Lite uppdatering såhär en vecka in i min sjukskrivning på halvtid (jobbar 20% och är föräldraledig övrig tid). Jag mår faktiskt redan lite bättre. Jag har fortfarande en del yrsel och känner att strassen drar igång i mig så himla lätt. Jag blir lite överväldigad av vardagliga situationer och tankar på saker som ska göras. Ibland känner jag mig handlingsförlamad. Jag vill saker men jag orkar inte riktigt. Det är inte så enkelt att ta ner sina förväntningar alla gånger. Oftast är det bara små saker som är obetydliga egentligen, men det är just de där sakerna som jag tyckte höjde min livskvalité och som gjorde livet rätt gött.

För att ta ett exempel så hade jag tänkt göra en julkalender till Rut bestående av en liten stad där de 24 husen skulle ha varsitt husnummer. I vissa hus skulle hon finna en liten present (5 st) och i vissa hus skulle hon hitta en gemensam aktivitet. Något juligt eller kul som vi skulle göra tillsammans (baka, pyssla, gå till simhallen o.s.v). Nu har nattningarna dragit ut på tiden den senaste veckan (sällan klar innan 21) och då har jag inte orkat göra några hus. Istället placerade jag mig vid köksbordet nu ikväll och tänkte lägga ner allting i färdiga godispåsar som jag skulle knyta ett snöre runt bara. När jag väl satt mig ner så kom jag på att jag behövde ha en sax och då orkade jag inte hämta saxen. Det kändes så jäkla knäppt att allt skulle falla på en sax liksom. När jag hade suttit där en stund utan att få något gjort kom David och undrade hur det gick. Det slutade med att han hämtade en sax till mig och nu är påsarna fyllda. Men känslan ändå, att vilja men inte orka.

En annan grej är att jag har svårt att ta motgångar (även yttepyttepluttiga motgångar). För att ge några exempel så var jag hos frisören för första gången sedan jag gifte mig (!) och hade en kul plan för hur det skulle bli. En avfärgning, en blekning och en färgning senare så hade håret minst fem olika nyanser och jag var tvungen att lämna salongen för att hinna i tid till min egen födelsedagsmiddag. Frisören ville inte ha något betalt (helt rimligt i sammanhanget) men ville boka in mig på ny tid dagen efter. Då var jag (lite bakis) och sjukt opeppad på att vara hennes försökskanin en gång till så jag bad bara om att få allt hår i en färg. Kontentan av nu totalt 6 timmar i frisörstolen var ett resultat som jag lätt kunde åstadkommit med en toning på egen hand.

Ett annat exempel utspelade sig i söndags då vi efter mycket stora ansträngningar lyckats packa in övertrötta och skrikiga ungar i bilen körde ut mot Nynäshamn. Målet var att passa på att leka i några fina grottor vid vattnet. Väl framme så var allting avspärrat då de spelade in en film där. Vi fick en trevlig promenad som avslutades med våfflor på ett mysigt litet café. Rut hade lätt att byta fokus och brydde sig knappt ett dugg om att vi inte kunde leka pirater som letade efter en gömd skatt i grottorna (vilket vi hade pratat mycket om innan) men jag hade svårt att känna mig nöjd. Eller snarare, det gjorde mig besviken och på dåligt humör vilket ju är helt orimligt. Jag önskar att jag skulle ha ett uns lättare att känna mig glad och peppad.

 

 

 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s