlingarna under advent? Bäst att jag delegerar den uppgiften till en specifik person så det inte försvinner. Förra året så läste jag texter ur boken “varför växer gräset” och det var uppskattat. Bisarrt att det var just det som oroade mig. Jag förstår ju naturligtvis att mina kollegor kommer klara sig alldeles utmärkt utan mig men jag är osäker på om det enbart är en betryggande tanke. Det finns väl något i de flesta av oss som vill bli saknad och som vill höra att det inte är detsamma utan oss. Samtidigt som jag försöker göra mig fri från tankar på jobbet så finns det också en känsla i mig som tycker att det är skönt att få vara hemma och ägna mig åt andra saker under en period. De sista veckorna så har jag vart sjukskriven på halvtid vilket har inneburit att jag inte har arbetat nätter eller helger. Det har vart otroligt stressande att få till ett schema där jag skulle lyckas åstadkomma det jag önskade hinna med på mindre tid än beräknat. Jag hade en önskan om att lämna över saker och ting snyggt men det fick jag ju lägga på hyllan och inse att det var en omöjlig uppgift. Eftersom jag är en person som har en strävan efter att göra arbetsrelaterade saker oklanderligt och hela tiden har en önskan om att vara bra på det jag företar mig så har det vart nästintill plågsamt att befinna mig på jobbet med enbart ork att göra minsta möjliga ansträngning för bästa resultat. Jag har även känt att jag har mindre uthållighet och sämre förmåga att härbärgera känslor och sådant som jag fick på mig av ungdomarna. Min rigiditet i relation till ungdomarna tycks också ha ökat vilket ibland har gjort att jag har gått hem från jobbet med en känsla av frustration då saker inte har skötts så som jag hade önskat. Jag ansökte om gravidpenning med hänvisning till att mitt arbete både innehåller psykiskt och fysiskt tunga arbetsuppgifter samt att det ju kan förekomma våld och hot om våld även om det är ytterst sällsynt och blev beviljad det under de datum som jag hade önskat. För mig så är det delvis en mental skillnad i att vara sjukskriven med alla mina egna föreställningar som hör till, så som att jag på något sätt skulle vara svag, uppfattas som en person som beklagar mig över minsta lilla, att jag ju faktiskt kanske hade orkat om jag bara… o.s.v. mot att någon har gjort bedömningen att mina arbetsuppgifter är så pass påfrestande att en gravid kvinna inte kan förväntas arbeta under det senare skedet av en graviditet och därför beviljat graviditetspenning.

Dock så har jag en hel del att stå i framöver även om jag inte befinner mig på min arbetsplats och även om det mot all förmodan inte skulle bli en flytt. Jag ämnar nämligen passa på att göra allt sånt där som jag annars brukar skjuta upp på framtiden. Just denna vecka skall jag göra en service på vår bil och sedan besiktiga bilen, jag ska följa sjukgymnastens råd och gå på gravidvattengympa (jag har bokat in mig på 5 tillfällen framöver och har lyckats använda denna termins friskvårdspeng till detta), jag har bokat in mig på en tid för att göra nagelextensions då jag fick detta i födelsedagspresent och jag har intentioner om att fika och äta lunch med diverse vänner. Det är dessutom en hel del roddande med att sätta mig in i försäkringskassan, hitta ett bra BVC och köpa in det sista inför bebbens ankomst. Apropå inköp så har vi en lång lista på saker som är bra att ha, allt från nagelvårdskit till bebisar till salva för ömmande bröstvårtor. I helgen så åkte jag och D till Liljeholmen för att byta till vinterdäck och passade på att shopa lite på apoteket. Känslan som uppstod i mig när D stod hukad framför en hylla och läste på diverse förpackningar för att hitta den bästa bröstvårtssalvan och sedan tillägger att jag borde köpa bröstvärmare och diverse andra saker för att slippa få infektioner var en form av omsorg vilket skapade en värme i bröstet som jag sällan upplevt. Det var inte en romantisk situation i sig men jag har nog aldrig känt mig så älskad. Jag är så otroligt nöjd att det är just han som ska bli pappa till mitt barn och någon gång i framtiden även min man.

En annan sak som vi har ägnat oss åt i helgen är att packa väskan inför förlossningen. Många av de saker som är bra att ha med har vi lyckats gräva fram men det mesta känns som saker som en ändå kommer behöva ränna runt i lägenheten för att hitta. Kameran, mobilladdare, tandborste och tandkräm, TENS-maskinen, massageboll, schampo och balsam, mat och dryck, ja inget av detta går ju att packa på förhand om en inte vill ha dubbla uppsättningar av allt eller mögliga grejer. Det slutade med att jag skrev en lista så får D ta tag i packandet när det blir dags.