Gravid med tvillingar i vecka 37

Ännu en vecka har passerat och även om jag frenetiskt känner efter och letar efter tecken på att något skall hända så lyser riktiga värkar och vattenavgång med sin frånvaro. Jag har haft en del molvärkar och sammandragningar tillsammans med lite smärta och varje gång det sker så får jag hålla tillbaks tankarna som gärna vill fara iväg och börja planera (är det dags att ringa och förvarna, hur ska vi göra om vi måste åka in o.s.v.) allt för att inte bli besviken.

Tv: Gravid med Rut i vecka 41 Th: Gravid med tvillingar vecka 37


Vi är så redo som vi kan bli samtidigt som jag känner att det är lite annorlunda för mig gällande anknytningen under den här graviditeten. Kanske beror det på att jag inte är så bra på att avgöra vem som är vem när de rör på sig som leder till att min kontakt med dem blir svårare att skapa. Det blev lite enklare när vi började tilltala dem med provisoriska namn för några månader sedan (Elsie och Valter) men även på namnfronten vacklar vi och jag hoppas att det ger sig när vi får träffa dom. Att vi ska känna vad som blir bra namn. När jag var gravid med Rut så var vi lite av ett team hon och jag under ganska lång tid trots att jag även då hade svårt att känna av hennes rutiner kring rörelsemönster. Det kan vara små saker på ultraljuden som gör att det blir mer verkligt och att det skapas en inre bild av en liten individ. Förra graviditeten så var det första gången vi fick se henne suga på tummen i magen, jag tyckte att det var så ofantligt gulligt. Den här gången så var det när vi fick se en ganska lång hårkalufs flyta omkring i fostervattnet och barnmorskan kommenterade att “här var det mycket hår”. Sett utifrån hur de har legat i magen de senaste sex veckorna ungefär så är det troligtvis Valter som jag känner av mest men på ultraljuden så är det oftast Elsie som är livligast, har gått upp mest i vikt och som jag uppfattar det bedöms som den lite starkare tvillingen. Det går ju inte riktigt ihop med min bild eftersom jag oftast oroar mig för att jag inte har känt av henne. Antagligen så blandar jag ihop deras rörelser varje gång de ligger i tvärläge. Jag vet inte hur ofta Elsie skiftar mellan säte och tvärläge men hon gjorde det mitt under senaste ultraljudet utan att jag kände av det så mycket.

Imorgon är det dags för nästa ultraljud och om allt ser bra ut så är det därefter prick två veckor kvar till vårt inbokade kejsarsnitt. För att inte bli allt för besviken så försöker jag tänka på att det kan uppstå akuta saker som gör att vi kanske får vänta en dag extra eller så. Jag tror inte att jag skulle klara av att vara helt inställd på att nu blir det barn och sedan få vänta ett dygn till. Eller, det är klart att en klarar det en måste, men jag skulle bli så oerhört besviken om så var fallet.

Veckans symptom:

  • Sömnstörningar. Jag har ganska lätt för att somna på kvällen men går upp och kissar ett par gånger och vaknar sedan upp och är pigg vid 3-4 på natten. Därefter är jag ofta uppe i två timmar innan jag kan komma till ro igen (vanligtvis lagom till Rut vill gå upp). Jag måste sova på sidan till följd av magens storlek och vaknar ofta av att armarna har domnat bort. Jag får även ont i axeln och örat av att ligga sådär.
  • Restless legs. Väldigt obehagligt och besvärande. Jag knaprar magnesiumtabletter men det är oklart huruvida det hjälper.
  • Illamående. Jag kräks inte eller så men jag får kväljningar av äckliga lukter och jag mår illa i samband med att jag har ätit.
  • Foglossning, ont i svanskotan och nedsatt rörelseförmåga men jag kan fortfarande gå och vara lite aktiv. Mer än under min förra graviditet vid den här tiden. Jag kan däremot inte sätta på mig strumpor på vänster fot och kan enbart komma i två par skor själv med hjälp av ett långt skohorn. Jag har svårt att böja mig överlag.
  • Halsbränna.
  • Lite ont och obehag i magen på olika sätt.
  • Mycket rörelser i magen även om jag har svårt att skilja dem åt.
  • Mycket sammandragningar.
  • Fortsatt svullen i underlivet.
  • Nu börjar jag dessutom svullna upp ganska mycket om fötter, vader och händer.
  • Magen börjar kännas riktigt stor och otymplig. Det är svårt att hitta bekväma sätt att ligga eller sitta på utan att magen är i vägen och gör ont för att den kläms. Det blir t.ex. svårt att äta för jag hamnar så långt från bordet.

IMG_4716

En enling väger ca 3 kg och är ca 48 cm lång. Det blir spännande att se hur nära Elsie och Valter ligger dessa mått. Om de börjar knappa in så har jag 6 kg bebis i magen och det känns rätt galet. Det börjar bli hög tid att skriva ett förlossningsbrev och börja planera lite mer för hur jag vill ha det. Om vi ska ha musik under snittet t.ex. Även om det är min/vår förlossning så vill jag inte heller störa personalens koncentration med en massa knäpp musik. Det enda som jag vet på rak arm att jag önskar är att de ska torka av barnen innan jag får se dem och att jag hoppas att vi kan få vara tillsammans medan jag ligger på uppvaket och väntar på att kunna röra på mina ben. Jag vill även kunna amma, eller kanske inte amma nödvändigtvis, men jag vill kunna ge dem mer bröstmjölk än ersättning i början om möjligt. Jag har ju köpt en elektrisk pump och jag hoppas på att snabbt kunna få igång en bra mjölkproduktion.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s