En förmiddag med en 1,5 åring under semestern

Livet men en 1,5 åring är minst sagt intensivt. Nästan precis alla situationer kan bli föremål för kamp eller flyta på helt smärtfritt och det är allt som oftast en gåta varför det blev som det blev just den här gången.

“Dagen” börjar oftast mellan kl 05.00-06.00 och då är Rut oftast så pigg och glad att hon kan leka ganska självständigt men under uppsyn under en dryg timme. Den som “sovit” mest under natten går upp med Rut. Numer är det nästan alltid jag eftersom David oftast söver om henne i hennes eget rum. Vi brukar vilja slänga in lite potträning där på morgonkvisten så ibland hinner det ske ett par olyckor. Därefter försöker vi oss på att äta frukost och ena dagen kan hon klämma i sig ett helt ägg, lite gröt och en halv banan för att nästa dag knappt peta i vad än som bjuds.

Efter detta är det dags att byta blöja, klä på sig och borsta tänderna. Tre moment som kan innebära gråt och skrik i högan sky eller en mysig busstund. Och nej, det tycks inte finnas ett samband mellan mängden mat eller antal timmar sömn. Efter denna, ibland utdragna och lite besvärliga process, brukar Rut likt en liten hund hämta våra skor och med ljudlig stämma deklarera att det är dags att gå, GÅ, GÅÅÅ! Eftersom hennes lilla kropp inte innehåller ett uns tålamod är även ett toalettbesök en väntan som är outhärdligt lång. Måste vi dessutom brygga kaffe att ta med oss är hon i upplösningstillstånd. Det kan ju då tyckas att smarta föräldrar hade förberett sig på detta då det är ungefär same procedure varje dag, men ack nej. Det kan skilja en halvtimme hit eller dit (d.v.s en dusch för mig om jag har tur eller en stund i sängen då jag kan ligga och avlasta mitt bäcken (foglossningen ni vet).

Därefter ska vi ta oss ut i trapphuset och förbi vagnen (vilket kan innebära en kamp då hon vill åka men vi tänkte lämna den alternativt att hon inte vill åka men vi kände att det skulle vara skönt att ha den med). Utanför ytterporten är det ett obligatoriskt stopp där Rut måste trycka på koddosan minst tjugo gånger. Beroende på hur mycket tid vi har så är detta ibland ett moment som innefattar att vi måste avbryta hennes tryckande varpå stora tårar rullar ber för kinderna.

Därefter ska vi ju ta oss till en lekpark. Vi har tre i närheten som vi kan välja på. Har vi sovit dåligt själva vill vi ju helst ta den som är närmast (100 m från vårt hus) men det vill sällan Rut. Då blir det lätt en kamp om att hon vill gå gå gå vidare och vi vill stanna i parken. Går vi med på att gå vidare så hamnar vi snart i nästa park. Den är inte direkt superskojig och därför brukar Rut även här försöka passera utan mer än ett snabbt stopp för att möjligtvis gunga lite grann. Orkar vi med att gå vidare så hamnar vi snart i den superroliga mysiga parken där det finns både djur och allsköns klätterställningar och lekgrejer att välja mellan. Men djuren och alla leksaker släpps sällan ut innan kl 09.00 och vi är oftast där mellan kl 06.00-08.00.

Ungefär nu börjar jag få ganska ont för nu har vi ju gått en bra bit (med preggo mått mätt) och haft ungefär en miljon sammandragningar. Efter en lekstund som sedan måste avbrytas (eftersom Rut börjar bli trött), 100 små stopp på vägen och att Rut till sist vill bli buren (om vi nu inte tog vagnen) eftersom även hennes små ben börjar bli trötta så är vi hemma igen . Dags för förmiddagsluren och lite välling. Ibland somnar hon på fem röda och sover som en stock i två timmar och ibland är det en kamp på en dryg timme med en övertrött mycket ledsen unge som vill göra allt för att hålla sig vaken.

Pust. Och nu när hon sover, jamen det är ju då vi ska passa på att uträtta saker. Sitta i telefonkö till Försäkringskassan eller vårdcentralen, städa, preppa inför tvillingarnas ankomst och organisera diverse annat som en behöver göra. Kanske ta en kopp kaffe i godan ro om en har tur.

Typisk förmiddag med vår världsagoa 1,5 åring alltså. Och det sjukaste av allt är att det är så otroligt värt det och 95% av alla dessa stunder är mysiga, härliga och underbara. Men det är inte konstigt att en kan känna sig lite dränerad ibland.

Det slog mig, visst ser hon lite ut som Too-ticki från Mumindalen i den där mössan:) ❤

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s