Sånt en oroar sig för

Våra små har fått RS-virus och vi befinner oss sedan igår på en infektionsavdelning på SöS. Redan i lördags kontaktade vi sjukvårdsupplysningen då Tage var hängig. Andningen var något påverkad men han hade ingen hög feber (låg runt 38-38,5) och det gick lite i perioder. Vi fick rådet att avvakta men åka in om febern översteg 39. Samma scenario utspelade sig under söndagen men med tillskottet att även Maj började bli hängig. De hade ganska olika symptom dock (Tage var gnällig när han var vaken, hade lite besvärad andning och sov mycket medan Maj var rosslig, hostig och betydligt piggare). Under måndagen försämrades Tage ytterligare, åt knappt något, kissade nästan ingenting och var väldigt trött och lealös. Då valde vi att åka in för att se om det fanns något som kunde underlätta för honom. Majsan fick haka på av bara farten. Vi tänkte att om Tage har något virus så är det sannolikt så att även Maj har det. Till saken hör även att Rut hade vart hemma hela veckan från förskolan med besvärlig hosta. 

För er som inte vet det sedan tidigare så har jag GAD (generaliserat ångestsyndrom) och en av mina svårigheter i och med detta är just att avgöra när min oro för något är adekvat. I dessa RS-tider så har jag, liksom många med mig, oroat mig en hel del och därmed undvikit att ha med tvillingarna i extra utsatta miljöer. Självfallet är den mest utsatta miljön att ha ett syskon som går på just förskola men för hela familjens skull så valde vi ändå att låta Rut gå dit efter juluppehållet. 

Väl på sjukhuset uppdagades det snabbt att det var just RS som det handlade om och vi blev väl omhändertagna. Det konstiga med GAD, eller kanske med just mig (?), är att när det väl sker något konkret (som att mina barn är sjuka) så fungerar jag väldigt väl och hanterar det utifrån bästa förmåga medan oron innan “tänk om det händer” är svårare att härbärgera. Men nog om mig och åter till tvillsen. Vi har fått den bästa av hjälp och de återhämtar sig bra. Det känns tryggt och skönt att vara på sjukhuset där deras syreupptagningsförmåga noga övervakas och de får hjälp med andningen, att bli av med slem och får i sig mat via sond. De har det förstås kämpigt i perioder och Tage har fått öroninflammation till råga på allt men det går åt rätt håll och det är stor skillnad mot när vi kom in. Vi har valt att vara på sjukhuset både jag och David för att kunna vila lite i skift och alltid kunna vara en vuxen till varje barn i de situationer då det behövs. Vi har haft tur och kunnat få hjälp med Rut men jag tycker väldigt synd om henne som nog inte riktigt förstår vad som sker och varför mamma och pappa är borta flera dagar. 

Advertisements

Födelsedag och tulpanbonanza

När jag kom hem från Oslo så firade vi Rut som har fyllt 2 år (en dag för sent, känns sisådär i mammahjärtat). Men om det var något vi lärde oss på julafton så var det att ta det lugnt med mängden paket så det här blev mer lagom för både henne och oss. Alla presenterna tycktes ha träffat mitt i prick och hon gillar verkligen att leka med pappersmagnetdockan som jag gjorde till henne. På själva födelsedagen fick hon besök av sin farmor och morfar och bjöd på fruktsallad på förskolan. img_0883

Eftersom det var tulpanernas dag i söndags och tvillingarna blev fyra månader så köpte vi några. När tvillsen väl var fotade lekte jag lite med tulpanerna i en app där en kan spegelvända bilder (eftersom de bara räckte till ett halvt hjärta)..

img_0848img_0903img_0901

En väldigt fin storasyster som tänkte att Tage kanske skulle bli glad om hon höll honom i handen<3img_0792

Första jobbveckan avklarad

I tisdags lämnade jag mina fina bebisar och David hemma för att bege mig mot mitt första arbetspass sedan midsommar (drygt 6 månader). Det var helt klart blandade känslor, lite nervositet samtidigt som jag tror att det är bra för mig. Jag hade en föreställning om vad jag trodde väntade mig men allt ställdes på ända och jag blev inkastad på en konferens det första som hände. Vi hade bestämt att jag skulle jobba ett 12-timmarspass men då det inte behövdes att jag var kvar så kändes det ganska lagom att styra kosan hemåt redan efter 8 timmar. Jag hade inte fått så mycket sömn natten innan och huvudet blev snabbt fullt av all ny information. Jag blev lite överväldigad men det var också spännande och roligt.

I torsdags satte jag mig på ett tåg mot Oslo tillsammans med en kollega då vi ska gå en utbildning i MBT under våren. Vi åkte så pass tidigt att vi skulle få en eftermiddag och kväll i Oslo men i ärlighetens namn såg jag mest fram mot att få sova på hotell en natt. Helt själv! Så som det ofta blir när en är van att vakna upp med jämna mellanrum (för mig var det så även under de sista månaderna i graviditeten) så fortsatte det även när tillfälle gavs att sova ut ordentligt. Så jäkla typiskt men jag fick trots allt mer sömn än vad jag hade fått hemma. Oslo levererade och vi hade det trevligt men jäklar vilken träsmak jag fick i baken. Först reste vi drygt 5 timmar med tåg under torsdagen, sedan satt vi en hel dag under utbildningen och därefter drygt 5 timmar med tåg hem igen under fredagskvällen. Det är tydligt att min postgravida kropp är ganska trött och sliten. Jag har fortfarande en del foglossningskänningar, jag är stel och har inte full tilltro till kroppen. Som att jag inte riktigt vet vad den klarar av.

Jag hade oroat mig lite på förhand över hur pass mycket jag skulle förstå då alla föreläsningar är på norska,men det gick över förväntan. Jag kanske borde se serien SKAM för att bli än mer bekväm med språket?

Åter till vardagen med allt vad det innebär

I morgon börjar Rut förskolan igen efter ett nästan tre veckor långt juluppehåll. Vi har pratat om det ganska mycket och idag var vi på förskolans gård och lekte lite. Rut nämnde då flera av hennes kompisar och pedagoger så jag tror att hon kommer tycka att det är väldigt roligt att börja igen. Även om inledningen av ledigheten präglades av sjukdom och hon besökte min mamma i Småland under ett par dagar så har vi också hunnit ha en del kul tillsammans. Framförallt har det dock vart väldigt intensivt. Vi har svårt att hinna med att hålla alla nöjda och samtidigt se till att hemmet befinner sig i någorlunda beboeligt skick. Rut befinner sig mitt i en period där hon uttrycker sin vilja väldigt starkt, där hon minns vad hon vill så pass länge att det är svårt att avleda henne och hon slåss och bits ibland när hon inte får som hon vill. Hon har haft svårt att komma överens med sina vänner den senaste tiden då hon inte vill dela med sig av sina saker eller föräldrar. Samtidigt så kan hon vara så otroligt fin och kärleksfull, både mot oss i familjen och andra som besökt oss. Hon vill kramas mycket, försöker hjälpa till och busar med Maj och Tage. De tycker oftast att hon är helfestlig. Hon har utvecklat en massa nya förmågor och hennes ordförråd ökar för varje dag. Tyvärr har jag vid några tillfällen t.o.m känt att jag har blivit arg på henne när hon tycks göra saker på pin kiv. När jag faktiskt tror att hon förstår att hon inte får göra en sak men hon inte kan hejda sig i sin önskan eller känsla. Jag har haft svårt att hitta en balans i vad som är rimligt att förvänta sig av en snart tvååring. Eftersom hon är så verbal så tror jag att jag ibland tänker att hon är äldre och har bättre koll än vad som är rimligt. Det ska bli skönt när de nya rutinerna sätter sig igen och vi får ordning på vår nya vardag.

På tisdag börjar jag jobba halvtid och jag ska ju dessutom gå en utbildning i Oslo under våren så på torsdag tar jag och två kollegor tåget inför fösta kurstillfället. Det känns spännande, lite nervöst och ganska skönt. Det kommer bli mindre tid till aktiviteter utanför familjelivet men vi hittar nog ett sätt där det blir bra för alla. Jag har startat en pysseljunta för att skapa förutsättningar för att få tid till mina små projekt och jag har bestämt mig för att gå kvar i min bokcirkel. Antagligen så kommer jag vara föräldraledig på heltid ett tag i höst så då har jag även det att se fram mot om jag får dåligt samvete för att jag inte orkar vara den närvarande förälder som jag skulle önska.

När vi ändå var inne på temat pyssel så kan jag visa det senaste som jag har testat, nämligen blomkrukor till barnrummet av gamla PET-flaskor. Dessa gjorde jag på prov men nästa gång ska jag ta flaskor som är släta och inte har så många oregelbundna mönster.

Magnetdockan och annat pyssel

De senaste dagarna har förflutit på i sakta mak och det enda vi har lyckats åstadkomma utanför lägenhetens dörrar är ett lite pulkaåkning med Rut (vilket hon fullkomligt älskar “mera, fortare” skriker hon när hon viner ner för den lilla backen), ett par vändor till affären och ett besök på BVC.  Där fick Tage fick sitt 3-månadersvaccin (de är 3,5 månader nu) och vi fick veta att båda bebbarna nu väger över 5 kg vilket känns skönt. Vi fick tipset av en annan tvillingförälder att försöka dela upp vaccinationerna för att slippa ha två kinkiga och påverkade bebisar samtidigt vilket visade sig vara bra då båda var lite hängiga efter sina respektive doser. Mest besvärligt är att de blir så känsliga där de blivit stuckna vilket gör det svårt att bära dem på ett bra sätt tycker jag. Det är en konst att bära och hålla två ostadiga bebisar samtidigt. Jag föreställer mig att det blir enklare när en kan lita på deras egen förmåga att hålla upp kroppen lite mer.

Jag har ägnat mig en hel del åt att pyssla i vanlig ordning och detta är lite av vad jag har åstadkommit hittills. Framförallt har jag broderat men det är mest för övning. Nu vet jag hur jag ska göra nästa gång. Trots att jag målade upp bokstäverna med blyerts på förhand så blev proportionerna konstiga och texten hamnade snett i förhållande till annat. Nu tror jag att jag ska göra kransen först och sedan rita upp bokstäverna för att få en bild av hur allt hamnar i förhållande till varandra. I övrigt så har jag gjort några fler utstyrslar till Ruts magnetdocka. Jag hoppas att hon tycker att det är skoj. Mina personliga favoriter är roboten och clowndräkten.

img_0494

Nyårsafton

Vi tog det ju lugnt hemma tillsammans med en vän men nyårspeppen infann sig ändå. Särskilt hos en supertaggad Rut som fick se sitt livs första tomtebloss. Hon somnade runt åtta och även tvillingarna sov en stor del av kvällen. Inget av barnen vaknade vid tolvslaget konstigt nog. Vi åt och drack gott, talade om högt och lågt och fnissade en hel del. Vi kom i säng vid tvåsnåret och det kändes som en alldeles lagom kväll för alla inblandade. När vi väl gått upp med Rut på nyårsdagen så dröjde det ända till kl 07.20 innan de sista gästerna gick hem och musiken tystade hos vår granne. Vi blev inte störda av dem men jag tänkte att jag nog inte skulle orka även om jag inte hade barn.

img_0398

31 #decut2016

Så var det dags för den allra sista decemberutmaningen – Happy new year! Hur ska du fira nyår och vad ska du ha på dig (gärna bild på din nyårsstass)?

Vi hade planer på att åka ner till min familj i Småland över nyår då vi ändå skulle hämta upp Rut där (hon har vart där sedan jul) men tyvärr blev min mammas man sjuk och vi vågar inte chansa med så små bebisar i släptåg. Snabbt som attans styrde vi om våra planer och nu ska vi få besök på dagen av några vänner och deras barn och ikväll får vi besök av en annan vän. Det blir ett lugnt firande hemma med lite Champagne och tilltugg bara. Därav har jag inte bestämt mig för om jag ska göra mig nyårsfin eller ej men jag har tre klänningar att välja mellan som är värdiga ett nyårsfirande. De är inte så praktiska att ha på sig när en hänger med tre små barn dock. Alla är paljettbeströdda även om det inte framgår så bra på bilderna.

Årssammanfattning

Januari-mars

Jag började jobba igen efter min föräldraledighet, Rut fyllde 1 år och vi hade kalas, Ringvägen var helt folktom en morgon när jag var på väg till jobbet, jag fick veta att jag var gravid med tvillingar, jag var på dejt med min make och vi hängde mycket i parker med Rut som började kunna gå ordentligt även utomhus. Det var lite märkligt när jag kom på att jag var gravid för först så hade jag en del kontakt med en vän som var gravid precis i början (det var vi som sedan låg på BB tillsammans) och som beskrev sina symptom. Efter bara några dagar så tyckte jag att jag också började känna av sånt som hon tog upp och jag tänkte att det var så knäppt att jag fick sympatibesvär. Sedan var jag på konferens med jobbet och drack lite vin och då började jag blöda näsblod och jag tyckte att det var superäckligt att snusa. Då sa en kollega att det var precis så för henne när hon var gravid i början. Efter lite funderingar så bestämde jag mig för att ta ett test och båda strecken blev röda direkt.

April-juni

David besökt Paris och Normandie med en vän, jag jobbade men började redan känna av graviditeten, jag var på konferens på Nynäshamns havsbad med jobbet, vi hade terminsavslutning på Thaibåten, jag var på roadtrip med några vänner, vi var på min familjs landställe på Öland där vi även firade midsommar, vi hängde i en massa parker med Rut, vi badade och promenerade i skogen. David åkte på festival i Barcelona men jag vågade inte följa med p.g.a. graviditeten så en kompis hoppade in i mitt ställe. Vi var på konsert på Berns och såg Moderat. Vi var på bilutställning. Vi var på fjärilshuset. Vi besökte Davids släkt i skärgården. Rut fick testa att spela trummor i min replokal för första gången och mitt band hängde i studion en helg och spelade in en låt som går i 10-takt. Jag och David var på dejt och Rut hjälpte David att bygga vår nya sänggavel.

 

Juli-September

Jag var höggravid med tvillingar och var ganska inaktiv men vi hängde på Öland och Österlen en hel del. Vi hälsade på en kompis i Göteborg. Vi besökte en massa slott. Vi var på konsert på Berns igen. Vi firade vår bröllopsdag. Vi spelade massa sällskapsspel med vänner. Jag var på födelsedagskalas. Vi tapetserade sovrummet. Vi köpte en ny bil. Jag hade en jättemage. Rut började förskolan och sedan kom tvillsen till slut.

Oktober-December

Vi har försökt vänja oss vid att vara trebarnsföräldrar. Fått en massa besök. Hälsat på släktingar. Firat jul. Vart sjuka en hel del (framförallt Rut). Jag har pysslat massor. Vi har hängt med vänner.

 

 

30 #decut2016

Det har blivit dags för den näst sista utmaningen – Nyårslöften 2017. Vad är dina nyårslöften inför det nya året?

Jag brukar inte ha nyårslöften och jag känner sällan att just ett nytt år är en nystart. Det här året som gått har vart lika härligt på ett privat plan som obehagligt i övrigt runt om i världen. Kanske borde jag lova att göra mer för miljön, hjälpa människor i nöd, kämpa på politiskt och feministiskt, att älska mer (inklusive mig själv) men jag tycker att det känns lite obehagligt att försöka lova något som jag sedan blir besviken på mig själv om jag inte lyckas hålla. Då föredrar jag att hoppas på allt det som jag nämnde i den 29-e utmaningen.

29 #decut2016

En dag för sent tänkte jag ge mig på den 29e utmaningen

Hej 2017! Jag önskar mig… Ett inlägg om vad du drömmer om att förverkliga 2017?

Jag tror inte att 2017 blir året för så mycket förverkliganden för min del. Jag har snarare siktet inställt på att göra mitt bästa som mamma, på jobbet och i mina relationer. Men jag tänker också att jag vill kunna ge mig själv en klapp på axeln de dagar som jag inte förmår göra så särskilt bra alls. Jag vill sträva efter att känna att jag är okej och bra nog även de dagar som jag pms-igt snäser åt min man, de dagar som jag stoppar i öronproppar och härdar ut när barnen är skrikiga, de dagar som jag inte orkar träffa någon alls, de dagar som jag inte lämnar lägenheten för ens en liten promenad, de dagar som jag hämtar för sent på förskolan, de dagar som jag inte ringde det där samtalet och de dagar då jag känner att jag egentligen hellre skulle vilja göra något helt annat än att ta hand om mina barn eller vara på jobbet. Med det skrivet så finns det såklart en hel del som jag ser fram mot och hoppas på.

  • Jag är så peppad på att få se alla mina barn växa och utvecklas, få möjlighet att hänga med dem och hitta på roliga saker tillsammans. Rut kommer troligtvis vara så pass stor att hon kan uppskatta utflykter och besök på t.ex Skansen och Junibacken.
  • Jag ska gå en utbildning i Oslo under våren (5 tillfällen med övernattningar) och det ska bli roligt att få lära mig något nytt, hänga med fina kollegor i en annan stad och kanske besöka även några andra delar av Norge när jag väl är där. När det blir varmare så vore det roligt om familjen eller någon vän möter upp mig där och kollar in en fjord eller något annat fint.
  • Jag hoppas att min nyvunna “efter graviditeten energi” hänger kvar och att jag fortsätter tycka att det är roligt och ha ork till att pyssla och fixa.
  • Jag ser fram mot att få göra i ordning tvillingarnas rum, kanske tapetsera och tänka ut smarta lösningar för hur det ska kunna vara fint och mysigt samtidigt som vi får plats med allsköns barnrelaterat pryttel.
  • Jag ser fram mot sommaren så otroligt mycket. Det ska bli härligt att hänga på våra familjers landställen på Öland och Österlen tillsammans, att ha möjlighet att bara öppna en dörr och låta barnen kuta omkring helt fritt.
  • Jag hoppas på att hinna uppslukas av några riktigt bra böcker och sedan få diskutera dem tillsammans med ett gäng smarta queens min bokklubb.