När tiden står still

Det är så märkligt med tiden när en vistas på sjukhus tycker jag. Det är som att tiden står still samtidigt som alla rutiner gör att en har saker att hänga upp sig på. Plötsligt har tre timmar förflutit och det är återigen dags för bebisarna att sondmatas, dags för medicin eller hög tid  för oss att ta en kopp kaffe. Rutinerna skapar också en viss stress hos mig då jag ibland tänker -nu hinner jag inte sova för  det är bara en timme kvar tills något ska ske. 

Vi har valt att sova i skift för att ha lite koll. I början tittade jag slaviskt på alla maskiner som bebisarna är uppkopplade till och följde varenda förändring av vad siffrorna visade. När jag sedan vågade mig på att titta på några avsnitt av SKAM på min telefon så reagerar jag bara när det börjar tjuta från någon maskin eller något av barnen säger till. Nu har jag lyckats ta mig igenom alla tre säsonger.  

Vi har ett litet rum och det är alldeles överbelamrat med sängar, droppställningar och allsköns annat pryttel. Vi har stått på tur för ett större rum i två dagar men nu börjar det kännas lite hemma här och idag fick vi in en hyfsat skön fåtölj. Vi har bara en vuxensäng men eftersom vi har sovit i skift så har det gått bra ändå. 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s