3 månader

Igår blev Tage och Maj tre månader och plötsligt är de lika mycket barn som bebisar. De vill busa, leka och utforska. De kan hålla i en skallra, skratta och gråta med tårar. Nackarna blir allt mer stabila och de vill gärna sitta upprätta. De har fortfarande stort behov av närhet, både av varandra och av oss men de kan även underhålla sig själva en stund i babygymet eller babysittern. De sover i längre sjok, äter mer sällan och deras olika personligheter och egenheter blir allt tydligare (även om de alltid har vart väldigt olika). Tage är väldigt lik Rut till utseendet medan Maj har lite andra drag. De börjar bli mer och mer syskonlika dock. Jag känner mig allt mer bekväm som flerbarnsförälder och har lyckats söva alla tre barn själv vid ett tillfälle. High five på den.

Advertisements

Så var jag trebarnsmamma plötsligt

Jag har haft en storslagen ambition i över en veckas tid att jag ska lyckas slutföra ett blogginlägg om min förlossning men att ha tre små barn tar sin lilla tid. Fem dagar efter förlossningen och en hel del grubblerier senare så mynnade det ut i att familjens nytillskott var en Maj och en Tage. De föddes sent på lördagskvällen och vi stannade på sjukhuset till onsdag. Min mamma och hennes man bodde hos oss under den första veckan med fokus på att ta hand om Rut. Det har vart överväldigande samtidigt som jag är förvånad över hur smidigt vi har kommit in i de nya rutinerna. Första dygnet/dygnen innefattade främst en hel del klåda (jag har nog aldrig upplevt den typen av klåda tidigare, varenda cm av min kropp kliade), en del smärta i magen och fokus på att lära känna våra nya goa familjemedlemmar. När sömnbristen var som värst i början så mådde jag uselt, främst psykiskt, och hormonerna fick mig att gråta för minst sagt märkliga saker. Det märkliga var överlag att kastas mellan det överväldigande faktumet att två små bebisar har legat i min mage och blivit till och sedan nu är våra barn och det superstarka beskyddande som känns blandat med en massa kärlek och rädslor. Mycket på en gång. Nu, tio dagar senare så börjar jag så smått samla ihop mig, kroppen mår lite bättre och vi börjar få koll på vad Maj och Tage behöver. Älskade Rut har det fortfarande ganska kämpigt med omställningen och det blev väldigt mycket för henne på en gång med två nya syskon och dagarna på förskolan. Vi gör vårt bästa med den energi som vi har och vi har tagit hjälp av våra familjer för att Rut ska få lite egentid med dem och med David. Förhoppningsvis så kommer även hon bli allt mer trygg och tillfreds med den nya situationen men just nu så tycker jag bara så oerhört synd om henne. Det var en väldigt märklig känsla när vi kom hem från sjukhuset med våra småttingar och Rut plötsligt kändes så stor. Hennes händer gick från att vi upplevde dem som små och nätta till att bli ett stort barns händer. Hela hon kändes så stor och då är hon ändå bara en liten 1.5-åring. Det gäller att påminna sig om det.

Vår första bröllopsdag

Eller vigseldag närmare bestämt. Själva bröllopet ägde ju inte rum förrän tre veckor senare. För er som inte vet så valde vi att ha en god vän till familjen som vigselförrättare. Tidigare så arbetade hon som kommunalråd och då ingick det i hennes uppdrag att få utfärda vigslar. När hon sedan bytte arbete så drogs detta in. Eftersom vi så gärna önskade ha just henne så bestämde vi oss för att viga oss på pappret så fort tillfälle gavs och denna vigsel skedde på min mammas tomt den 1 augusti 2015. En annan stor fördel med att vi valde att göra på detta sätt var att min gamla mormor (som inte hade ork nog att åka på det “riktiga” bröllopet) kunde närvara vid den lilla vigselceremonin. Vi har valt att gravera in den 22 augusti i våra ringar och hade egentligen kommit överens om att det var det datum då vi ska fira i framtiden men eftersom tvillingarna är i antågande (om en tycker att statistik är en tillförlitlig källa så är det 50% chans att de kommer inom två veckor <3) så passade det bättre att fira nu innan. Personligen så tror jag att de kommer hålla på sig, precis som Rutisen gjorde, och därmed dyka upp i sista stund om en sisådär 5 veckor.

Dagen inleddes med att min pappa kom över och var barnvakt och sedan begav vi oss till Centralbadet. Vi badade och göttade oss i ett par timmar och åt sedan en god lunch. När vi ändå var på stan utan barn så passade vi förstås på att shoppa lite mer barnkläder (fråga mig inte varför) bl.a. Ruts första förskolekläder. Hon fick testa dessa när vi kom hem och hon såg så himla stor och fin och höstig ut. Konstigt vore det väl annars med en unge som kan säga så svåra ord som hockey, kylskåp, grävmaskin och diverse treordsmeningar.

IMG_6948

IMG_6949IMG_6950IMG_6960IMG_6971IMG_6973

Därefter åkte vi hem för en liten mellanlandning och efter en stund dök farfar upp som skulle ta barnvaktspass nr två. Vi svidade om och begav oss till Fotografiska museet där David även hade bokat bord på kajen. Vi knatade runt på museet en dryg timma och åt sedan en väldigt god måltid i kvällssolen med utsikt över Gamla stan och Gröna lund. Typiskt lyckad första vigseldag enligt min mening.

IMG_6990IMG_6987IMG_6989

 

Ett bröllop till havs

Just det, jag har ju glömt att berätta att vårt bröllop finns med i det senaste numret av Bröllopsmagasinet. Ungefär såhär såg det ut. Bortsett från en ganska stor och märklig miss, att det på ett ställe står att det är Niklas som friade(?), när det såklart egentligen skulle stå David, så är det mesta frid och fröjd. Håll tillgodo med några skärmdumpar. Det är vår fotograf Anna Lauridsen, Kullafoto, som har fotat alla bilder som är med i artikeln.

screenshot_2016-03-01-21-30-35.pngscreenshot_2016-03-01-21-31-13.pngscreenshot_2016-03-01-21-31-19.png