Min önskelista 

Nej, en blir inte för gammal för sånt även om jag misstänker att jag inte kommer få dessa presenter om jag inte köper dem till mig själv.

  • Tillbehör så jag kan sy lite revolutionerande feministiska korsstygnstavlor

 

  • En stor vardagsrumsmatta som skulle skapa ett rum i rummet med vår soffgrupp

     

     

  • Något fint smycke från Feministsmeden

 

efefe3eab826e19b1c4c8fb9715110d4

 

  • Några gulliga krukor, fina korgar för förvaring och en tunn spegel i guld.

     

  • Ett gammalt klädskåp (öppet eller med glasdörrar)  och en fin tapet till det nya barnrummet.

     

  • Tid, så jag kan skämma bort både mig och barnen med att sy såna här fina.a64d611ff2086630488b1e023ed76b10
  • En snygg väska

1c8fa44862b3931fa5f99af50589e1d6

  • och slutligen en bra bok

5f3aade88b8444dd93e55ee6c8382ecd

Alla källor och bilder som inte är angivna hittar ni här

 

 

Advertisements

Leksaker och möjligheter 

Vi har köpt en docka till Rut i pedagogiskt syfte inför tvillingarnas ankomst. Det är mycket enklare för mig att prata om bebisarna i magen med henne nu när de har namn och det dessutom finns en liten bäbi att referera till. Rut tycks uppskatta att byta blöja och sköta om dockan. Mest säger hon bäbi bajs blöja vilket ju är ganska gulligt.

Jag är förvisso av åsikten att en ska erbjuda sina barn alla möjliga intressen och leksaker men hittills så har Rut främst uppvisat intresse för böcker, djur, duplo, fordon och maskiner. Kanske för att vi har introducerat henne för den typen av saker och tydligt visat vad en ska ha dom till och hur en gör. Jag har känt mig lite allergisk inför att introducera en docka för Rut eftersom jag är tämligen säker på att detta kommer ske av sig själv när hon börjar förskolan och träffar andra barn som kanske har en mer könsnormativ fostran med sig.

Jag inser att jag lever i min egen lilla klick där kommentarer som att pojkar ska ha kort hår eller flickor ska leka med dockor inte förekommer. Dock hängde jag ganska nyligen med en ytligt bekant som just kommenterade den typen av saker när det gällde andras barn. Bortsett från att jag blev väldigt förvånad så kände jag mig också ganska ledsen över att det fortfarande förekommer könsnormsivrare som inte är sena med att kommentera andras barn. Nu med tvillingar, en flicka och en pojke, så tror jag att detta kommer bli väldigt intressant. Vår plan är att de ska dela garderob och leksaker med varandra och Rut. När de blir äldre och deras egen stil och intressen blir tydligare för oss får de naturligtvis välja på ett annat sätt men så länge vi kan vara med och påverka så kommer vi ta chansen. Förhoppningsvis bidrar detta till att bredda deras repetoar av möjligheter på alla områden.

Enträgen vinner

Efter sju år har jag lyckats med något som jag har lagt ner otroligt mycket tid och kraft på. Jag har nämligen blivit av med min sista p-stav (vilken ju uppenbarligen inte längre har någon effekt). 2007 flyttade jag ner till Småland och startade upp en tjejjour. I samband med det så höll jag en utbildning för blivande tjejjoursledare och när jag planerade ett av dessa utbildningstillfällen så slogs jag av hur förfärligt orättvist det är att det finns minst ett trettiotal olika p-skydd som riktar sig till kvinnor medan det enbart finns två som är riktade mot både kvinnor och män och inga, nada, noll riktade enbart till män. Biverkningarna av dessa preparat är hundratals och bitvis otäcka och obehagliga. I samband med detta bestämde jag mig för att jag skulle ge min kropp en hormonfrist och beslutade mig för att ta bort min p-stav. Detta var betydligt lättare sagt än gjort. Jag vände mig till tre olika instanser i Småland men ingen kunde hjälpa mig utan remitterade mig vidare. Tillslut så var jag redo att ge upp men valde då i samband med att jag flyttade tillbaks till Stockholm att fortsätta. Jag bokade tider på två olika vårdcentraler som inte kunde hjälpa mig men tillslut så hittade jag en mödravård som ville ge det hela ett försök. Till saken hör även att jag har för mig att jag hade två stavar i armen men ingen journal gällande detta gick att finna på det sjukhus som hade opererat in stavarna så ingen kunde säkert veta. En vänlig barnmorska försökte hjälpa mig att ta ut stavarna men lyckades inte då de vuxit fast (jag hade vid tidpunkten för detta haft p-stavar i min kropp i minst sex år). Jag hade sedan länge slutat lita till att de skulle ha någon effekt men ville ändå inte ta andra preparat av rädsla för att rubba min hormonbalans utifall att. Barnmorskan remitterade mig då vidare till ett större sjukhus där jag blev kallad till operation. Trots att jag själv var tydlig med att jag hade en misstanke om att det fanns två stavar så hade jag efter operationen blivit av med en stav. Tiden gick och det lilla ärret läkte men jag tyckte fortfarande att jag kunde känna en stav under huden. Många tyckte att jag var en smula överreagerande och ansåg att detta som kändes var ärrvävnad men jag blev allt mer säker. När jag blev gravid och ändå skulle träffa en barnmorska såg jag min chans och bad henne känna efter. Även hon blev osäker på om det kanske var så att staven var kvar. Hon valde därför att remittera mig till en läkare som skulle känna efter. Även han vart osäker och valde att remittera mig till ett sjukhus för att göra ett ultraljud för att se om det var en stav kvar och i så fall ta bort den. Så nu, äntligen, efter sju långa år och 11 barnmorske/läkarbesök så har jag lyckats bli av med mina två p-stavar. Värt att fira. Enträgen vinner, eller hur säger en?

Feminist, javisst!

Jag har ju generellt använt min blogg till att själv gotta mig i vackra bilder och på senare tid byggt upp min egen lilla bröllopsutopi men nu är jag så förbannad att jag behöver få ur mig en hel harang av frustration och varför inte nyttja bloggen även till detta?

Jag har varit feminist i merparten av mitt liv och jag började ta ställning för feministiska sakfrågor för mer än 15 år sedan. Under åren som gått har jag hunnit arbeta aktivt med dessa frågor i diverse fantastiska sammanhang och jag har kommit i kontakt med otroligt många grymma människor som engagerar sig och förändrar världen. För sex år sedan startade jag upp en tjejjour, föreläste på skolor, arrangerade föreläsningar, anordnade utbildningar och samtalade med hundratals individer i behov av stöd eller som brann av förändringslust. Jag har skrivit en uppsats om hur unga tjejer förhåller sig till hotet om potentiellt våld och under ett par år så har jag jobbat med att stärka tjejer och kvinnor inom musikbranschen. Nu på senare tid så har jag undervisat i omvärldskunskap (genus, normer, globalisering, hållbarhet m.m.) och min arbetsplats har aktivt tagit ställning genom att arbeta med antirasistisk pedagogik. I år har jag gått med i F! eftersom jag, liksom många med mig, som tidigare har valt att rösta strategiskt har insett att vi inte fick så mycket för det. Ingenting faktiskt. Skälet till att jag känner mig förbannad är delvis den, enligt min mening, tvivelaktiga raljerande serien Fittstim- Min kamp. Sverige är inte jämställt! Detta är inte en åsikt. Siffrorna talar sitt tydliga språk.

  •  Männens uttag av föräldrapenning fortsätter sakta att öka, men fortfarande är det kvinnor som tar ut den största delen av föräldrapenningdagarna. Under 2011 tog kvinnor ut 76 procent av dagarna och männen 24 procent.
  • Bland de 30 största yrkena finns enbart tre som har en jämn könsfördelning.
  • I de tio största yrkesgrupperna finns 1,5 miljoner anställda. I nio av dessa har män högre månadslön än kvinnor.
  •  Högst lön i de tio yrkesgrupperna har män som är företagsekonomer, marknadsförare eller personaltjänstemän. Deras lön är i medeltal 45 400 kr i månaden. Kvinnor i samma yrkesgrupp har en lön som är nästan 9 000 kr lägre. Alla löner är omräknade till heltidslöner.
  • Kvinnor utbildar sig i högre grad än män, kvinnor tar ut mer föräldraledighet än män, kvinnor arbetar deltid i högre grad än män och kvinnor har lägre lön än män. Den sammanräknade förvärvsinkomsten  är i alla åldrar lägre för kvinnor än för män.
  • 98 procent av dem som misstänks för sexualbrott är män. År 2012 anmäldes 16 900 sexualbrott i Sverige.
  • År 2012 gjordes 28 360 anmälningar av misshandel mot kvinnor över 18 år. Det är en ökning med 1 procent jämfört med året innan. I vart tredje fall var den misstänkte gärningsmannen bekant med kvinnan och drygt 45 procent av misshandelsfallen skedde inomhus av en person kvinnan hade en nära relation med.

Statistiken kommer från På tal om kvinnor och män 2012 http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Publiceringskalender/Visa-detaljerad-information/?publobjid=17386+

På scb.se kan vi läsa att det övergripande jämställdhetspolitiska målet innebär att kvinnor och män har samma makt att forma samhället och sina egna liv. Det förutsätter samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter på livets alla områden. Statistiken ovan indikerar att så inte är fallet. Så länge vi kan läsa artiklar som denna “Den 27-åriga mannen erkänner att han varit våldsam och medger att den 27-åriga kvinnan sade nej flera gånger. Ändå frias han av Lunds tingsrätt från misstankarna om våldtäkt”  http://www.dn.se/nyheter/sverige/frias-fran-valdtakt-trots-protester/ så kommer jag, och många med mig, otröttligt fortsätta arbeta med feministiska förtecken och vara stolta över att kalla oss just feminister. Som svar på din fråga Belinda Olsson -Nej, feminismen har inte spårat ur! Den är mer utbredd än någonsin och på frammarsch. Dagens demonstration på Medborgarplatsen http://www.dn.se/sthlm/stor-uppslutning-for-samtyckeslag/ visar på detta.

 

 

Sånt hen kan göra första dagen på semestern

Här kommer några dokumentärfilmtips i tråkvädret. Som alltid så är det svårt att veta hur pass objektivt ämnet fattigdomsbekämpning avhandlas men jag anser ändock att filmerna är infomativa och intressanta. När dessa diskussioner kommer upp i de sammanhang där jag befinner mig så tycker jag  framförallt att det är intressant att det så ofta finns en outtalad anklagelse även mot dem som faktiskt utifrån sina förutsättningar och sin position försöker göra något. Filmen som heter Give us money- How do you change the world? Visar delvis på den typen av resonemang. Ingen kan ju göra allting rätt, ha all information (som dessutom visar sig vara korrekt) och således fatta de bästa besluten. Jag menar inte att det innebär att individer skall nöja sig med det lilla (typ källsortering) och sedan luta sig tillbaks men däremot så tycker jag att vi alla förtjänar pepp och positiv uppmärksamhet för det som vi faktiskt åstadkommer, även om det är med naiva förtecken.

http://www.whypoverty.net/en/theme/poverty/

Om ni inte orkar se på en hel film så kanske lite ströbloggläsande passar bättre. kolla då in på http://nojesguiden.se/nannajohansson och sätt kaffet i vrångstrupen medan ni skrattar er fördärvade.