Två månader

Idag blir Maj och Tage två månader och det känns som att tiden går så otroligt fort. Två månader som gravid är en evighet men två månader med tvillingar går svindlande fort. Förvisso så känns det mycket märkligt att tänka att jag bara har känt dem i två ynka månader när de redan är en så stor del i vårt liv. Precis som det var för mig när Rut kom så växer sig känslorna starkare för var dag som går vartefter deras personligheter utpräglas allt mer och det går att få ögonkontakt eller ett litet leende. Även om det är fantastiskt att få följa deras utveckling så har jag inte alls lika bråttom denna gång. De får gärna vara små bebisar länge.Trots att jag ibland känner mig som en zombie när jag är så trött att jag häller utanför, glömmer varför jag går mot köket, läser om samma stycke flera gånger utan att minnas vad jag just läst och inte orkar dammsuga mer än nöden kräver så går allt över förväntan. Allt förutom amningen. Det känns som att vi har en personlig vendetta där jag börjar inse att jag kommer gå ur striden som förlorare. Jag önskar att jag hade orken eller förutsättningarna för att öka min produktion men som det är nu hade det inte ens räckt för ett barn. Jag kommer fortsätta pumpa och amma ett tag till, kanske tills jag börjar jobba igen (troligtvis i januari) men jag känner ibland att det är meningslöst då det är en så liten del av deras dagliga intag. Det känns dock som att jag går miste om någonting i föräldraskapet som jag hade en önskan om att få erfara.

Dagarna går i ett men jag försöker se till att jag kommer ut och gör saker även om det ofta tar emot lite i det här halkiga otrevliga vädret. I helgen var jag på lokal och firade en vän som fyllde år, igår var jag på min bokcirkel och idag tog jag en långpromenad med en vän och åt lunch ute. Det är så skönt att känna orken komma tillbaks sakta men säkert. Idag har jag gått 8 km och det är första gången på flera månader.Det är så tydligt att kroppen bara längtar efter att få sträcka ut sig och röra på sig. När vi inte förmår oss att ta oss ut på någon aktivitet så brukar vi bjuda hem vänner för att inte känna oss allt för isolerade i vår lilla bebisbubbla och det gör ju att de dagar då vi stannar hemma helt själva och kollar på serier blir mer njutbara. Tyvärr så har min systemkamera gett upp och det känns så otroligt trist att jag inte har ett enda foto på tvillingarna som inte är en mobilbild. Under förlossningen så hade vi med kameran och det var då det visade sig att den inte fungerade längre.

 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s