Vuxentid

Både igår och idag har vi dragit nytta av fördelen att Rut är på förskolan och att tvillingarna ännu inte har behagat dyka upp vilket har skapat lite oväntad egentid för oss. Igår åt vi lunch med en vän innan vi begav oss till vårt allra sista samtal med vår BM. Jag tog prover hos henne för sista gången och när hon sammanfattade graviditeten (som ju har varat hela det här året) så sa hon att hon var otroligt nöjd med alla mina värden över tid och att hon tyckte att det var fantastiskt att det har gått såhär bra med allt (vikt, järn, socker, blodtryck o.s.v). Magen är dock enorm och mitt SF -mått landade på strax över 40 cm (nästan v 38). Det kändes väldigt skönt att höra det om mina värden, dom saker som jag själv har kunnat styra är jag nöjd med och sedan är jag glad att vi hittills har haft lite tur på vår sida också. Det har absolut vart tufft och smärtsamt (illamåendet i början var inte av denna värld och smärtorna i mitt bäcken nu mot slutet har inte vart någon lek) men… jag var beredd på att det skulle bli tufft. Jag skapade en bra, och framförallt rimlig, planering tillsammans med min arbetsgivare, ställde ganska höga krav på min make som har fått ta hand om det praktiska i hemmet och Rut i väldigt stor utsträckning, jag har skapat tid för träning och tog tidigt kontakt med en sjukgymnast för att utforma övningar efter min förmåga, jag gick hos en dietist för kostråd för att försöka förebygga havandeskapsförgiftning, graviditetsdiabetes och en allt för stor viktuppgång samtidigt som bebbarna (och jag) såklart behövde få lagom med näring och jag har tvingat mig ut något varje dag (försöker gå några tusen steg även när trycket neråt skapar obehag och bäckensmärtorna är förjävliga). Vi är inte i mål ännu (11 dagar kvar till snitt) det kan fortfarande uppstå allsköns komplikationer och även om jag får en knäpp och orealistisk oro om att jag ska jinxa allt nu genom att skriva att det har gått bra så vill jag samtidigt kunna unna mig att känna mig nöjd för en gångs skull. Jag har inte vågat ta något för givet i den här graviditeten, och vågar fortfarande inte riktigt göra det, men sorgen skulle inte bli mindre för att jag går runt och är rädd och orolig i tid och otid.

Idag åkte jag och David till Häringe slott för att avnjuta Afternoon tea men tyvärr så började de inte servera det förrän kl 14.00 (trots att det stod 13.00 på hemsidan) så vi fick “nöja oss” med en lunch istället och lite strosande på ägorna då vi skulle hämta Rut på förskolan vid tre. Efter semestern så har vi främst ägnat oss åt att uträtta en massa praktiska saker och vila när tillfällen har getts så nu känns det kul att vara så pass klara att vi faktiskt hinner umgås lite med varandra också. Jag har en stark känsla av att det inte blir så mycket sånt sedan när tvillingarna kommer.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s