Lite Krabi och Koh Mook

Igår lämnade vi det futuristiska, dyra, spektakulära och turistiga Singapore bakom oss med en kort flygning på under två timmar till Krabi. Förstås så var det lite krångel med incheckningen av våra tunga väskor och vagnen. 15 kg fick en ha per person, ehh, tänkte vi som hade två väskor med 22 kg plus vagnen på 8 kg. Tydligen skulle det kosta ett par tusen svenska kronor att överstiga maxvikten med så pass mycket om en inte checkar in 4 timmar innan avgång (?) men vi fick hjälp av en vänlig själ som kallade detta för en ripoff och behövde bara betala ca 300 spänn. Pju.

Efter bara två veckor på Bali så gick barnvagnsparasollet sönder och vi letade oss halvt fördärvade efter ett nytt men det gick inte att finna. Väl i Singapore fanns det hundratals att välja mellan och vi köpte ett som tycktes vara stabilt och hållbart för några hundringar. Tyvärr försvann detta någonstans mellan incheckningen i Singapore och upphämtning i Krabi och när vi frågade om det var värt att lämna våra kontaktuppgifter på flygplatsen ifall det skulle dyka upp så skrattade de åt oss. Så nu har vi återigen inget parasoll till vårt stora förtret eftersom det inte gick att hitta något i Krabi tyvärr.

Vi valde att spendera en natt i Krabi för att inte behöva åka båt ut till Koh Mook i mörkret. Rut är inget fan av att åka båt (det är nog mest det här med att ha på sig en flytväst som hon inte gillar) men det går att avleda mer när hon kan titta på saker. Jag hade beställt tre stockar snus till hotellet eftersom vi inte ville skatta mer än nödvändigt i Singapore.  Det visade sig att stockarna hade kommit fram till hotellet men inte mitt mail där jag berättade att det var till oss och vilka datum vi skulle anlända o.s.v. så de hade skickat tillbaks snuset hem till Sverige.  Så himla typiskt. Jag ogillar starkt att jag är så beroende av något att det gjorde mig lite nedstämd. Som tur var så skulle vi möta upp min pappa på Koh Mook och han hade med sig en stock utifall att det skulle ske något dylikt. Det gick även att köpa thaisnus i Krabi. Dyrt som tusan och inte så särskilt gott men det får gå. Det konstiga är att jag inte snusade under hela graviditeten och de första 6 månaderna efter och det var inte alls svårt eller besvärligt men sedan gick det bara inte längre.

Idag så tog vi en longtailbåt ut till Koh Mook och som en överraskning stod min lillebror på stranden och tog emot oss. Jag visste ju att min far skulle möta upp men inte att även lillebror skulle med. Det blev ett kärt återseende även om Rut inledningsvis (ca 2 minuter) var lite lite blyg. Mest för att hon var trött och lite medtagen efter båtturen. Ön är precis vad vi behöver just nu. Den är bil och elfri (det finns såklart elgeneratorer) och det är ganska få aktivitetsutbud. Planen är att vi ska få en chans att vila upp oss lite efter allt flängande. Det ska bli väldigt skönt att stanna en hel vecka på en plats. Hinna installera sig lite mer.

Jag förstår att det kan låta konstigt (eftersom vi edan har haft en månads semester) men jag har börjat upptäcka vissa symtom på utbrändhet eller åtminstone stark stress hos mig själv dom senaste månaderna. Det hänger såklart ihop med sömnbrist (även om Rut sover helt ok för närvarande så har jag svårt att somna om när hon har vaknat och sedan somnar om efter två minuter). Det här året har vart galet på så många vis och väldigt intensivt. Vi har fått barn, sålt en lägenhet, köpt en lägenhet, flyttat, gift oss och nu gjort en lång resa. Alla dessa saker är fantastiska, roliga och underbara men trots detta så tillför de en extra stress i vardagen. Dessutom har jag fortfarande inte hittat riktigt rätt medicindos för min hypotyreos och ska opereras i januari. Jag har njutit till fullo av allt som vi har haft möjlighet att uppleva detta år och på den här resan men nu ska det bli skönt att mest hänga på en strand och ta dagen som den kommer ett tag framöver.

imageimageimageIMG_7182IMG_7174IMG_7170

När saker blir fel men rätt ändå

IMG_20151124_090214IMG_6938IMG_20151122_09422420151122_09132620151122_091335Sista dagen på Bali åkte vi över hela ön för att ta oss till flygplatsen från Lovina. Vi gjorde några mysiga stopp längs vägen och avslutade med ett par timmar i Kuta. Det kändes så oerhört märkligt att plötsligt omges av turister, Starbucks och McDonalds efter tre veckor av så mycket annat. Även om vi hade saknat gott kaffe på de flesta ställen som vi hade besökt så var det lite sorgligt att betrakta kommersen trots att vi har fått förklarat för oss av flertalet guider och andra som vi har mött att turismen är den näring som har höjt levnadsstandarden på Bali. Jag vet inte om de som vi har talat med är partiska eller om de de facto ligger till så generellt även för dem som inte aktivt arbetar med turism.

Flygningen gick, som jag skrev tidigare,  exemplariskt och vi landade i Singapore kl 1 på natten. Det var ganska omständigt att ta sig in i landet då många papper skulle fyllas i och vi dessutom skulle deklarera införsel av varor, d.v.s. snus. Dyrt som attans var det och från och med nästa år så kommer det vara helt olagligt att ta med sig snus in i landet. Vi fick en speciell blankett som intygar att vi har betalat en massa skatt som vi måste visa upp för poliser och vakter om  de ser att vi snusar offentligt.

Väl inne i landet så tog vi en billig taxi till vårt hotell. Eller det namnet och den adressen som det stod på vår voucher. När vi kom fram så kände jag inte igen hotellet från bilderna så jag frågade en av de som jobbade med att lyfta ur väskor från taxibilarna om det stämde med det som stod på våra papper och jo, det gjorde det.

Väl inne (på det 5-stjärniga hotellet) så fanns inte vår bokning men alla papper stämde ju så de uppgraderade oss till en svit för besväret och skulle återkomma med mer information under morgondagen. Klockan hade då hunnit bli 02.30 så vi ville bara komma till ett rum, vilket som helst, för att sova.

Väl uppe insåg vi att det måste vara en av de finare sviterna i Singapore.  Rummet visade sig vara en våning med utsikt i flera väderstreck, stora panoramafönster och vy över Marina bay. Våningen hade ett stort vardagsrum, walk in closet, superstort badrum med både dush och badkar (med utsikt såklart) stort sovrum o.s.v.

Dagen efter stod det klart att det inte fanns någon bokning vårt namn och receptionen försökte få tag i någon från vårt resebolag. Eftersom det var söndag så var det tyvärr stängt och därför blev vi kvar en natt till eftersom alla våra papper stämde.

Efter lite efterforskningar förstod vi att det finns ett annat hotell i Singapore med ett liknande namn och att det måste ha skett en förväxling. Vi fick tag på vårt resebolag som betalade vår vistelse här eftersom det var de som hade skrivit ut en felaktig voucher. Den nätta notan för 3 dygn var på 17000:-

Därmed har vår vistelse här vart den finaste, och dyraste, som vi troligtvis någonsin kommer få uppleva. Bisarrt men väldigt turligt för oss som aldrig kunnat drömma om att äta så gott och ha det så bra.

Singapore

Efter en drygt två timmar lång flygning, som gick galant eftersom Rut sov mesta delen av tiden, så är vi nu framme i Singapore. Eventuellt har det blivit ett missförstånd och vi har hamnat på fel hotell men mer om det en annan gång. Just nu åtnjuter vi fördelarna med det troliga missförståndet i en av Singapores bästa sviter. Detta är vår utsikt och sviten är större än vår förra lägenhet. Helt galet. 20151121_195827.jpg

Lovina

Strax innan gryningen klev vi ombord på en traditionell fiskebåt med hopp om att få se delfiner leka i soluppgången. Båten puttrade ut från stranden och vi vaggades till ro av vågornas rytmiska gungande. Efter en stund hade vi förmånen att få betrakta den spektakulära soluppgången, denna gång från ett nytt perspektiv. Vi såg hur de schifferfärgade bergen och kullarna vaknade till liv när de långsamt började skifta i mjuka guldiga toner. Värmen hölls stången av vinden och de salta stänken och efter en dryg timme dök delfinerna upp. Då hade flera andra båtar letat sig ut från hamnarna för att följa delfinerna i deras lek och vi kände hur våra magar började kurra. Dags att bege sig in mot land för påfyllning.

PSX_20151120_142733

PSX_20151120_142807

IMG_20151120_034113.jpg

IMG_20151120_033437.jpg

 

Japanskt skeppsvrak och ett undervattenstempel

Igår så inledde jag dagen i gryningen då jag tog en promenad på stranden. Det var precis så vackert som en kan föreställa sig när solen gick upp över kullarna och havet. När lilla familjen hade vaknat till liv begav vi oss några kilometer söderut för att snorkla vid ett japanskt gammalt skeppsvrak. Det var magnifikt att se alla färgglada fiskar mot det skrämmande vraket som backdrop. Väl tillbaks på hotellet tog vi oss en liten eftermiddagslur och vaknade av att vi befann oss mitt i ett stort rökmoln och folk gick omkring i gasmask. Det visade sig att de hade en stor myggsanering på gång som vi hade missat så vi fick gripa tag i det som låg närmast, svepa några plagg runt ansiktet och kuta ner till närmaste strandcafé. Pju. Vi hann inte ens låsa rummet efter oss. På kvällen begav vi oss ut på en liten vandring i området och hittade ett hotell med restaurang som låg uppe på en sluttning. Det visade sig vara ett 5-stjärnigt hotell och vi åt en fantastisk 2-rätters middag med god dryck och underbar utsikt för några ynka hundralappar.

Idag stod det återigen snorkling på schemat men denna gång for vi lite norrut. Där väntade ett stort korallrev och ett udervattenstempel. Det fanns fiskar i alla färger och former som en kan tänka sig och det var inte fullt lika strömt som gårdagens vraktur. Då fick jag kämpa en del eftersom jag väljer att snorkla utan simfötter p.g.a. mitt dåliga knä.

IMG_20151116_060828IMG_20151116_052440IMG_20151116_054353

IMG_20151116_053527PSX_20151116_071324PSX_20151116_071232PSX_20151116_071131IMG_20151116_053240PSX_20151116_070834PSX_20151116_070853

IMG_20151115_072103IMG_20151115_073827PSX_20151115_105644

Kontraster

Idag har vi bara hängt här på det mysiga hotellet och på stranden. Vi har turats om att snorkla och bada med Rut och haft det allmänt gött. Jag har hittills sett mer än 50 olika fiskar och den ena är än mer färgglad och ljuvlig än den andra. Det finns även en del större fiskar men varken jag eller David har mött någon större än en halvmeter än så länge.

Enda nackdelen med det här stället är att det är fruktansvärt mycket mygg. Även på dagen (t.o.m. i vattnet när en badar) samlas de i horder som inte vill något hellre än att sätta snabeln i en och sprida en massa otäcka sjukdomar. Jag och David som använder myggmedel har klarat oss ganska bra men stackars Rut har fått 5 stora myggbett. Jag tycker så synd om henne även om hon inte uppvisar några som helst tecken på att besväras av dem, hon varken kliar sig eller gnäller. Idag på standen så somnade hon i skuggan i bara blöjan medan David var iväg för att fixa välling. Eftersom det fläktade och såg så skönt ut så lät vi henne sova vidare utan att väcka henne för välling eller för att sätta på uv-dräkten. När det började bli kväll så upptäckte vi att hon har bränt sig på ena kinden och magen. Antagligen så har solstrålarna reflekterats i vattnet och åstadkommit detta. Jag fick så sjukt dåligt föräldrasamvete. Vi har generellt vart väldigt noga med uv-dräkt, smörjt in henne på vissa kroppsdelar med en specialmousse som ska vara ok även för väldigt små barn och hon är i princip alltid i skugga i sin vagn, ett parasoll eller i sitt strandtält. Ja, vi får väl se det som att vi har lärt oss en läxa och aldrig mer låta henne vara utan heltäckande kläder på dagtid helt enkelt. Men det känns inget vidare.

Det är ju ganska många saker som känns så självklart hemma i Sverige gällande hur en är med barn som ställs på sin spets här. Det förekommer flera gånger varje dag att folk vill gulla med Rut och ta kort tillsammans med henne. I Sverige så är det ju väldigt noga att en frågar föräldrarna om en får ta en bild med deras barn. Det är även vanligt att folk vill bjuda Rut på allsköns godsaker (sånt som innehåller salt, socker och honung) och vi får stoppa det hela och framstå som ganska knäppa som inte låter vårt barn äta glass, kakor, vissa bröd, stora bitar av saker eller godis. Även de “leksaker” som hon erbjuds känns ofta väldigt tvivelaktiga för mig. Det kan vara allt från någons mobiltelefon (på egen risk säger jag då) , nycklar (hej bakteriefest tänker jag, blää) till väldigt små grejer (t.ex. blomblad som hon direkt vill äta upp, hjälp!).

Det har även blivit väldigt tydligt för mig i hur extremt stor utställning jag hyssjar, ursäktar och varnar för hur Rut kan vara. När någon tar henne så säger jag oftst att hon kan vara hårdhänt, att hon nyps och drar i håret. Nästan alltid så ser vederbörande förvirrad ut och säger jaaa… hon är ju ett barn!? I situationer där vi i Sverige hade fått ett ont öga av minst 5 andra restauranggäster, som när Rut är missnöjd och låter högt (inte skriker utan mer sjunger eller testar rösten) eller bara nöjer sig med att hålla oss i händerna och gå varv efter varv, så ler personer här, kommer fram och erbjuder sig att gå runt lite med henne eller bara rycker på axlarna och visar att de vet hur det kan vara ungefär. Det känns på något underligt vis som att Ruts väl och ve är ett kollektivt ansvar här där alla hjälper till medan hemma så hade vi kastat i oss maten och sedan hade en av oss gått ut från restaurangen med henne och väntat.

Jag har hittills under resan inte en enda gång känt mig dömd eller bedömd i mitt föräldraskap av någon annan (bortsett från att många tycker att det är konstigt att hon inte får äta socker o.s.v och att vi inte har rakat av henne håret) medan det Sverige förekom nästan dagligen. Många var de som tog sig friheten att uttrcka en åsikt på tunnelbanan, i parken, på affären eller på ett cafe. Jag har inte insett förrän nu hur utmattade det är och vilken energitjyv det har blivit i vardagen. Hur mycket jag har anpassat mitt föräldraskap på offentliga arenor efter detta. Nu, redan efter två veckor, så börjar jag varva ner i mina tankar om min egen föräldraprestation. Hon är oftast glad och mår oftast bra. Det är mer än tillräckligt.