Alla <3 dag

Nu har vi vart hemma från sjukhuset i en vecka och deras återhämtning har gått relativt snabbt ändå. I början kände jag mig ganska orolig eftersom jag hade funnit trygghet i att ha personal tillgänglig dygnet runt och maskiner att kika på för att försäkra mig om att allt stod rätt till med bebbarna. Det som jag framförallt tycker har vart svårt för just mig sedan vi kom hem är att vi har vart tvungna att utföra en del saker på barnen som de inte vill, som kanske gör ont eller är obehagligt. T.ex. spruta in koksaltslösning i näsan, snorsuga dem och ge dem penicillin oralt. På sjukhuset var det personal som gjorde detta (med mycket bättre förutsättningar) och vi fick ha rollen som tröstare i första hand. 

Idag jobbade jag min första dag sedan de blev sjuka och det gick bra att koppla bort familjen för en stund vilket nog är ett gott tecken. På kvällen gjorde vi hjärtformad fruktsallad till ungdomarna på jobbet och det blev en ganska mysig alla hjärtans dag trots allt. Av min mamma och mormor hade vi fått en fin bukett i förskott och jag passade på att fota barnen igår då jag inte skulle få till det idag (jag jobbade ett långpass från 8-21.30). 

När tiden står still

Det är så märkligt med tiden när en vistas på sjukhus tycker jag. Det är som att tiden står still samtidigt som alla rutiner gör att en har saker att hänga upp sig på. Plötsligt har tre timmar förflutit och det är återigen dags för bebisarna att sondmatas, dags för medicin eller hög tid  för oss att ta en kopp kaffe. Rutinerna skapar också en viss stress hos mig då jag ibland tänker -nu hinner jag inte sova för  det är bara en timme kvar tills något ska ske. 

Vi har valt att sova i skift för att ha lite koll. I början tittade jag slaviskt på alla maskiner som bebisarna är uppkopplade till och följde varenda förändring av vad siffrorna visade. När jag sedan vågade mig på att titta på några avsnitt av SKAM på min telefon så reagerar jag bara när det börjar tjuta från någon maskin eller något av barnen säger till. Nu har jag lyckats ta mig igenom alla tre säsonger.  

Vi har ett litet rum och det är alldeles överbelamrat med sängar, droppställningar och allsköns annat pryttel. Vi har stått på tur för ett större rum i två dagar men nu börjar det kännas lite hemma här och idag fick vi in en hyfsat skön fåtölj. Vi har bara en vuxensäng men eftersom vi har sovit i skift så har det gått bra ändå.