Våren är här

Dagens äventyr innefattade att vi åt lunch med Ds mamma som sedan passade Rut då vi besökte en av de lokaler som vi har hyrt till bröllopet, närmare bestämt den lokalen där middagen och festen skall ske. Jag hade på känn att den skulle vara bra men jag blev mycket positivt överraskad. Jag är helt kär i vår lokal och vårt tema. Det blir bra det här. Efteråt så mötte vi upp Rut och begav oss ut på en lång promenad i det vackra vädret. Vi hade nämligen visning av vår egen lägenhet och behövde hålla oss hemifrån så att vi inte skulle lyckas stöka ner. Det har på alla sätt och vis vart en hel underbar dag och jag är så peppad så att jag nästan spricker på allt kul. Det är vår, vi säljer vår lgh, vi flyttar in i en ny och ska fixa och dona och välja möbler, vi ska gifta oss, åka på bröllopsresa och jag får hänga mer Rut året ut. Det blir som inte bättre än så.

IMG_8970 IMG_8977 IMG_8981 IMG_8984 IMG_8996 IMG_8999 IMG_9002 IMG_9006 IMG_9010 IMG_9026 IMG_9035

Att börja om från början

I över ett års tid, i 16 månader för att vara exakt, så har jag och D vetat att vi skulle gifta oss och ganska specifikt även hur detta skulle ske. Otaliga är de gånger som jag föreställt mig att jag skulle stå i en lång klänning i den där barockträdgården, framför det där slottet, med alla dom där fina runtomkring.Jag har tänkt på hur det skulle vara att bläddra igenom den där bröllopsboken om tjugo år och minnas varenda sekund och tänka att -åh, så vacker jag var ändå, och sedan sucka åt mig själv och tänka, sånt slöseri att jag inte förstod det då.

Planeringen var som sagt klar (platsen bestämd, fotografen bokad, klänningen ritad, sömmerskan kontaktad och toast mademe utsedd) för att nämna några av de saker som jag med hull och hår kastade mig in i att bestämma. Varenda detalj kändes så viktig och jag ville att det skulle bli precis sådär som i min fantasi. Sedan blev jag gravid. Mina föreställningar om att “vara en mamma” var så staka och, visade det sig, skeva att vi beslutade oss för att ställa in bröllopet. Inte ville väl jag, med massa extra gravidkilon och ömmande amningsbröst stå i en barockträdgård med ett skrikande barn vid min barm, nä bevare mig väl. Inte kan en väl heller lämna bort en bebis en hel natt som bara är ett halvår och då skulle jag ju förstås inte kunna dricka något heller. Alla vet väl att par hatar varandra under småbarnsåren och det är minsann då flest separationer sker. Går dessutom muttan sönder vid förlossningen så blir det ingen rolig bröllopsnatt heller, till på köpet är väl varenda kotte osugen när en inte får sova o.s.v, o.s.v. Många var de runt omkring som hade åsikter om detta och en hel massa andra saker också.

Vartefter graviditeten led började jag lära mig utskilja de goda råden från dem som enbart blev begränsande och skrämmande. Det gick upp för mig att vi naturligtvis måste göra detta på vårt sätt. Min syn på min egen kropp började så sakteliga ändras till att uppskatta det oerhörda i att den har skapat ett liv och jag insåg att det inte skulle spela någon som helst roll hur den där klänningen skulle sitta över magen. Rut som sov över hos sin mormor för första gången redan när hon var fyra veckor kan alldeles säkert göra det när hon är ett halvår också och amma, det kan jag ju knappt ändå. Klart som attans att vi ska gifta oss! Planeringen drog igång igen och alla bitar började falla på plats. Några dagar efter att vi kände att vi kunde slappna av igen så kontaktade slottet oss för att informera om att de hade fått en takläcka och därför ska passa på att göra en omfattande takrenovering i sommar vid tiden för vårt bröllop. Gissa vad som kommer omgärda slottet, jo byggnadsställningar. Gissa vad som kommer stå i barockträdgården, jo en lyftkransgrej. Detta går ju inte alls ihop med de stämningsskapande miljöerna som jag hade föreställt mig. Vi var således tillbaks på ruta ett eftersom alla kontakter som vi hade tagit med blomsterbutiker, frisörer, fotografer o.s.v. var stationerade i närheten av slottet.

En eftermiddag tillät jag mig själv att deppa och den natten kunde jag inte sova alls. Mellan att mata ett hungrigt barn, byta blöja och vagga till sömns så googlade jag mig igenom halva internet för att med ljus och lykta söka efter något som skulle kännas lika bra. D och jag hade under kvällen diskuterat igenom några alternativ som vi gillade så jag hade någon slags linje trots allt. När det blev ljust morgonen efter så hade jag en färdig plan och hade redan skickat mail till alla berörda parter. När D vaknade så gällde det att inviga honom i den nya planen så att han också skulle känna sig delaktig, vilket han gör eftersom han står för de beslut som ligger honom närmast hjärtat (t.ex. mat). Ibland är det tur att jag blir så besatt att jag inte kan lämna något förrän det känns klart eller jag vet att jag överlämnat det i goda händer. Det märkliga är att jag är mycket mer peppad på den nya planen, kanske just för att det känns som att jag redan har haft det där andra bröllopet hundratals gånger.

Den största peppen av allt är att jag ska få gifta mig med den mest fantastiska personen jag vet och pappan till mitt barn. Lyllos mig.

993901_10151789213196388_2085553823_n 1000726_10151789213006388_145441389_n 1069371_10151789214681388_1158061530_n319562_10150455659681388_332833284_n 531287_10151110775591388_300762770_n 734866_10151399492716388_334130535_n 1604953_10152593971446388_1267469430993294999_n

Amning, flyttförberedelser och andra världsliga ting

Bortsett från allt fixande och donande i lägenheten (vi har packat allt som vi inte kommer använda innan 1a maj då vi får tillträde till vår nya lägenhet) så har vi vart på BVC och besökt mitt jobb. På BVC fick vi träffa en läkare som konstaterade att allt är precis som det ska med bebben och att hon nu är två linjaler lång och fem mjölkpaket tung. Nackträningen går framåt och ätandet är ju ungefär som förut 1/3 bröstmjölk och 2/3 ersättning. Det som var fantastiskt med just denna läkare var att han ställde frågan om jag orkar fortsätta pumpa och kämpa på med amningen och tycktes inte alls ta förgivet att svaret skulle vara ja. Jag kände mig sedd och bekräftad i att det är svårt men fick samtidigt pepp om att vi gör precis rätt eftersom hennes viktkurva ser bra ut. Just nu bestämmer Rut när och hur mycket hon vill äta men jag försöker oftast ge henne bröstet först och sedan ersättning. Har jag pumpat så får hon även det innan ersättningen. Det som jag tror är min svårighet med amningen är att jag är så obekväm med att amma bland dem jag känner. Jag tycker nästan att det är mindre jobbigt i offentliga utrymmen konstigt nog även om jag drar mig för det också. Jag har blivit stressad och ganska många gånger irriterad över alla dessa tips och råd som trillar in i tid och otid trots att jag inte ber om dem och en person har t.o.m gått så pass långt att hen tog i mitt bröst för att rätta till det (denna person var inte någon som arbetar med amning eller liknande utan någon vi känner!!!). Jag känner det som att det som borde vara det mest naturliga i världen har blivit något som känns lite skämmigt och obekvämt. Så knäppt att det har blivit så… men den första tiden på BB när amningen inte riktigt kom igång som den skulle satte griller i huvudet på mig och eftersom jag har haft så ont i kroppen har jag inte heller förmått mig att sitta och sitta och sitta och amma amma amma som alla dessa otaliga människor råder mig till. -Amma en hel dag, gör inget annat än att ge bröstet varje gång hon visar att hon vill ha så ska du se att det kommer igång. Ja, visst, det ska jag testa… ELLER så är det så att jag har en gallskrikande bebis som vägrar ta bröstet och som är jätte hungrig. Det står ingen ut mer i mer än några minuter och då blir det lätt att ta till flaskan. Än mer om vi har besök eller är iväg på en utflykt.

2015-03-05 16.51.03

Den här sötnöten har blivit så stark i nacken att en inte ens hinner med att ta kort på henne för att huvudet far så dant.

2015-03-05 15.45.21

Snören är spännande grejer!

2015-03-05 17.32.54

Tulpanerna visade sig vara vita och ceriserosa.

2015-03-06 06.36.55 2015-03-06 07.32.45

Jag tycker mig se stora likheter mellan Rutan när hon är en trött butternut och Dominique Pinon:)

Hon har en ljudlig pipa, vår dotter, när hon sätter den sidan till

Idag har Rut haft det oerhört jobbigt och vi står lite handfallna inför vad vi bör/kan/får göra. All eloge till föräldrar som har barn som skriker mycket eller som är sjuka. Det är helt ofattbart att det går men samtidigt så är det självklart att det gör det på ett eller annat sätt. Rut är vanligtvis (under de sju veckor som vi har känt henne) en lugn bebis som enbart skriker när något är fel och felsökningen går snabbt -byta blöja, hungrig, vill ha uppmärksamhet/stimulans eller vill vara nära någon av oss. Idag fungerade inget av ovanstående och eftersom hon var så ledsen så kunde hon inte komma till ro nog för att sova eller äta ordentligt och därav blev det en ond cirkel. Vi gjorde naturligtvis allt som stod i vår makt men inget fungerade mer än i några minuter. Rut är van att vi åker iväg på en aktivitet i stort sätt varje dag och hon kommer alltid till ro bra i bilen eller i vagnen. Vanligtvis så sover hon mellan kl 11.00-16.00, möjligtvis att hon vaknar och vill äta lite vid något tillfälle men idag så sov hon inte mer än ett par minuter i sträck från kl 06.00-20.00. Det skar både i hjärtat och i öronen. Jag tog faktiskt på mig öronproppar efter ett par timmar och förbättrade min mammainsats med ca 100%. Idag så har vi haft som ambition att jobba oss igenom berget av kartonger på vinden och lyckats åstadkomma ytterligare sex kartonger fulla med allsköns prylar som ska till Myrorna. Detta innebar ju dock att vi stannade hemmavid och Rut kunde således inte vaggas till sömns i bilen (som var utlånad). Vi tog en promenad med vagnen men då hade hon skrikit så länge att hon var helt slut och ledsen för at hon hade vart så mycket ledsen så då gick det inte att somna. Stackars barn. Tillslut, efter mycket om och men, lyckades hon somna på mig och efter någon timme vågade vi bytas av så nu sover hon på D.

2015-03-04 21.53.14

Pryttel överallt

Igår välkomnade vi ett nytt litet tillskott i familjen då Ds syster också har fått barn. Denna lilla minimänniska var naturligtvis fullkomligt ljuvlig och förstås väldigt väldigt liten. Det går nästan inte att ta in att Rut var i den storleken för bara några veckor sedan. Idag blev hon sju veckor gammal och jag får svindel av hur fort tiden går. Det är redan lite trångt på skötbordet. Både igår och idag så har jag känt ett behov av att vara lite extra nära och försöka ta tillvara på varenda blick, sniff och mys som jag kan få. Det är helt obeskrivligt hur starkt jag känner inför Rut och det blir allt starkare för var dag som går. Tänk att vi hade sån tur.

2015-02-26 20.31.22

Att flytta har ju många fördelar, så som att det äntligen blev tillfälle att gå igenom alla dessa saker som vi (mest jag) samlat på oss genom åren. Vi har röjt oss igenom ett 15-tal kartonger än så länge och idag for vi till Myrorna med ett gediget lass. Jag har vart otroligt duktig och valt att ge bort en ansenlig mängd pryttel och kläder som jag burit med mig från boende till boende och aldrig använt. Jag måste erkänna att det faktisk mest känns skönt att bli av med allt. Röjandet innebär dock att det är fullständigt kaos hemma hos oss. Det enda sättet att röra sig i lägenheten är att ta små utstakade gångar mellan alla kartonger och annat djävulskap. Nedan ser ni hur det ser ut i vårt vardagsrum och alla saker som vi åkte iväg med.

2015-03-02 13.34.32 2015-03-03 13.41.14

I kväll har jag dessutom gjort något som jag inte har orkat med sedan oktober, nämligen repat. Ingen foglossning som gjorde sig påmind utan bara fullt ös och hjälp vad roligt det var.

2015-03-03 19.12.45 2015-03-03 19.12.49 2015-03-03 19.13.06

Slottspromenad, afternoon tea och självplock av tulpaner

I går tog vi med oss en vän och begav oss till Ulriksdals slott där vi spatserade omkring,  inmundigade afternoon tea i slottsträdgårdscafét och plockade tulpaner på deras självplock. På eftermiddagen fick vi ett snabbesök av en vän som spenderade helgen i Stockholm och på kvällen så hade vi spelkväll med en av mina kollegor. Helt klart den bästa typen av lördag.

2015-02-28 13.51.362015-02-28 14.03.012015-02-28 13.52.212015-02-28 14.43.27IMG_8897 IMG_8899 2015-02-28 15.24.46  2015-02-28 13.03.432015-02-28 15.25.562015-02-28 15.22.55

Åh, jag kommer sakna vårt fina fina kök så otroligt mycket. Fast det är klart. att få sittplats för 6-8 personer i köket och få betydligt mer förvaring gör det ju värt.

IMG_8925

Dessa tulpaner är jag extra nyfiken på då det inte på förhand gick att se vilken färg de skulle bli. Nu tror jag att de blir rosa nertill och gula upptill men en får se vad det lider.

IMG_8926

Världskartor och skuggdjur

Det är nåt alldeles speciellt med museibutiker och det faktum att vi har en vän som arbetar på ett museum och därmed kunde ge oss rabatt innebar att vi gick igång rejält för ett par veckor sedan. Just nu känns det mycket roligare att handla fina saker till Rut så därav blev det en hel del kul. Det lär dock dröja länge innan hon kan glädjas åt dessa saker. IMG_8903 IMG_8904 IMG_8907 IMG_8908 IMG_8909 IMG_8910 IMG_8915 IMG_8916 IMG_8919 IMG_8920

Memoryt är dock inköpt på Liljevalchs.IMG_8922