De första semesterdagarna

I torsdags började Davids semester. Eftersom vi har en hel del att stå i med bröllopsbestyr, flyttfix och andra roligheter så beslutade vi oss för att inleda semestern med en dryg vecka i Stockholm innan vi beger oss mot Öland, Österlen, Hultsfred och Växjö (där jag ska hämta upp min brudklänning). Vi har försökt jobba undan en del av allt pyssel som skulle förberedas inför en pysselkväll som vi kommer bjuda in till ett par veckor innan bröllopet. Vi tänkte att det är bäst att vi förbereder med dom lite tristare uppgifterna som att klippa och laminera så kan våra vänner hjälpa till med sådant där en kan se resultat.

Att hålslaga konfetti är ett tidskrävande projekt kan jag meddela

Vimplarna har vi laminerat eftersom vi inte vågar hoppas allt för mycket på fint väder och det är ju även möjligt att det skvätter upp vatten i fören på båten.

 

En underbar bok som vi kom på att vi önskar oss till Rut 

I övrigt så har vi prioriterat umgänge och god mat

We build our castles in the sky and in the sand

Idag fick vi se några av bilderna som vår härliga fotograf Anna Lauridsen (http://annalauridsen.com/real_weddings/) tog på oss i Gamla stan förra veckan när vi var ute och provfotade i några olika miljöer. Då frieriet ägde rum i Gamla stan (läs mer om hur det gick till här: https://linnpaulinaerene.wordpress.com/2013/12/11/att-bli-friad-till/) och även bröllopsfesten huseras i Sjöfartshuset i Gamla stan så passade det oss ypperligt att bli fotade i små gränder bland kullersten och vackra fasader. Vi hade klätt upp oss lite dagen till ära och här är resultatet. Nu längtar jag än mer efter själva bröllopet även om jag börjar känna att dessa 60 dagar kommer flyga fram. Än har vi en hel del saker att ordna med. Framförallt så måste vi skapa ett körschema där precis alla “vem gör vad när och hur” finns med.

Midsommar

En långhelg på Ingmarsö. Tio vuxna. Sex barn. Tre hus. Massor av mat, öl och vin. Regn. Sol och bad. Mygg. Bus, lekar och allsköns tokiga upptåg och påhitt.

Rut och den sju veckor yngre kusinen Ragnar.

Midsommarstassen

Pappor på rad.

Min lilla lilla bebis är så stor (5 månader och en vecka) att hon kan sitta själv på en Bobby-car. Helt tokigt. Jag hinner nästan inte med.

Vi bjuder på dom här

Livet som småbarnsförälder är ju alltid rosenskimrande och puttinuttigt och jag har aldrig haft en sådan inre glow men det har ju hänt nån gång sådär att en kanske har några yttepytte tendenser att se en smula sliten ut, att det ljuvliga barnet inte ler eller att en råkade fångas på bild från en, låt säga, mindre smickrande vinkel. Det måste ha vart extremt olyckliga omständigheter dock för bilder av den här kalibern ser en ju aldrig på instagram.

Egentligen så ser vi ju bara ut såhär… Det vet ju alla!