Bilköp och känslan av att lillungen börjar bli stor

Idag är det prick 3 veckor kvar till vårt planerade KS: Spännande. Idag har vart en bra dag, både rent fysiskt i min kropp men även för att Rut hade sin allra första dag alldeles själv på förskolan. Allting hade gått utmärkt. Hon åt bra, lekte, var glad, somnade (utan välling!) och sov ganska länge. Pedagogerna var nöjda och vi hade kontakt ett par gånger under dagen. Vi höll oss i närheten ifall det skulle behövas en inryckning men så var inte fallet. Imorgon vågar vi förlägga några aktiviteter på dagtid (David ska klippa sig, vi ska hämta ut våra vinterdäck eftersom vi ska sälja vår bil och jag ska tvätta). Någon av oss kommer såklart vara tillgänglig och inom en rimlig radie från förskolan men idag så var vi beredda hemma från kl 9-15. Vi lyckades dock få en massa gjort (vi gick igenom papper och en massa kartonger i källarförrådet) så det var ju bra att vi var tvungna att hålla oss i krokarna.


Igår så gjorde vi slag i saken och köpte en bil som stämde så bra överens med våra önskemål som möjligt men samtidigt hade en snabb leveranstid. Om två veckor ska vi få hem vår nya pärla. Jag har haft lite ekonomiångest inatt eftersom det är en ny och ganska dyr bil men målsättningen är ju att den ska passa för vår familjs behov i 15 år och om tre år så ska den vara avbetald och klar. Det är väl främst eftersom vi har gått ner en del i inkomst nu när båda har vart föräldra-/gravidlediga och ska fortsätta så fram till årsskiftet. Till våren får vi se hur vi löser det men våra funderingar just nu innefattar att båda jobbar halvtid och är föräldralediga halvtid.  Bilen är en Crimson Red Volkswagen Sharan 2017 års modell. Färgen är mer djupt rödvinsröd än vad bilden nedan visar. Vi valde inte färg utan tog den bil som i övrigt uppfyllde flest av våra krav. Hade vi haft möjlighet att välja färg hade vi nog tagit en granitgrå men nu när det blev den här så känns det lite mer unikt och skojigare än grått. Vi får väl se hur färgen behöver skötas om. Hittills har jag bara ägt två bilar, en röd Ford Fiesta från 2006 och nu senast en vit Skoda Octavia från 2009. Slutsatsen är att vit inte var en särskilt bra färg då allt damm och smuts syns väldigt väl.

m_red_sh2059print_a5bg-crop-u10241

Advertisements

Gravid med tvillingar vecka 36

Vecka 36 alltså. Jag trodde nog faktiskt inte att jag skulle vara gravid såhär länge. Jag har ju hela tiden vetat om att det kan bli när som helst från vecka 23 och framåt och har därför försökt ställa in mig på många olika scenarion med ett öppet sinne men haft siktet inställt på att passera vecka 34+0. Jag tycker att det känns som att den här graviditeten har pågått länge nu men det kändes ännu längre med Rut (antagligen för att det var det, då gick jag ju till BF +13).

Det sägs ju att en graviditet inte är en sjukdom och det kan jag väl hålla med om i sak, dock kan en bli ganska sjuk av att vara gravid. Jag börjar varje dag med ett gäng tabletter, har allsköns smärtor och har en starkt nedsatt rörelseförmåga. Visst, jag kanske inte är sjuk men jag känner mig ganska sjuklig till och från. Sjuklig och oerhört tacksam över att de små liven har bestämt sig för att hänga kvar i min mage såhär länge.

Den senaste veckan har präglats av att jag tror att slemproppen gick, att jag har haft sammandragningar tillsammans med lite smärta och i övrigt så är statusen fortsatt i varannandagsläge. Ena dagen trött och lättirriterad och nästa dag lite mer energifylld och lättare till sinnet. Likväl som det föranleder stor oro att de befinner sig i magen och genom detta lite bortom min kontroll så finns det en hel del saker som en oroar sig för i början med spädbarn på utsidan också, dock är det fler som delar på det ansvaret.

Jag börjar känna mig allt mer bekväm med tanke på kejsarsnittet ju mer jag lyckas skapa en inre bild kring vad som skall ske och i vilken ordning. Även om jag kan se att det finns vissa fördelar med ett planerat snitt så känner en liten del av mig sig snuvad på förlossningsupplevelsen och det där häftiga empowering i att ens kropp klarar av att föda två barn. Å andra sidan så är det inte omöjligt att jag erfar den känslan även vid ett kejsarsnitt då jag har vart så pass rädd för det och sedan lyckats övervinna rädslan och smärtan. Oavsett vad som sker och hur det sker så är det i detta fallet slutresultatet som är relevant, d.v.s. förhoppningsvis två välmående små bebbar i min famn.

För att förbereda mig på kejsarsnitt mentalt så har jag frågat en del personer som jag känner som har genomgått kejsarsnitt vad som kan vara bra att tänka på och om det är något speciellt som en ska ha med sig, ha köpt in och ha tillgängligt hemma o.s.v. Jag har även skickat ut samma fråga i ett tvillingforum på nätet och fått en hel del användbara svar. Idag så handlade vi det viktigaste och nu gäller det väl att packa klart min BB-väska. Såna tips som jag har fått är kirurgtejp (att ha hemma), bekväma trosor med hög midja, egna bindor i modell något mindre än dem som en får på BB, gördel, trokad frukt för att få igång magen igen, amningsbh/linne som går att sova i om en har svårt att komma upp ur sängen första tiden, gravidbyxor/tights som inte sitter åt på ärret.Sånt som jag har fått tips om som inte riktar sig så specifikt till kejsarsnitt är bl.a. lång kofta eller plagg som känns lite mer påklädda och täckande inför vistelser i allmänna utrymmen, amningsinlägg och salva till såriga bröstvårtor, öronproppar, smågrejer att äta av om en blir akut hungrig på natten (frukt och nötter) samt mild tvål och schampo.

IMG_4715

En enling är nu ca 47 cm lång och väger ca 2,6 kg. Jag vet inte alls hur våra bebbar ligger till i jämförelse med detta men att de börjar bli stora är jag övertygad om då magen växer en hel del. Den här veckan har jag börjat få lite bristningar på magen. Med Rut så fick jag några efter att vi hade passerat vecka 40 och dom bristningar som jag har sett nu liksom hakar i och fortsätter ovanför de gamla bleknade. Det är helt otroligt vad huden som organ är häftigt. Hur den kan töjas, gå ihop, läka och reagera på det den utsätts för. Tuffaste organet enligt mig.

Veckans symptom:

  • Restless legs. Det är så besvärande och obehagligt. Fy.
  • Krampkänningar i benen och höfterna. Idag fick jag lite kramp i höften när jag satt och skulle kissa. Inte helt optimalt läge att försöka sträcka ut höften samtidigt. Jag såg nog ganska skojig ut där jag satt.
  • Halsbränna.
  • Foglossning.
  • Tryck neråt.
  • Kissnödig jämt och ständigt.
  • Törstig.
  • Sugen på sötsaker och läsk flera gånger varje dag. Jag försöker begränsa sockerintaget något (med tanke på graviditetsdiabetes) men jag är inte lika nitisk som i början av graviditeten.
  • Lite svullen om händer och fötter men fortfarande på en rimlig nivå.
  •  Akut orkeslöshet ibland utan att jag har ansträngt mig.
  • Trött. Men det beror nog mest på att jag inte sover så mycket. Kanske blir det fler tillfällen för sömn nu när Rut ska vistas på förskolan dagtid.
  • Lättirriterad och blir snabbt stressad av saker.
  • Sammandragningar som ibland har lite tillhörande smärta.
  • Ont i magen lite till och från, svårt att beskriva. Mer som ett obehag i hela magen.

 

Att göra avkall på det perfekta föräldraskapet

Gårdagens projekt innefattade att sätta upp några tavlor och krokar i Ruts rum. Jag har nästan blivit tokig på alla dessa påbörjade men inte direkt smutsiga kläder som hamnar lite var stans. Nu har de en alldeles egen plats. Vi har även fått hem förvaringslådorna så vi har försökt organisera Duplo och Briotåg och rälsar i dem. Det fick plats hyfsat mycket leksaker.


David har också vart och bytt vårt överkast som vi köpte i grått. Först så var jag helt säker på att jag ville ha ett grönt men sedan när vi stod i butiken och David röstade för det grå så tänkte jag att det var att köra lite safe och tyckte att även det grå var väldigt fint. Väl på plats på vår säng så kändes det däremot för mörkt och lite trist. Det hela slutade med att vi tog med en bit av vår tapet och jämförde vilken vi gillade bäst. Valet föll på det gröna överkastet.


I övrigt så fortsätter min dagsform vara lite varannan dag. i förrgår var det toppen och igår var allt betydligt mer besvärligt. Jag hade dåligt tålamod och kände mig lättirriterad och trött. Tyvärr så går det ut över Rut som får ett trist bemötande när hon har det besvärligt (d.v.s. när hon skriker som en stucken gris för att hon inte får göra något som är farligt och skadligt för henne). Som tur är så sammanfaller det nästan aldrig att jag och David har en sån stund samtidigt så när jag blir kort i tonen kan han ta vid och vara förstående och mjuk. Jag tror att jag skulle må bättre om jag bara fick sova lite mer och inte utsattes för så höga jobbiga ljud så ofta. Jag blir så stressad när hennes missnöje drar igång. Det liksom sätter sig i hela kroppen och pulserar ut stresshormoner som gör mig illa till mods och säkert påverkar bebisarna negativt också. Jag får dåligt samvete gentemot Rut och känner mig som en usel mamma men som tur är så har vi många fina stunder tillsammans även de dagar då jag inte är på topp.


Jag tror att en del av min irritation kommer sig av att vi har frångått några av de saker som egentligen känns viktiga för mig när det kommer till regler och vad jag inte tror är det bästa alternativet för just mitt barn. En sådan sak är TV-tittande/pillande på telefoner och paddor. Vi har begränsat detta i stor utsträckning under Ruts första 1,5 år (hon har inte visat något intresse för det heller) och det är först nu som hon tittar lite mer frekvent (p.g.a. att det blev en smidig lösning för mig när David var sjuk). Jag är inte en sån som tror att TV-är skadligt för barn men jag är övertygad om (och forskning som jag har tagit del av stärker min uppfattning om) att barn lär sig betydligt mer genom att interagera, samtala och utforska. Detta går ju att göra om ett TV-program också naturligtvis men i många fall tror jag att det är en fördel ju fler sinnen som aktiveras. Nu även efter att David blev frisk igen så har vi fortsatt med vår lite slappare hållning. Rut tittar på några program som vi har valt ut mellan ca 05.00-06.00 och även en stund (ibland upp till en timme) på eftermiddagen eller kvällen. Det har blivit ett sätt för oss att frigöra oss lite så vi kan laga middag i lugn och ro och på morgonen så behöver inte jag kasta mig ner på golvet i en intensiv lek eller sagostund som kräver en massa utav mig utan jag kan sitta i soffan och tycka lite synd om mig själv för att jag har ont (foglossning) och är trött (p.g.a. tidigt). Jag blir dock lite illa till mods när jag ser henne sitta still och stirra på en stor skärm. Vissa program/klipp med barnmusik t.ex. uppmanar till lite mer aktivitet och då brukar Rut stå på golvet och dansa och göra efter rörelser. Då känns det däremot bra. Vi har som standard att vi går ut med henne två gånger varje dag och om vädret är riktigt uselt så åker vi till ett lekland eller simhallen så hon får träffa andra barn och får ur sig lite energi. Vi får se vad vi har möjlighet till nu när tvillingarna kommer men jag tror att det är viktigt att hon får komma ut tillsammans med åtminstone en av oss eller hela familjen en gång varje dag, även de dagar som hon går i förskola. Jag tror dock att våra nya omständigheter gör att vi behöver kompromissa bort en hel del av våra utopiska föreställningar om att vara perfekta föräldrar som alltid gör välavvägda val för Rut. Vi kan såklart vara våra barns perfekta föräldrar men med lite sämre förutsättningar bara och kanske inte på det sätt som vi hade föreställt oss. Idag har vi iallafall lyckats ta oss en vända till den stora parken i närheten, hängt med Davids syster och Ruts kusiner i Snösätra där vi kikade på grafitti och sedan haft besök av en vän under em. David och Rut gick dessutom en extra vända till parken så förhoppningsvis kommer Rut sova gott inatt och vara laddad inför sin andra vecka på förskolan.

Dagarna går trots allt

Här händer det mycket och lite på samma gång.

Inskolningen

Rut har gått ytterligare två dagar på förskolan med lite varierat resultat. Ruts vanliga rutin är att vakna ca kl 05.00 och sova middag från ca kl 09.00 eller 10.00 och en till två timmar framåt. Dagarna på förskolan har börjat kl 09.00 och sedan ökat på successivt och igår skulle Rut vara kvar till kl 14.00. Lunchen äter de mellan 11.00-11.30 och därefter är det nedvarvning och sovstund ca kl 12.00. Vid den tiden så har Rut hunnit passera stadier av trötthet och ren utmattning för att komma in i den gnälliga och nedstämda fasen när allt känns jobbigt och svårt. Hon är dessutom van att få välling i samband med sömnen och blir därför hungrig redan vid 9-tiden. De äter frukt på förskolan men Rut skulle behöva något lite tidigare än så. Allt detta sammantaget gör att Rut inte har lyckats komma till ro och somna på förskolan och därför har David och hon gått hem vid 12-tiden så hon har fått sova hemma. Vi kommer försöka hålla på förskolans rutiner nu under helgen och sedan förskjuta hennes läggtid med en timme, från kl 19.00-20.00. Kanske blir det enklare för henne om hon sover lite längre på morgonen? De senaste två dagarna har hon dock somnat senare men vaknat vid 05.00 ändå, zzzzz. Jag hoppas så för hennes skull att hon lyckas komma in i de nya rutinerna relativt snabbt eftersom hon tycks trivas och gilla att gå på förskola så länge inte hunger eller trötthet ger sig till känna.

Biljakten

I övrigt så har vi fortsatt vår biljakt med varierat resultat. Den typen av bil som vi söker efter skall helst vara 7-sitsig med möjlighet till 3 bilbarnstolar. Det ska vara rymligt så den vuxna som inte kör kan sitta hyfsat bekvämt oavsett vart i bilen den hamnar (vi kanske behöver placera ut barnen lite olika beroende på lång/kort körning, sovrutiner o.s.v.). Eftersom det blir en stor bil så är ju skjutdörrar en fördel när en skall parkera. Vi vill gärna ha dragkrok (så min cykeltokige make smidigt kan ta med sin cykel överallt). Vi behöver dessutom få plats med tvillingvagnen och gärna utan att behöva fälla något säte. I övrigt så har vi såklart en massa önskemål om små finesser som inte är superviktigt men ändå kan underlätta eller förbättra resandet. Vi har tittat och provkört ca 5 olika modeller som mer eller mindre uppfyller dessa krav och nu har vi fastnat för en Volkswagen Sharan. På måndag så planerar vi att åka till bilhandlaren och känner oss ganska redo för ett köp om vår kontakt kan ge oss en bra deal.

Sharan_Urano_GreyIMG_4917right3

Förlossningen

Igår så trillade det in en kallelse i brevlådan. En kallelse och ett faktiskt DATUM för kejsarsnittet. Ganska långt fram i tiden men ändå, yay. Det känns märkligt att kanske veta början på två av sina barns pers nr. Jag har ägnat lite tid åt att läsa på om KS de senaste dagarna och nu känner jag mig något mindre rädd och orolig. Det är väl ganska naturligt att oroa sig för smärta och jag är rädd för att få nervminnen av att de bökar omkring i magen. Sist när jag blev opererad så fick jag såna känselflashbacks varje gång någon eller något kom åt mitt ärr utan att jag var förberedd att jag ryckte till ordentligt och fick typ fantomsmärtor. Jag har även haft besvär av att jag ser olyckor framför mig där jag skadas på ett liknande sätt igen utifrån tillfällen då jag har gjort mig väldigt illa (kolliderat med en bil när jag cyklade, brutit olika kroppsdelar o.s.v.). Jag har inte haft några såna tankar eller känslor däremot från min förra förlossning så kanske är det faktiskt så att kroppen gör skillnad på ond och god smärta.

Igår så skulle jag besöka mitt jobb och då de bygger om på Slussen och ändrat flera busslinjer så slutade det med att jag fick gå väldigt långt (med preggomått mätt). Totalt gick jag 7.5 km igår vilket är mer än vad jag har gått sedan innan sommaren nästan. I förrgår morse så gick min slempropp och det behöver ju i sig inte betyda så mycket men med Rut kom förlossningen igång ett par dagar efter det. Den här gången vågar jag inte tro något alls. När jag gick sådär mycket igår så fick jag en del smärtsamma (fast på mensvärksnivå inte som riktiga värkar) sammandragningar och förvärkar. Även de kändes som det gjorde ett par dagar innan Ruts förlossning kom igång men det var till och från under dagen och med Rut så var det mer sammanhängande under längre tid. Jag har för mig att jag kunde klocka värkar under ett par timmar och att de sedan klingade av för att återkomma några timmar eller ett dygn senare några dagar innan Rut föddes. Lika mycket som jag tolkar och analyserar varje tecken på att något ändras i kroppen så är jag inställd på att det nog kommer dröja tills det datumet som vi nu har fått besked om. Det känns så spännande med en tidsplan. Om si och så många dagar så är vi med stor sannolikhet trebarnsföräldrar. Häftig känsla.

 

Ruts första dag på förskolan och en träff med vår BM

Idag var Ruts allra första dag på förskolan. Vi har talat om förskolan en hel del de senaste veckorna men jag tror inte att hon har haft en susning om vad vi har menat. Vi har besökt gården på förskolan tillsammans med Rut många gånger, dels för att vi bor väldigt nära och det är praktiskt men även för att hon skulle hinna bli lite trygg där. Tyvärr så föredrar hon storbarnsgården vilket skulle kunna bli ett problem framöver då de små barnen enbart vistas på lilla gården när de är ute. Rut var glad i hågen när vi traskade över och hon hann utforska de utrymmen som småbarnsavdelningen består av. Det var tre förskolepedagoger/barnskötare på 14 barn vilket ändå känns som en ganska rimlig grupp. Rut och ytterligare 7 nya barn skall börja i gruppen nu till hösten och många av dem tycktes vara ungefär i Ruts ålder. Hon interagerade med några av de andra barnen men främst höll hon sig sysselsatt med egna aktiviteter och lekar. Min uppfattning var att Rut tyckte att det var roligt att vara där men att hon blev lite förvirrad av alla möjligheter och val. Imorgon ska David ta över inskolningen men jag är glad att jag orkade vara med idag så jag har lyckats få ett hum om hur det fungerar och sett pedagogerna vara aktiva i verksamheten. Vi har valt att hon skall gå på förskolan mån9-14, tis, ons och fre 9-15 och tor 9-16. Då blir det en lugn uppstart efter helgen och en lite längre dag i slutet av veckan när hon kommit in i förskolerutinen. Detta ger Rut möjlighet att fullfölja en dag och vara med på det som sker under en hel eftermiddag. Det passar även oss bra att ha möjlighet att planera någon längre aktivitet eller utflykt med tvillingarna varje vecka. Imorgon ska min pappa gå förbi förskolan och presentera sig. Utifall att förlossningen drar igång så småningom så är det bra att de har hunnit träffa honom.

Efter inskolningen så fick Rut hänga med sin farmor och för vår del bar det av mot vår vanliga barnmorska. Hon förtydligade det den hesa läkaren försökte berätta för oss igår. I stort sätt så sa hon samma sak som läkaren men hon hade en peppande ton vilket gjorde under med mitt humör och min inställning. Hon var tydlig med att det är fantastiskt att min kropp orkar med att bära dem fortfarande och att varje dag gör skillnad för dem. I efterhand så kommer jag vara glad att de stannade inne precis så länge som det bara gick. Hon tyckte inte att vi skulle stirra oss blinda på gram och % utan fokusera på att vi har två friska barn i antågande. Hon trodde inte att de skulle låta mig gå över 38+0 vilket kändes skönt att höra. Jag ska försöka att fokusera på våra delmål framöver (UL, förlossningssamtal, KS-samtal, remissen med datumet för KS) för att tiden inte ska gå fullt så långsamt. Vår BM förberedde mig lite grann på hur jag ska agera om förlossningen mot all förmodan drar igång på naturlig väg och jag fick lite råd och tips om vad jag kan göra för att minska foglossningen och svullnaden i underlivet. Hon trodde att jag har fått åderbråck i underlivet och detta gör att jag känner av att ärren från min förra förlossning smärtar och området är ömt. De är ingen besvärande krämpa direkt om en jämför med allt annat (foglossning) men all smärta/obehag som kan minskas är såklart bra.

Ultraljud, CTG och läkarsamtal

Min pappa kom över för att umgås med Rut medan vi skulle till vårt valda sjukhus för lite undersökningar och samtal. Jag tvekade lite innan vi åkte om vi skulle ta med BB-väskan i bilen utifall att de skulle upptäcka något som skulle kräva att jag blev kvar ett tag men så kände jag mig fånig och lät den bli kvar hemma (vilket var tur för vi är inte ett uns närmare en förlossning nu än i morse). Undersökningarna började med ultraljud och där fick vi veta att flickan (tv 1) alternerar mellan att ligga i tvärläge och säte och att pojken (tv 2) ligger i tvärläge.

Detta kan nog förklara varför jag har haft så svårt att urskilja hennes rörelser då jag troligtvis har förväxlat henne med honom när hon har legat i tvärläge. Båda var aktiva och allt såg bra ut men pojken växer inte fullt lika mycket som flickan. Jag tycker att det börjar bli märkligt att det visar så olika varje gång vi gör UL. Först uppskattades de vara större än en vanlig enling och flickan var störst, sedan lite mindre än en enling och då var pojken störst och nu så var flickan större och pojken mindre än en enling och det skilde ganska mycket i uppskattad vikt mellan dem (ca 700 gram tror jag). Helt olika resultat under ca fyra veckor och lika många olika personer som utfört de olika UL. Vården utgår mycket från dessa resultat och baserar ju beslut på vad UL visar. Nu fick vi information om att de vill att pojken skall växa några hundra gram till innan de är redo att plocka ut dem. Jag känner mig förvirrad och vet inte riktigt vad jag ska tro mer än att jag inte känner mig orolig baserat på deras rörelser, hjärtan och allt annat som mäts och uppskattas.

Därefter var det dags för CTG och blodtryck varav båda såg bra ut. Allra sist så skulle vi träffa en läkare för förlossningssamtal och detta hade jag sett fram mot länge. Jag hade fyllt telefonens anteckningar med frågor och var peppad och orolig på samma gång. Det blev lite anspänning eftersom jag hoppades på klara besked. Läkaren hade tappat rösten och det var svårt att höra vad hen sa men att de rekommenderar kejsarsnitt framgick. Jag försökte pressa hen på lite mer info om när. var, hur men fick endast veta att det kan bli så att jag får ett datum som är från 37+4 men även kan bli efter 38+0 vilket ju känns riktigt tufft (då hamnar vi i mitten/slutet av september, nästan en hel månad till som mest). Nästa steg är att jag ska få en kallelse till ett nytt UL och förlossningssamtal om två veckor, därefter får jag träffa en läkare och diskutera igenom kejsarsnittet lite mer ordentligt och sedan får jag vänta på en kallelse för själva kejsarsnittet. Inget som läkaren sa tydde på att de tror att flickan kommer vända sig med huvudet ner. Jag har inte lyckats hitta info om hur pass vanligt det är.
Imorgon ska jag träffa min vanliga BM och hoppas då på att det finns möjlighet att dryfta lite tankar och funderingar där. Jag tänker att jag ska försöka läsa in mig lite mer på kejsarsnitt för att förbereda mig på egen hand. Om det skulle vara så att förlossningen kommer igång av sig själv (jag vet inte hur stor chans/risk det är men det kan ju naturligtvis ske) så blir det akut snitt och då vill jag gärna vara lite förberedd.

Gravid med tvillingar vecka 35

Hej och hå, nu kan det inte vara så långt kvar tills vi får träffa dom här små personerna som jag börjar bli riktigt nyfiken på. Med Rut hann jag tänka mig och föreställa mig en hel del utseenden och egenskaper men samtidigt så var bilden av hennes ansikte helt blankt. Jag hade oerhört svårt att tro något om hur hon skulle se ut i just ansiktet. När hon väl kom så var jag lika delar förvånad som det var självklart att hon såg ut precis som hon gör. Hennes temperament under det första året kände jag också igen från tiden i magen. Med tvillingarna så har vi ju Ruts utseende och personlighet att utgå från och det känns så spännande att få se om de är lika varandra alla tre och lära känna dem och upptäcka hur de är som individer.

Den senaste veckan har präglats av att en del krämpor (främst foglossningen) har intensifierats och det känns väldigt trångt i magen. Speciellt i samband med sammandragningar så känns det som att jag själv inte får plats längre. Lungor, magsäck och urinblåsa utsätts för tryck som föranleder starkt obehag.

Idag ska vi på ultraljud samt träffa en läkare för förlossningssamtal. Jag har sett fram mot detta samtal så jäkla länge (det har vart den yttersta målbilden i den här graviditeten bortsett från själva förlossningen) att det känns som att det är en stor risk att jag blir besviken. Jag vågar inte ha några större förväntningar men jag önskar ändå att ett beslut fattas kring huruvida jag får föda vaginalt eller om de rekommenderar kejsarsnitt. Jag vill också få ett datum. Ett sista datum att hänga upp allting på. Hit men inte längre. Kanske kommer det kännas enklare att traggla på i den här trötta kroppen ett par veckor till om jag har en dag att ringa in i kalendern. Jag skulle även vilja bli vaginalt undersökt för att se om alla dessa sammandragningar och förvärkar har haft någon som helst effekt.

Drömscenariot vore att få en tid om ca 1,5-2 veckor då Ruts inskolning på förskolan är klar och hon förhoppningsvis har börjat känna sig trygg där och har hunnit skapa lite nya rutiner. Det ska bli så spännande att se vad hon tycker om att gå på förskola. Min förhoppning är att hon ska få den sociala stimulans som vi inte riktigt förmår erbjuda henne med våra nuvarande förutsättningar. Jag känner mig inte alls orolig utan enbart förväntansfull för hennes skull.

Gällande själva graviditeten så är jag just nu i ett dag för dag-läge. Ena dagen är jag fruktansvärt trött på att ha ont i mitt bäcken, att vara så pass orörlig (jag behöver oftast hjälp att sätta på mig min vänstra strumpa och de flesta par skor, jag har svårt att plocka upp leksaker eller sådant jag själv tappar på golvet, att plocka i och ur diskmaskinen o.s.v). Att sitta eller ligga ner några längre stunder är mycket obehagligt och smärtsamt.Jag är nästan alltid för mätt. Jag är väldigt uttråkad och rastlös och få saker känns kul. Nästa dag har jag kanske sovit lite bättre, solen skiner, att vara gravid ett par veckor till känns överkomligt, kanske orkar jag gå en lite längre promenad, slipper de värsta myrkrypningarna och trycket neråt känns inte lika besvärande. Rut kanske råkar vara på lite bättre humör och jag och (mest) David lyckas få något gjort här hemma. Då funkar det ganska bra. Vad som än händer så tror jag inte att det kan dröja längre än till den 20e september plus någon dag om det skulle bli en utdragen igångsättning. Det är mindre än en månad kvar. En klarar ju det mesta under en månad. När jag hade brutit mitt ben på tre ställen under en resa i Bolivia så fick jag vänta tre veckor på att få åka hem igen. Jag hade stundvis stark smärta och jag var väldigt orörlig till följd av att det inte fanns kryckor o.s.v. Men även det gick ju att stå ut med. David börjar bli frisk nu vilket också underlättar en hel del. Hans tålamod med Rut ökar i takt med att hostningarna minskar och äntligen har vi haft möjlighet att ta tag i städning och att provköra lite bilar.

Veckans symptom har jag ju gått igenom ganska mycket redan och i övrigt så är det ungefär samma som de senaste veckorna.

IMG_4714

Enligt 1177 så väger en enlingsbebis ca 2.4 kg och är 47 cm lång. Det är ju faktiskt ganska stort även om våra pluttar roligtvis är lite mindre  än så.

Förvaring och tillgänglighet

Ruts rum fullkomligt väller över av leksaker och allsköns pryttel. Inte för att hon har så överdrivet mycket saker utan snarare för att vi inte har hittat något smart sätt att förvara alla saker på. Vi har märkt att hon ofta blir alldeles överväldigad av alla möjligheter när hon kommer in i sitt rum och ska välja vad hon ska leka med. Oftast hämtar hon eller vi en eller ett par saker och går till ett annat rum där det är mindre trångt. Detta är synd eftersom hennes rum egentligen är mer anpassat för lek då hon har en stor mjuk matta att sitta på t.ex. Även när det kommer till val av böcker så kan det bli lite mastigt för henne att välja en bok från den fullsmockade bokhyllan. Dels för att det är svårt att få ut böckerna när de står packade men också för att hon får svårt att urskilja dem.

För en vecka sedan så var vi på ett stort möbelvaruhus och köpte där två stora låga lådor som vi tänkte vore perfekta att ha under spjälsängen med alla de saker som hon inte använder så ofta. Tricket skulle ju kunna vara att byta ut de tillgängliga leksakerna en gång i veckan eller så för att göra det lite mer spännande och övergripbart för henne. Tyvärr så visade sig att de där lådorna inte gick in under hennes spjälsäng som är på bottenläget. Typiskt tänkte vi och ställde båda lådorna under tvillingarnas säng istället och fyllde upp dem med kläder och annat till just tvillingarna. Sedan idag så hittade vi den perfekta förvaringen. Att vi inte har tänkt på det förut? Det är ju både lekfullt, snyggt, praktiskt och smart. Vi slog till på fyra lådor och om de funkar bra kanske vi köper några till. De går att stapla på varandra och slukar en hel del då de stora är ca 50 gånger 25 cm och de mindre är 25 gånger 25 cm.

Gällande böcker så tänker vi hålla utkik efter ett gammalt tallriksställ så vi kan ha några böcker framme på display i bra Ruthöjd så hon själv har möjlighet att ta fram dem. Då hennes rum är ganska litet så blir det snabbt en känsla av att vara övermöblerat längs väggarna så tids nog kanske det enbart blir ett lekrum där så får de sova alla te i tvillingarnas rum (om det fungerar och de inte väcker varandra o.s.v.).

2143

En annan sak som jag blev så himla glad över var att jag hittade det perfekta överkastet i den perfekta smaragdgröna nyansen till vår säng. När jag väl började söka på nätet och även besökte en butik så fick jag veta att det var förra årets kollektion och att den har utgått från sortimentet. Jag gav mig på andrahandsmarknaden och tänkte att någon kanske har hunnit tröttna på den intensiva färgen och bestämt sig för att lägga ut den på Blocket, men ack nej. Lite nedslagen bestämde jag mig tillslut för att maila butikens kundservice och fråga om det fanns någon på ett gammalt lager någonstans som jag kunde få köpa. Det fanns det inte men den goda nyheten var att de ska ta in överkastet till försäljning nu till hösten igen eftersom det sålde så bra. Nu ska de maila mig så fort det finns i butik. Yay. Jag hoppas att det gör sig lika bra som i min fantasi efter alla dessa vändor. Nu måste jag bara hitta några mysiga kuddar.

12142678_1648960828719740_1235291705_n

Gravid med tvillingar vecka 34

Nu räknas de äntligen som så pass färdiga att de inte försöker stoppa det om en förlossning kommer igång. Bebisarna kan troligtvis andas bra på egen hand men behöver lite extra omsorg eftersom de ofta är ganska små och har svårt att hålla värmen. Att ta mig fram till den här veckan har hela tiden vart mitt yttersta mål. Varje dag som de håller sig inne i magen från och med nu är en bonus även om jag av rent egoistiska skäl börjar vilja önska dem ut. Det är klart att jag orkar ett par veckor till om jag inte har ett val men jag börjar känna mig ganska sliten och uttråkad. Jag är så oerhört dålig på att vänta, speciellt när jag har ont och blir ganska stillasittande. Den här veckan har präglats av att jag försöker ta mig ut något varje dag men det blir mellan 2000-6000 steg utomhus/dag i ett långsamt tempo och det är ju inget att skryta med direkt. Om exakt en vecka har vi tid för nästa ultraljud och även ett förlossningssamtal. Jag är nyfiken på att höra om 1-an har hunnit vända sig tills dess och på att se hur tillväxten utvecklas. Jag har inte känt av att något av barnen skulle ha vänt sig med huvudet ner så om det skulle komma igång något nu så är det kejsarsnitt som gäller. Jag är ganska rädd för just ks, det är något väldigt obehagligt med tanken på att någon skulle skära i mig och även återhämtningen efter förlossningen tycks vara tuffare på många sätt. Kanske känner jag mig mer bekväm med tanken på en vaginal förlossning eftersom jag har gjort det en gång tidigare och därför har något slags hum om vad jag har att vänta mig även om det troligtvis blir väldigt annorlunda när en föder tvillingar.

David har ju vart sjuk i ett par dagar och idag var även Rut lite krasslig. Nu när jag inte riktigt kan leverera så har vi vart beroende av att David har ork nog att göra allt det där som behöver bli gjort (städa, plocka upp saker från golvet, bära matkassar, springa efter Rut i lekparken o.s.v.. Nu orkar han inte riktigt det och då känns det som att allting blir lite jobbigare. Rut blir gnälligare och jag blir på dåligt humör när det är stökigt (främst p.g.a. min egen oförmåga att fixa allting).

Veckans symptom:

  • Foglossning. Den har definitivt blivit värre ju mer jag sitter och ligger ner. Jag har mest ont i de bakre fogarna men även mittfogen gör sig gällande vid vissa plötsliga rörelser. Jag spänner en massa muskler runt de bakre fogarna så jag tror att en viss del av smärtan är inflammerade muskelfästen eller överansträngda muskler. Området runt fogarna är väldigt varmt. Min TENS-maskin och massage underlättar tillfälligt men vissa stunder är det rent förjäkligt. På nätterna och överlag när jag ligger ner så är det något i bäckenet som hoppar snett. Detta smärtar oerhört och då måste jag snabbt korrigera detta genom att hoppa tillbaks den delen. Det känns som att det sitter precis vid fogarna så jag har fått för mig att det är dom som hoppar snett på något vis. Det hörs ett tydligt klonk när det hoppar rätt igen. Jag har försökt läsa om detta men har inte lyckats hitta någon information alls om bäcken eller höfter som hoppar snett under graviditet.Utifrån bilden nedan så ser det ju ut som att det ändå skulle vara möjligt att det är så som jag upplever det.backen_fogar_400
  • Ont i höfterna. Även om det framförallt är foglossningen som besvärar så har jag dessutom ont vid höftkulorna vilket gör väldigt ont när jag sitter eller ligger ner.
  • Lite molsmärtor och ibland skarpa smärtor i nedre delen av magen.
  • Sammandragningar. Det går i perioder men ibland flera stycken långa på raken och sedan kan det gå några timmar utan att jag känner av något alls.
  •  Lite halsbränna.
  • Fortsatt svullen i underlivet och får anstränga mig för att tömma blåsan helt.
  • Trött. Det är nog en kombination av att gå upp tidigt (05.00) med en 1,5-åring och att behöva kissa varannan timme under natten. Jag sprider ut sömnen över dygnet men jag känner mig nästan aldrig pigg eller utvilad.
  • Det börjar bli trångt i magen så andningen påverkas och även magsäcken. Jag kan inte alltid äta så mycket som jag vill och efter en måltid måste jag ofta vila för att jag blir så mätt på ett obehagligt sätt.
  • Illamående. Jag har inte spytt på flera veckor men en känsla av äckel ligger nära till hands när jag känner olika otäcka lukter. Det är fortfarande skumma saker som utlöser det t.ex. när David steker köttfärs, vissa tuggummin, de allra flesta schampon, hudkrämer och parfymer, blöjor, ja listan kan göras lång.Jag har vart befriad från att byta bajsblöjor under nästan hela graviditeten men jag antar att jag kommer få byta min beskärda del när tvillingarna väl är här så det jämnar nog ut sig till slut.
  • Törstig. Dricker mängder.
  • Restless legs. Så jäkla obehagligt och besvärande.
  • Fosterrörelser. Sedan flickan flyttade sig från att ha huvudet ner så tycker jag att det är svårt att urskilja hennes rörelser, eller snarare så känner jag väldigt mycket rörelser på höger sida om magen där jag tror att pojken ligger. Där är det sprattel, strykningar, hicka och en massa fläng medan det på den vänstra sidan är väldigt lugnt. Detta föranleder ju såklart en massa oro från min sida men det är som att jag tänker att nu ger jag det ett par timmar till och då tycker jag mig urskilja en del rörelser även på vänster sida. Men det är ett väldigt stort ansvar att vara den som skall veta och kunna känna efter att de mår bra. Antagligen så är förklaringen att hon ligger längre in i kroppen eller att moderkakan är i framkant och att det på något sätt gör det svårare att urskilja rörelser. Kanske är hon bara ett mycket lugnare barn. Rut rörde sig inte heller så mycket utifrån vad jag kunde känna så jag kanske bara är dålig på att urskilja det när de ligger längre ner i bäckenet. Jag har vart lite ambivalent ett par gånger och funderat på om jag kanske borde åka in för att vara på säkra sidan och jag antar att denna känsla kommer hänga kvar tills jag antingen får en starkare känsla av att kunna urskilja bådas rörelser eller när de väl är ute ur magen.

34

Förutom att våra tvillingar ligger med rumpan neråt på varsin sida av magen så stämmer den här bilden troligtvis ganska bra. Enligt vårdguiden skall de väga runt 2.3 kg och vara 46 cm långa. Senaste ul visade på att våra bebisar var lite mindre än genomsnittet men 2 kg väger de säkert. Inte konstigt att det känns trångt.

IMG_4713

Är det bara jag som tycker att förra veckans Durian är ganska mycket större än en vanlig nätmelon?

Önskelista

David har tyvärr blivit sjuk (feber och halsont) och jag ligger ungefär på min vanliga energinivå med en aktivitet/dag. Idag innebar detta att gå till parken med Rut en vända och dessutom var jag iväg och handlade. Som tur är så kunde min pappa komma förbi en stund och leka med Rut och ta henne en till vända till parken på eftermiddagen för att hon inte skall bli helt understimulerad stackarn. Under tiden roade jag mig med att sätta ihop en önskelista inför tvillingarnas ankomst, lite till mig och lite till dem.

Om vi börjar med saker till mig så skulle jag önska mig ett överkast och några fina runda kuddar som skulle göra sig bra ihop med vår nya tapet. Jag tänker mig att det ska gå i   persika, lite murriga gröna och pastelliga ljust gröna nyanser. Med tanke på hur mycket tid vi troligtvis kommer spendera i vårt hem och kanske framförallt i vårt sovrum så vore det härligt att få till en mysig, höstig och hemtrevlig stämning. Källor till bilderna hittar ni på min Pinterest men jag kan passa på att nämna att överkasten är från Ellos.

Nästa sak på önskelistan är en grå sänghimmel till Ruts rum. Dels så tycker jag att det ramar in sovhörnan på ett mysigt sätt men det fyller även funktionen att mörklägga lite extra runt sängen i samband med nattningen. Nu under de ljusa månaderna så har det vart svårt för Rut att komma till ro då hon har kvällssolen precis i hennes ganska stora fönster. Detta kommer ju dock inte vara ett problem så länge till tyvärr.

Och sedan kommer vi då till det bebbarna kan tänkas behöva. Vi har en åkpåse sedan Rut som vi kan använda men vi behöver en till (som den här vita från jollyroom för 399:-). En annan sak som vi önskade att vi hade haft när Rut var liten är en självgungande babysitter. Om det funkar så är det troligtvis väldigt avlastande och smidigt. Den här har jag fått tips om från en annan tvillingmamma och det är en Fisher Price och heter Rainforest från Babyland för 799:-. Skallran är ju bara väldigt gullig men jag har en bekant som i detta nu virkar små bitringar till bebbarna.