Ett axplock från helgen

I fredags så spenderade vi ju dagen på Häringe slott som jag skrev om i det förra inlägget. På kvällen svidade jag om och gjorde mig redo för att gå på hemmafest. En av mina kollegor fyllde år och jag känner att desto fler roliga saker som jag planerar in desto snabbare går tiden fram till snittet. Det skulle ju egentligen inte direkt göra något om det kom igång av sig själv heller och festliga aktiviteter skulle ju kunna trigga igång nåt. Jag kom inte hem förrän halv två på natten vilket måste vara något slags rekord för mig den här sommaren och framåt. Det var trevligt men som alltid en speciell upplevelse att själv vara spiknykter medan andra träder in i berusat tillstånd. I lördags var det äntligen dags för en konsert på Berns som vi har sett fram mot länge. Jag hade räknat med att tvillingarna skulle vara födda vid det här laget så vi hade nog inte riktigt vågat hoppas att vi skulle kunna gå båda två. Nu gick ju det alldeles utmärkt medan Davids syster var barnvakt till Rut. Då Rut har haft en tuff period sedan en vecka tillbaks där hon är väldigt pappig och mån om att hålla ihop oss alla tre så valde vi att söva henne innan vi åkte. Det var nog ett smart drag, både för Ruts skull men även för att vi skulle kunna slappna av lite mer. Konserten var fantastiskt bra även om ljudet på Berns tyvärr inte är något vidare. Första 45 min så satt jag på en barstol vid ett bord ganska långt bak i lokalen (jag kunde ändå skymta bandet och sittdansa) men när det var ca 30 min kvar så trängde vi oss fram och dansade. Det var en härlig känsla att kunna vara lite i sin egen kropp och i den känsla som musiken skapade även om tyngden, trycket neråt och foglossningen gjorde sig påmind. Jag ser fram mot den dagen som min kropp börjar kännas funktionell igen. När jag kan ligga som jag vill när jag ska sova, när jag har ork att dansa till en hel konsert, när jag inte blir andfådd av minsta lilla ansträngning och när jag kan känna mig frisk och stark. I morse sov Rut ovanligt länge så vi vaknade nästan utvilade hela familjen. Vi beslutade oss för att åka till Tyresö slott och äta deras goda brunch och sedan strosa runt i slottsparken. Det var en alldeles lagom utflykt för alla inblandade. Väl hemma igen gick jag och vilade medan Rut och David hängde med grannens barn i parken. I morgon ska vi hämta upp vår nya bil vilket känns superspännande. Jag hoppas verkligen att det känns som att vi har valt rätt med tanke på priset.

Moderat

Telefon Tel Aviv

Nattamat- havrefras placerat på magen

Tyresö slott

Alla växter skapade en sydeuropeisk känsla. Sommar i september.

Advertisements

Vuxentid

Både igår och idag har vi dragit nytta av fördelen att Rut är på förskolan och att tvillingarna ännu inte har behagat dyka upp vilket har skapat lite oväntad egentid för oss. Igår åt vi lunch med en vän innan vi begav oss till vårt allra sista samtal med vår BM. Jag tog prover hos henne för sista gången och när hon sammanfattade graviditeten (som ju har varat hela det här året) så sa hon att hon var otroligt nöjd med alla mina värden över tid och att hon tyckte att det var fantastiskt att det har gått såhär bra med allt (vikt, järn, socker, blodtryck o.s.v). Magen är dock enorm och mitt SF -mått landade på strax över 40 cm (nästan v 38). Det kändes väldigt skönt att höra det om mina värden, dom saker som jag själv har kunnat styra är jag nöjd med och sedan är jag glad att vi hittills har haft lite tur på vår sida också. Det har absolut vart tufft och smärtsamt (illamåendet i början var inte av denna värld och smärtorna i mitt bäcken nu mot slutet har inte vart någon lek) men… jag var beredd på att det skulle bli tufft. Jag skapade en bra, och framförallt rimlig, planering tillsammans med min arbetsgivare, ställde ganska höga krav på min make som har fått ta hand om det praktiska i hemmet och Rut i väldigt stor utsträckning, jag har skapat tid för träning och tog tidigt kontakt med en sjukgymnast för att utforma övningar efter min förmåga, jag gick hos en dietist för kostråd för att försöka förebygga havandeskapsförgiftning, graviditetsdiabetes och en allt för stor viktuppgång samtidigt som bebbarna (och jag) såklart behövde få lagom med näring och jag har tvingat mig ut något varje dag (försöker gå några tusen steg även när trycket neråt skapar obehag och bäckensmärtorna är förjävliga). Vi är inte i mål ännu (11 dagar kvar till snitt) det kan fortfarande uppstå allsköns komplikationer och även om jag får en knäpp och orealistisk oro om att jag ska jinxa allt nu genom att skriva att det har gått bra så vill jag samtidigt kunna unna mig att känna mig nöjd för en gångs skull. Jag har inte vågat ta något för givet i den här graviditeten, och vågar fortfarande inte riktigt göra det, men sorgen skulle inte bli mindre för att jag går runt och är rädd och orolig i tid och otid.

Idag åkte jag och David till Häringe slott för att avnjuta Afternoon tea men tyvärr så började de inte servera det förrän kl 14.00 (trots att det stod 13.00 på hemsidan) så vi fick “nöja oss” med en lunch istället och lite strosande på ägorna då vi skulle hämta Rut på förskolan vid tre. Efter semestern så har vi främst ägnat oss åt att uträtta en massa praktiska saker och vila när tillfällen har getts så nu känns det kul att vara så pass klara att vi faktiskt hinner umgås lite med varandra också. Jag har en stark känsla av att det inte blir så mycket sånt sedan när tvillingarna kommer.

En förmiddag med en 1,5 åring under semestern

Livet men en 1,5 åring är minst sagt intensivt. Nästan precis alla situationer kan bli föremål för kamp eller flyta på helt smärtfritt och det är allt som oftast en gåta varför det blev som det blev just den här gången.

“Dagen” börjar oftast mellan kl 05.00-06.00 och då är Rut oftast så pigg och glad att hon kan leka ganska självständigt men under uppsyn under en dryg timme. Den som “sovit” mest under natten går upp med Rut. Numer är det nästan alltid jag eftersom David oftast söver om henne i hennes eget rum. Vi brukar vilja slänga in lite potträning där på morgonkvisten så ibland hinner det ske ett par olyckor. Därefter försöker vi oss på att äta frukost och ena dagen kan hon klämma i sig ett helt ägg, lite gröt och en halv banan för att nästa dag knappt peta i vad än som bjuds.

Efter detta är det dags att byta blöja, klä på sig och borsta tänderna. Tre moment som kan innebära gråt och skrik i högan sky eller en mysig busstund. Och nej, det tycks inte finnas ett samband mellan mängden mat eller antal timmar sömn. Efter denna, ibland utdragna och lite besvärliga process, brukar Rut likt en liten hund hämta våra skor och med ljudlig stämma deklarera att det är dags att gå, GÅ, GÅÅÅ! Eftersom hennes lilla kropp inte innehåller ett uns tålamod är även ett toalettbesök en väntan som är outhärdligt lång. Måste vi dessutom brygga kaffe att ta med oss är hon i upplösningstillstånd. Det kan ju då tyckas att smarta föräldrar hade förberett sig på detta då det är ungefär same procedure varje dag, men ack nej. Det kan skilja en halvtimme hit eller dit (d.v.s en dusch för mig om jag har tur eller en stund i sängen då jag kan ligga och avlasta mitt bäcken (foglossningen ni vet).

Därefter ska vi ta oss ut i trapphuset och förbi vagnen (vilket kan innebära en kamp då hon vill åka men vi tänkte lämna den alternativt att hon inte vill åka men vi kände att det skulle vara skönt att ha den med). Utanför ytterporten är det ett obligatoriskt stopp där Rut måste trycka på koddosan minst tjugo gånger. Beroende på hur mycket tid vi har så är detta ibland ett moment som innefattar att vi måste avbryta hennes tryckande varpå stora tårar rullar ber för kinderna.

Därefter ska vi ju ta oss till en lekpark. Vi har tre i närheten som vi kan välja på. Har vi sovit dåligt själva vill vi ju helst ta den som är närmast (100 m från vårt hus) men det vill sällan Rut. Då blir det lätt en kamp om att hon vill gå gå gå vidare och vi vill stanna i parken. Går vi med på att gå vidare så hamnar vi snart i nästa park. Den är inte direkt superskojig och därför brukar Rut även här försöka passera utan mer än ett snabbt stopp för att möjligtvis gunga lite grann. Orkar vi med att gå vidare så hamnar vi snart i den superroliga mysiga parken där det finns både djur och allsköns klätterställningar och lekgrejer att välja mellan. Men djuren och alla leksaker släpps sällan ut innan kl 09.00 och vi är oftast där mellan kl 06.00-08.00.

Ungefär nu börjar jag få ganska ont för nu har vi ju gått en bra bit (med preggo mått mätt) och haft ungefär en miljon sammandragningar. Efter en lekstund som sedan måste avbrytas (eftersom Rut börjar bli trött), 100 små stopp på vägen och att Rut till sist vill bli buren (om vi nu inte tog vagnen) eftersom även hennes små ben börjar bli trötta så är vi hemma igen . Dags för förmiddagsluren och lite välling. Ibland somnar hon på fem röda och sover som en stock i två timmar och ibland är det en kamp på en dryg timme med en övertrött mycket ledsen unge som vill göra allt för att hålla sig vaken.

Pust. Och nu när hon sover, jamen det är ju då vi ska passa på att uträtta saker. Sitta i telefonkö till Försäkringskassan eller vårdcentralen, städa, preppa inför tvillingarnas ankomst och organisera diverse annat som en behöver göra. Kanske ta en kopp kaffe i godan ro om en har tur.

Typisk förmiddag med vår världsagoa 1,5 åring alltså. Och det sjukaste av allt är att det är så otroligt värt det och 95% av alla dessa stunder är mysiga, härliga och underbara. Men det är inte konstigt att en kan känna sig lite dränerad ibland.

Det slog mig, visst ser hon lite ut som Too-ticki från Mumindalen i den där mössan:) ❤

Drottningholm i höstskrud

Idag hade vi inte så mycket på agendan så vi tog vårt pick och pack och begav oss ut i höstsolen. Vi styrde kosan mot Drottningholm och spatserade omkring bland höstlöv och slott. Lika mycket som jag avskyr vintern så älskar jag hösten. Just precis nu när lagom många löv har fallit till marken men träden ännu stoltserar i all sin guldprakt. Det är alldeles magiskt. Även Rut tycks ge hösten ett gott betyg.

2015-10-28 11.58.19-1 2015-10-28 13.47.33 2015-10-28 18.53.09 2015-10-28 18.54.26 2015-10-28 18.57.09 2015-10-28 18.58.54IMG_0511IMG_0514IMG_0555IMG_0556IMG_0561IMG_0576IMG_0586