Gravid med tvillingar vecka 23

Så var den äntligen här, yay, vecka 23 och vårt delmål nr 3. Första målet var vecka 12 då missfallsrisken har minskat drastiskt, det andra var det stora ultraljudet för att få se att de fortfarande var två välmående små bebbar där inne och nu är vi då framme vid den magiska veckan där bebisarna kanske kan leva utanför magen. Härifrån och fram till vecka 37 så är varje dag värdefull för deras utveckling men jag har ändå satt nästa målbild som vecka 28 då jag (ganska ovetenskapligt dock) har fått för mig att de kan må hyfsat utanför magen. Därpå blir nog siktet inställt på en vecka i taget och därefter dag för dag. Om jag får vara gravid länge så kanske det t.o.m blir timme för timme mot slutet.

Idag hämtade vi ut två gratis bebisboxar men jag måste erkänna att jag blev lite besviken, dock fanns det några bra saker i vardera box så som nappar, salvor, duschkrämer och tandkräm. De flesta av sakerna passar bättre till Rut dock. I övrigt så har vi handlat spjälskydd till den nya spjälsängen, ett smidigt ihopvikbart skötunderlägg (mest till Rut i sommar egentligen) samt en bärsjal där det ska gå att bära tvillingar. Jag måste övningsknyta den en hel massa efter en tutorial som jag har hittat då jag har noll koll på detta. De rekommenderade främst två olika knytningar. Det blir spännande. Det smidigaste vore ju att bära en tvilling i sjalen, ha en i liggdelen i vagnen och sedan kan Rut sitta i sittdelen på vagnen.

Så har vi kommit fram till veckans känningar och symptom

  • Så jäkla trött. Så trött i vissa stunder att jag knappt orkar lyfta en hand medan jag några timmar senare kan ha mycket energi och orka träna eller jobba. Svårt att förstå hur det hänger ihop.
  • Halsbränningskänningar. Jag har inte direkt halsbränna men det känns nästan alltid lite obehagligt i matstrupen efter måltider framförallt.
  • Mycket sammandragningar. Vissa perioder så får jag sammandragningar varje gång jag reser mig upp, går, böjer mig ner, efter att jag har ätit, när jag blir stressad o.s.v.
  • Ibland så får jag ont i magen. Lite krampigt och väldigt obehagligt.
  • Hoppiga höfter och foglossningskänningar, mest på nätterna eller om jag sitter länge.
  • Ont i svanskotan.
  • Även om illamåendet är mycket bättre än vad det var för några veckor sedan så förekommer det fortfarande dagligen. Dock spyr jag nästan aldrig. Väldigt många lukter och smaker är fortfarande fruktansvärt äckliga men även det har blivit något mer uthärdligt i och med att illamåendet har minskat.
  • Ganska mycket fosterrörelser. De blir tydligare för var dag som går.

Här bjussas på lite magbilder. Jag känner mig redan ganska stor och undrar hur de ska få plats när de är ytterligare 15-20 cm vardera. Galet.

IMG_4702

Nu är bebbarna ca 28 cm långa och väger ca ett halvt kg var.

Advertisements

Gärdesloppet och en ganska stor unge

Lite om den senaste veckans bestyr. Jag jobbar fortfarande heltid och jag känner att orken tryter. Jag planerar bara in ett par grejer när jag är ledig och möjligtvis ett träningspass efter jobbet men knappt det. En promenad och lite lekparkshäng med Rut brukar vara ungefär vad jag pallar efter ett jobbpass. Igår så påbörjade jag gravidvattengympa tillsammans med en vän. När jag var gravid med Rut så gick jag ca vecka 32-37 och då var det helt perfekt. Nu kändes det lite väl tidigt att börja med det och jag fick inte ett uns träningsvärk. Jag ville dock gärna få till det innan semestern för när vi kommer hem igen är jag rädd att jag inte hinner påbörja en ny femveckorssession. Dessutom kanske jag inte orkar då.

Efter många delvis misslyckade försök till hårspänne och tofs så blev det en snabb klippning av Ruts lugg för ett tag sedan. Den var envis och ville killa henne i ögonvrån i tid och otid och dessutom blev den full av matrester efter varje måltid. Lite ojämt och dant men charmigt ändå.

IMG_5359

Även om jag ser fram mot min ledighet och mot att kicka igång den här sommaren så kommer jag sakna min arbetsplats. Det är något ganska trivsamt med rutiner, att ha tider att passa, arbetsuppgifter att sköta och att andra förlitar sig på att en skall leverera på olika sätt. Familjen gör ju också det i viss utsträckning men där saknas vissa andra bitar som jobbet uppfyller för mig.

IMG_5373

I lördags så fikade jag med en vän och sedan mötte jag upp lilla familjen för att gå på en kombinerad namngivningsfest och 1-års kalas. Rut hängde mest i sandlådan och busade med en av sina kusiner som också var där.

IMG_5404

Skönt att ha en fin innergård att nyttja vid såna här tillfällen. IMG_5405

I söndags mötte vi upp min pappa och begav oss till Gärdesloppet på Djurgården för att kika på gamla fordon. Rut blev såklart alldeles begeistrad av brandbilarna och bussarna. Även lastbilarna hade hon ett gott öga till. Gamla T-Fordar och annat som jag önskade se närmare på var tydligen föga imponerande för en 1-åring.

IMG_5560

IMG_5448IMG_5449IMG_5453IMG_5559

Annat som är nytt är att Ruts bästa tycks vara att samla på kottar och pinnar i sin fina hink, att hon säger ett par tvåordsmeningar (lilla mamma, mera tack, titta där), att hon har fått en förskoleplats i slutet av augusti (tyvärr inte på vårt förstahandsval men förskolan ligger väldigt nära och det är ju också värt något) och att nattningarna är helt bananas. Vi har inte kunnat återgå till en bra rutin sedan David var i Normandie för några veckor sedan. Varje kväll förskjuts nattningen och Rut skriker, kastar sig bakåt, kravlar omkring och tycks ha det fruktansvärt jobbigt. Under en ganska lång period somnade hon utan några större bekymmer runt kl 19.00 och sov till ca 05.00. Nu hinner klockan ibland bli 21 eller t.o.m. 22 innan hon somnar helt utmattad och svettig efter alla kamper. Jag tycker att det är så plågsamt att höra henne vara så ledsen och både jag och David blir ganska maktlösa inför hennes totala sammanbrott. I perioder så känns det som att hon inte är kontaktbar och det blir då svårt att bryta hennes skrik och släng. Vi har testat att göra avbrott i nattningen bara för att det blir så pass outhärdligt för oss men vi försöker vara konsekventa med att det inte ska vara några roliga saker som sker då. På dagarna somnar hon som vanligt efter att ha fått lite ersättning och det tar ca 5-10 minuter. Hon sover vid ett tillfälle på dagen och det brukar vara mellan 45 min till två timmar lite beroende på dagsform. Det finns inget samband mellan hur länge hon sover på dagen och hur nattningarna blir vad vi har märkt. Kanske är tricket att börja nattningarna tidigare och att hon är övertrött men samtidigt så uppfattar jag inte henne som trött under eftermiddagen eller kvällen. Kanske vill hon inte somna för att hon inte vill missa något eller så har hon ont i magen eller i munnen. Hon har dock fått väldigt många tänder så jag vet inte om det är klart med det eller inte. Fruktansvärt jobbigt är det och jag hoppas att det är en snabbt övergående fas. Vi har ingen tid över till att se på en serie eller hinna prata och planera saker med varandra vilket börjar kännas lite stressande faktiskt.

IMG_5612IMG_5629

Gravid med tvillingar vecka 22

 

Veckans graviditetsrelaterade upplevelser

  • Fosterrörelser. Jag upplever fortfarande att det är väldigt sporadiskt och oväntat när de rör på sig även om det finns vissa tillfällen då det förekommer mer frekvent än annars. Jag både längtar och bävar inför att känna dem oftare och starkare. Jag är rädd att jag inte kommer kunna urskilja dem båda och därför inte bli så tryggad av rörelserna som jag blev när jag väntade Rut.
  • Sammandragningar. De dyker upp i tid och otid. Så fort jag anstränger mig lite, ofta precis när jag lägger mig på rygg, när jag har ätit och vid en massa andra tillfällen.
  • Jag har känt mig förkyld och/eller allergisk på senaste tiden. Jag har vart snuvig i flera veckor och nu har jag även haft ont i halsen i ett par dagar. Det är väldigt besvärligt, speciellt på nätterna då jag kan vakna av att halsen är helt uttorkad och smärtar.
  • Jag har stora besvär av pirr och krypningar i benen som framkallar en väldigt obehaglig spattig känsla vilket gör att det blir svårt att slappna av. Jag känner oftast av det när jag sitter ner (främst i bilen och i vår soffa) men nu på senare tid så har det kommit smygandes även när jag ligger ner. Jäkligt jobbig grej faktiskt.
  • Men jag är överlag väldigt pigg och kry i kroppen ändå. Speciellt när jag jämför med min förra graviditet. Jag går ca 7 km varje dag (vi har stegräknartävling på jobbet, därför vet jag det) och tränar fortfarande så ofta jag hinner. Det handlar mer om tidsbrist och förmågan att klämma in lagom antal aktiviteter på en dag snarare än att kroppen inte orkar vilket känns väldigt skönt. 7 km kanske inte låter mycket men det motsvarar ca 8000 steg och det är nog det dubbla mot vad jag orkade med under min förra graviditet. Jag blev tvungen att ta bilen till jobbet till följd av bäckensmärtor och jag kände min fången i min egen kropp.

IMG_4701

Fostren räknas nu juridiskt som barn, är ca 27-28 cm långa och väger nästan ett halvt kg var. Min totala viktuppgång hittills är +- 0 kg. I början så gick jag upp en del ganska fort men sedan kom en period när jag gick ner i vikt och nu har jag börjat gå upp lite igen men räknat från inkrivningen på MVC i vecka 10 så är det ingen skillnad. Dock känner jag mig gigantisk (jag vet att det är ingenting mot vad som komma skall) och börjar bli ganska otymplig. Jag kan fotfarande sitta på en filt på marken och ta mig upp själv, knyta mina egna skor och stoppa in ett ben i taget i ett par strumpbyxor men jag känner av foglossning och allsköns rygg- och bensmärtor när jag gör det. Jag är så jäkla glad och tacksam för varje dag/natt som passerar där jag kan promenera och träna, jobba, busa med Rut, sova utan allt för starka smärtor och vara någesånär bekväm i min egen kropp.

Gravid med tvillingar vecka 21

Nu börjar det plötsligt kännas som att tiden går fort och att veckorna flyger förbi. Om tre veckor så arbetar jag min sista dag på obestämd tid framöver. Den första planeringen som vi har beslutat oss för gällande föräldraledighet är att vi båda är lediga tillsammans året ut. Därefter får vi ta ställning till hur vi vill göra framåt beroende på hur tvillingarna är som personer och hur möjligt det känns för någon av oss att vara ensam med dem. Kanske börjar någon av oss arbeta halvtid eller liknande under våren.

Min erfarenhet från min förra föräldraledighet är att jag kände mig lite isolerad i perioder, inte från andra människor eller aktiviteter, men isolerad från en fungerande vanlig vardag med allt vad det innebär i just mitt fall. Att köra bil, att tänka och vara terapeutisk i mitt bemötande av andra, att ta in och förvalta ny information (d.v.s. minnas vad det är jag förväntas göra), att inte vara rädd för helt orimliga saker och en hel del annat. Jag utvecklade ett ökat obehag inför ett gäng saker som en behöver eller egentligen vill göra och det har tagit mycket tid och energi för mig att påbörja återerövrandet av dessa områden. Det var läskigt att börja arbeta igen även om jag kände mig hel och behövd på ett behagligt sätt. Jag hade däremot inte riktigt tilltro till min egen förmåga i början. Dock gick det ganska snabbt att komma in i arbetsrutinerna igen. Tyvärr tror jag att mitt föräldraskap går ut över min arbetsprestation i viss utsträckning och det råder ju inget tvivel om att arbetet går ut över mitt föräldraskap. Det som gör det hela lite svårt att utvärdera är ju att jag har vart gravid under hela perioden sedan jag gick tillbaks till mitt arbete. En graviditet i sig, eller snarare en graviditet för mig, är ganska påfrestande oavsett om det är p.g.a. trötthet och illamående eller tankspriddhet och fokus på annat håll.

Veckans symptom:

  • Trötthet. Ja, jäklar vad jag har vart trött de senaste dagarna. Idag höll jag på att somna vid ett flertal tillfällen under konferensen på jobbet och i helgen som var så somnade jag nästan flera gånger under inspelningen i studion. Det blir liksom plågsamt att försöka hålla mig vaken och jag får ta till alla knep för att lyckas.
  • Illamåendet är bättre sedan jag trappade ner på järntabletterna och min magmuskel känns ganska återhämtad. För en dryg vecka sedan gjorde varje steg ont men nu känner jag knappt av det alls. Jag försöker undvika att lyfta Rut så gott jag kan men i övrigt anpassar jag mig inte längre.
  • Jag får däremot väldigt ont av att sitta i vissa ställningar. Det gör ont på ett konstigt och svårbeskrivligt vis. I höfterna, i svanken, i låren och dessutom så är det en stickande krypande känsla av obehag.
  • Jag har lite foglossning som framförallt smyger sig på när jag har sovit en stund. Fortfarande väldigt hanterbart. Mina höfter behöver fortfarande hoppas i led när jag har legat ner en stund och foglossningen känns mer vid dessa tillfällen.
  • Jag blir andfådd av i princip ingenting. Av att prata nästan.
  • Jag måste gå upp och kissa minst en gång varje natt.
  • Jag börjar bli sugen på lite onyttigare mat (tunnbrödsrulle och vegoburgare) efter att ha haft en väldigt fräsch period (nästan enbart sugen på sallad och råa morötter som jag alltid bar med mig i en liten plastpåse). Tydligt är däremot att oavsett vad det är jag är sugen på så är suget starkt, håller i sig under en period och går sedan helt över. Sådant som jag åt mycket av i början (havrefras, hallonkräm och mjölk) är jag absolut inte sugen på längre. Jag kan t.o.m. direkt äcklas av det. Mitt intag av citrus har också gått ner något men nu är jag supersugen på riktigt syrliga gröna äpplen. Islatte har vart en bubblare länge men kulmen kom ju naturligt i samband med att vädret blev bättre. Många var det som gav mig blickar när jag gick runt med min islatte i full vintermundering för ett gäng veckor sedan. Annat som jag har vart riktigt sugen på är lingondryck och tranbärsdryck, så gott.
  • Min hud är förfärligt torr. Kanske är det en kombination av väderskiftningar, min hypotyreos samt att jag tycker att allt luktar illa (inklusive jag själv) vilket leder till att jag duschar och tvättar händerna oftare än vanligt.

IMG_4700

Bebisarna är nu lika stora som ett granatäpple, ca 26 cm långa.

 

En helg i studion

I fredags efter jobbet mötte jag upp mitt band och så begav vi oss till Värtahamnen där vi hade bokat studiotid. Kvällen ägnades åt att rigga och fixa inför helgens inspelning. Vi fick hjälp av en praktikant så det gick ändå väldigt snabbt att koppla in alla sladdar, starta upp projektet och testa ljud och nivåer.

Jag började spela i band i gymnasiet och det råkade bli just trummor för att det var det instrument som blev över. Jag hade aldrig någonsin suttit bakom ett trumset tidigare men jag fann det ganska snabbt vara ett instrument som passade mig. Jag är envis men bitvis ganska lat och det gick ju bra att spela ett komp till en låt även då jag inte gjorde några utsvävande grejer eller hade övat mellan repen. Under mina år som trummis så har jag hunnit med att spela i 7 självvalda band och några pådyvlade konstellationer när jag pluggade trummor för en evighet sedan. Just den sättningen som är i mitt nuvarande band har vart en grund i bandet de senaste 12 åren. I perioder när vi inte har bott i samma land eller på samma plats så har vi haft pauser, ibland har en medlem saknats oss i flera år, men vi har alltid hittat tillbaks till bandet på ett eller annat sätt. En stor sorg för mig är att vi inte har mer gammalt material inspelat. Även om det bara skulle vara för våra egna öron så hade det vart roligt att ha låtarna med sig genom livet. Under de 18 år som jag har spelat i band så har jag enbart lyckats spela in ca 10 låtar.

De första åren som trummis hade jag en väldigt stor tilltro till min egen förmåga, eller snarare, jag tyckte att det var så kul och coolt att ha ett band att det spelade mindre roll hur bra det lät. Därefter följde en period av flera år där det spelade väldigt stor roll och jag led av prestationsångest. När jag skriver led av så menar jag att jag mådde så pass psykiskt dåligt av att jag inte utvecklades snabbare, klarade av svårare saker eller fillade tillräckligt snabbt att det förtog all lust och allt som var kreativt och givande med att musicera. Det tog lång tid för mig att återhämta mig och finna glädjen i musiken igen. Det började så sakteliga bli roligt igen när jag började arbeta med trum- och bandundervisning på kollo för unga tjejer. Under ca 3-4 år så jobbade jag på ett tiotal kollon som bandcoach och truminstruktör och jag kände successivt att musik, speciellt om en är kvinna och oavsett hur pass duktig en är, är en del i att utmana den patriarkala ordningen. Att vara trummis är så konkret, en tar plats, en låter högt. Plötsligt blev det lite mindre viktigt att vara bra och jag hittade återigen tillbaks till någon slags nyfikenhet och lust. Det har såklart pendlat även de senaste åren och det är många superroliga saker som jag har valt att tacka nej till enbart p.g.a.min noja över min egen otillräcklighet.

Den här gången när vi var i studion hamnade jag dock inte vid ett enda tillfälle i en negativ tankespiral. Bortsett från att jag var lite gravid, otymplig och hade en del smärtor i magen efter min muskelbristning så mådde jag bra och var nöjd med min egen insats. SÅ himla jäkla skönt.

 

 

Allsköns inköp

Idag har vi roat oss med diverse inköp, bl.a. en tvillingvagn. Valet föll på en Bugaboo Donkey Twin i grått. Vi kommer få hem vagnen ca den 18 juli och därefter så tror jag att det kommer kännas än mer verkligt. Anledningen till att vi valde just grått är att Ruts nuvarande vagn är grå och därför passar alla tillbehör (filtar, skötväska o.s.v.) bra även till den nya vagnen. På köpet ingick dessutom en bilbarnstol. Perfekt för oss som redan hade en stol sedan innan.

d4a7bcad5de3246dbe4d265602202ee3de6da4f0bf94e329ddc2062986f7c008

Vi har dessutom köpt en spjälsäng idag. Det blev en identisk med den som Rut har. Tanken är att vi ska montera ihop sängarna när barnen är för stora för att dela på en säng. När de växer ur den så får det nog nästan bli en våningssäng eller nåt?

IMG_4667.jpg

Som om inte allt detta var nog så har vi även slagit till på tre st Stokke Tripp Trapp stolar. Det visade sig att det var superrea på just dessa i en butik där min mamma bor.Snabbt som attans skickade jag ut henne på uppdrag att sondera terrängen och se om hon kunde få en bra deal. Troligtvis sparade vi 2000:- eller mer på att inte köpa stolarna här. Under flera veckor har vi dagligdags hållit utkik på blocket efter både stolar och vagnar men efter mycket resonerande fram och tillbaks så kom vi överens om att det är så pass dyrt att köpa dessa varor begagnat att vi lika gärna kan betala lite mer för att få dra nytta av garantier och själva välja färg på vagnen. Det tycks vara otroligt många som har valt rosa och blått till sina tvillingvagnar och hur fånigt det än kan tyckas så skulle jag inte vara bekväm med att vara förälder till en flicka och en pojke och dra runt på dessa två i en blårosa vagn. Hua. Men smaken är som baken och jag klandrar ingen. Det är inte för mig (oss) bara.

402172f803149ace02a68e05f6e2d0ed

Sådant som vi redan har hunnit köpa/ fixa är ett babynest (likadant som det som Rut har haft), en amningskudde för tvillingar (oavsett om jag väljer att försöka amma eller inte så kommer den väl till pass när tvillingarna ska ha mat oavsett på vilket sätt detta sker), ett babygym (med extra allt), en extra potta (mest för att det är bra inför sommaren att ha två till Rut nu när hon pottränas). Det som är kvar att köpa och fixa är mest lite smått som är gulligt/roligt (skallror, badhandduk, kläder, gosedjur, nappar, en amningspump) och sedan en del stora omständiga saker så som att sälja vår nuvarande bil och sedan köpa en ny (7-sitsig), förbereda inför samt montera in en tvättmaskin och bestämma oss för om vi ska sälja Ruts nuvarande vagn. Vi måste också köpa in en del basgrejer (blöjor, salvor, alvedon och såna där praktiska bra att ha hemma grejer).

 

 

Gravid med tvillingar vecka 20

Som jag skrev för några dagar sedan så skadade jag mig i magen förra fredagen och det var ett jäkla gissel att få hjälp med det. Jag ringde och sökte min egen BM, gynakuten, vanliga akuten, vårdguiden och besökte vårdcentralen utan att få någon som helst hjälp. Alla bara hänvisade mig vidare till andra mottagningar. Under tisdagen fick jag äntligen tag i min BM som bokade in en läkartid till mig senare under dagen. Då hade jag haft ont och besvärligt i 4 dygn. Eftersom det är så pass tidigt i graviditeten så har inte jag och bebisarna några rutiner för när jag känner av rörelser utan det brukar vara lite då och då bara. Detta har gjort att det var svårt för mig att avgöra om det har vart minskade fosterrörelser. Jag har inte vart så orolig men ville gärna få något slags tecken på att det fortfarande var två friska barn där inne. Under läkarbesöket konstaterades det att jag har en muskelbristning i nedre delen av magen och detta läker av sig själv med tiden. Det gör dock förbannat ont vill jag lova och det är svårt att gå och göra vissa rörelser. Därav har jag vart sjukskriven i två dagar. Imorgon tänker jag gå tillbaks till jobbet igen. Det är ju bara fyra veckor kvar och jag har en hel del på min “att göra”-lista innan jag är bekväm med att gå på semester. Planen är att ha ca 4-5 veckors semester och sedan sjukskriva mig runt vecka 30 om det inte är så att jag mår dåligt eller har stora besvär. Då känns det onödigt att nyttja semesterdagar. Efter undersökningen av magen så fick jag göra ett snabbt UL där vi såg två små hjärtan som slog. Pju. Sedan var det ju redan dagen efter dags för det stora ultraljudet där vi fick veta att precis allt såg bra ut och att det är en flicka ❤ och en pojke <3.

Igår så var jag och fikade med en annan kvinna som var gravid med tvillingar och det var himla trevligt och mysigt. Hon tycktes vara en väldigt varm och sympatisk person. Det är ändå lite speciellt att få möjlighet att dela tankar och känslor kring graviditeten och det lite unika föräldraskap som medföljer när en har två barn som är lika gamla men troligtvis olika förutsättningar och behov. Så himla jäkla spännande det ska bli.

Nu när vi vet att det fortfarande är två och att allt ser bra ut så ska vi försöka oss på att köpa en vagn och lite annat som vi kan tänkas behöva. Tanken är att allt ska vara färdigt och förberett innan vi åker på semester. Planen är att spendera midsommarveckan på Öland och därefter bege oss till Österlen. Sedan ska vi möta upp några vänner i Köpenhamn och därefter åka upp mot Stockholm igen via västkusten där vi också ska möta upp några vänner. Eftersom vi blir borta ett tag så har jag bokat in rutinkontroller hos barnmorskor där vi befinner oss, bl.a. i Simrishamn. Vi har även valt sjukhus för förlossningen och efter många funderingar fram och tillbaks så landade vi i beslutet att välja Karolinska Huddinge trots våra goda erfarenheter av att föda på SÖS.

Dags för veckans symptom:

  • Illamående. Jag och min BM har slutit oss till att det bl.a. är mina järntabletter som bidrar till det besvärliga illamåendet så nu har vi bestämt att jag bara ska ta järntabletter varannan dag. Jag tror att det har lite effekt faktiskt.
  • Bristning i en muskel. Det blir bättre för varje dag som går men jäklar vad ont och besvärligt det är i vissa stunder. Jag kan inte lyfta Rut, gå några längre sträckor eller bära tunga saker överlag.
  • Foglossning. Fortfarande så är det bara känningar och inte så besvärande men visst börjar jag bli lite hämmad gällande hur jag kan sitta, stå eller träna. Jag har dock inte tränat sedan jag gjorde mig illa i fredags.
  • Rygg/höftsmärtor. Jag har framförallt ont i höfterna, svanken och svanskotan. Ibland går det ner en bit i höger ben också. Det varierar över dygnet hur jobbig smärtan är, allt från nästan obefintlig till outhärdlig och då måste jag upp och gå eller lägga mig ner en stund.
  • Jag kan äta lite större portioner igen vilket är skönt. Nu kan jag äta mig helt mätt utan att det tar stopp. Tidigare var jag tvungen att lägga mig ner en stund efter varje måltid för att magen kändes så full på ett obehagligt sätt.

vecka 20

IMG_4699

Bebisarna är lika stora som en kronärtskocka eller ca 25 cm.

Välmående små bebbar

Så var då det stora ultraljudet över och det visade sig att det är två välmående små krabater där inne i magen. De var ganska nära i storlek men tv vä (tvilling vänster som ligger lite längre ner i magen och som visade sig vara en flicka) är något större än tv hö (tvilling höger som ligger lite högre upp i magen, inte alls tycks vara lika sugen på att medverka till att hamna på bild och som visade sig vara en pojke). En flicka och en pojke alltså.Detta underlättar sannerligen våra namnbryderier och det är så jäkla skönt att veta att de har det bra där inne i magen. Det här betyder att de helt säkert är tvåäggstvillingar och det innebär också att det är den mest gynnsamma formen av tvillinggraviditet om jag har förstått saken rätt. Vi fick dessutom korrigera beräknat förlossningsdatum några dagar vilket betyder att jag är lite längre gången än vad jag först hade trott. Vilken toppendag.

IMG_5167

Ett olyckligt lyft och en dag på Rindö

Igår mötte jag upp David och Rut efter jobbet och sedan strövade vi omkring genom ett soldränkt Södermalm. Vi gungade lite där andan föll på och när vi blev hungriga åt vi Libanesiskt på en uteservering i solen. 16 rätters prova på mezemeny. Superbt. Därefter mötte vi upp en vän och hängde kvar på en annan uteservering tills Rut fick nog.

För att David skulle få en chans att dricka upp sin öl så tog jag en liten promenad med Rut vilket resulterade i ett olyckligt lyft. Hon skulle prompt upp på en staty och väl där uppe höll hon på att ramla ner varpå jag sträckte mig efter henne supersnabbt och snett och fick lyckligtvis tag i henne innan hon druttade ner i backen. Det som var mindre lyckat var att något small till i nedre delen av min mage. Efteråt gjorde det så fruktansvärt ont att jag nästan inte kunde lyfta mina ben för att gå. När jag står, sitter eller ligger helt stilla på ett bra sätt så känns inte skadan av men så fort jag rör på mig gör det ont i nedre delen av magen. När jag går så känns det som att något är allvarligt fel. Vi ringde vårdupplysningen och dom försäkrade mig om att det har med mig att göra, troligtvis en sträckt muskel eller en muskelbristning, och att det inte påverkar barnen alls. Jag blev såklart väldigt orolig av att något gjorde ont just i magen men jag blev lite tryggad av den jag talade med. Om det inte känns mycket bättre på måndag så tänker jag höra av mig till min barnmorska. Det som är lite ironiskt i kråksången är att jag under gårdagen gick runt och skröt om hur bra jag mådde med tanke på att jag är gravid och allt. Igår på jobbet så spelade jag både fotboll och trummor samt gick en hel massa efteråt. Troligtvis så bidrog dessa aktiviteter till överbelastningen.

Idag har vi besökt min farmor som bor på Rindö. Vi kunde knappast valt en bättre dag för en tripp till skärgården då det var strålande sol och 22 grader.

img_20160507_181527.jpgimg_20160507_192226.jpgimg_8089.jpgimg_8064.jpgimg_8118.jpg

IMG_5091[1]IMG_5090[1]

IMG_5066[1]