Fixa

Den senaste tiden har vi främst ägnat åt att komma i ordning i vårt hem. Vi har målat badkar, fått hem en ny installatör som har fixat så att vår nya tvättmaskin funkar, försökt möblera med vår nya soffgrupp (vilket blir betydligt lättare sagt än gjort eftersom jag inte orkar lyfta saker), platsbyggt en liten sidosäng till bebisen (vi har bara varsin 80-säng och jag är rädd att det ska bli alldeles för trångt och varmt för bebisen att sova med oss samtidigt som jag vill ha närheten så jag kan kolla att bebben andas och kan amma på natten utan att behöva gå upp). Vi har även köpt en spjälsäng till barnrummet och en vagn som skall hämtas upp i november. Jag är ju inte direkt den som kan stå ut med att göra saker när det närmar sig utan jag vill ha allt klart nu, nu, nu. Jag avskyr att vänta. Det här kommer förmodligen bli de otåligaste 100 dagarna någonsin.

Från det senaste ultraljudet för ca 5-6 veckor sedan.

Ibland så känns det som att just precis allt som skulle kunna vara en smula komplicerat blir just det. Igår skulle vi få vår nya soffa och fåtölj hemlevererad från en loppis på Österlen. Vi betalade en ganska stor summa för denna dörr till dörr leverans. När mannen ringde på igår konstaterade jag ganska snabbt att han var ensam och att jag inte kunde bära upp en soffa tillsammans med honom p.g.a. mitt mående under graviditeten. Det slutade med att jag (trots bättre vetande) bar den till vår förrådslokal på bottenvåningen eftersom det regnade ute och det kändes extremt ovärt att det första som skulle hända var att soffan blev vattenskadad. På kvällen fick vi hjälp av en vän att bära upp allt så nu står soffan och fåtöljen i lägenheten och ser ut precis som det ska. Idag så skulle vi få hem en tvättmaskin som vi beställde för ett par veckor sedan. Först fanns inte just den som vi skulle ha i lager och då fick vi snällt vänta. Efter en vecka eller två så kontaktade företaget oss och gav oss en ny deal, en dyrare maskin till samma pris eftersom den ursprungliga inte skulle komma till butik förrän i november. Super tänkte vi och tackade ja till detta. Även den här gången betalade vi extra för att få leveransen uppburen och installerad. Väl här konstaterar elektrikern att det saknas en yttepytteliten mackapär till avloppet för att det ska bli en laglig installation, alltså kunde de inte slutföra allting idag och därför står det nu en ouppackad tvättmaskin i vårt badrum och vi behöver återigen betala för en ny installation efter att vi införskaffat vad det nu var vi skulle ha. Pju.

Jag har vart sjukskriven den här veckan eftersom jag har mått lite halvdant den senaste tiden. Innan sommaren upptäcktes det att jag har en relativt vanlig kvinnosjukdom (män kan också få den men det är ca 1 man på 10 kvinnor) som heter Hypotyreos. Detta är tydligen vanligt i samband med graviditet men nu har jag fått veta att min är av sådan art att den är beständig och förmodligen har jag haft den även innan. Framförallt så känner jag igen mig i syptomen. På sköldkörtelföreningens hemsida finns en symptombeskrivning och över 45 symptom stämmer väl överens med hur mitt liv har sett ut från barndom fram tills idag. Det lilla som jag har förstått av sjukdomen är att den är svår att medicinera då dosen är avgörande och ökas långsamt med ca fyra veckors mellanrum. För en tid sedan påbörjade jag min andra dosökning och tycker att mitt mående blivit mycket sämre. Det är oerhört svårt att skilja ut vad som är vad under en graviditet. Detta är ju första gången som jag är gravid och jag vet inte hur det skall kännas, men det ska nog inte kännas såhär. Jag är vanligtvis en person med mycket energi och har gått från det till att knappt orka gå ett par 100 m till bussen. Senast när jag slutade jobba fick D möta upp mig då jag var tvungen att sätta mig och vila på vägen. Problemet är att jag mår illa som om hela min kropp vill vända sig ut och in (alltså inte det typiska gravidillamåendet som jag hade i början) och jag blir helt dränerad på energi. Mina energireserver är obefintliga. När det tar slut tar det slut. Detta hänger ju med stor sannolikhet ihop med min ämnesomsättning. Jag har ett litet motstånd mot att söka hjälp för saker, vill gärna vara duktig och klara allting själv, men nu när det även gäller min bebis så blir läget ett annat. Det är en konstig känsla att älska någon som en aldrig har träffat, att hon just nu är min absolut viktigaste person och att jag inte skulle byta bort detta mot något i hela världen oavsett hur svår graviditeten än skulle vara. Därför beslutade jag mig för att kontakta min barnmorska och boka en tid. Det är alltid svårt att hävda varför just jag ska få en extratid, jag ifrågasätter mig själv -mår jag verkligen tillräckligt dåligt för att driva det här, ska jag inte bara vänta och se om det ger med sig o.s.v. men nu var jag påstridig och fick en tid. Vi tog en massa prover och allt ser mycket bra ut. Vi lyssnade även på bebisens hjärta när hon paddlade omkring och det lät också mycket bra. Det slutade med att vi kom fram till att det hänger ihop med sjukdomen eller medicineringen så jag blev remitterad till en specialist på just den här sjukdomen. Jag hoppas att jag blir något klokare efter det besöket.