Koh mook

En vecka tillsammans med min pappa och bror förflöt på i sakta mak och nu har vi begett oss till en lite större ö, Koh Lanta närmare bestämt. Det var roligt att umgås och vara med några som vi känner efter två veckor på egen hand. Främst så badade vi i havet och utforskade ön via båt, till fots och med moped.

Vi har snorklat på tre platser runt ön och simmat 80 meter genom en bäcksvart grotta för att komma till en smaragdgrön gömd pärla med pudervit sand på andra sidan. Det var som ett stort hål i berget, ca 100×100 m, omgivet av grönskande stup. Otroligt vackert och vi hade turen att få vara där helt själva en bra stund. Rut fick sitta i en flytring för bebisar med flytvästen på och tyckte att det var spännande att följa med.

Under snorkelturen skådades sjöstjärnor och allsköns tropiska revfiskar men vattnet var inte fullt lika klart som på Bali och variationerna av fiskar inte lika många. Kanske kan det gå inflation i snorkling också. Jag har ju tidigare skrivit om min rädsla för maneter och när min bror såg några när vi snorklade var jag snabb som tusan på att ta mig upp i båten igen. Hua. Det var inga farliga maneter dock, men det är ju inte lätt att veta.  När en badade vid hotellets strand så brändes/stack det till lite här och var ett par gånger varje dopp. Inte så att det var ett problem men ändå småirriterande på något vis. Vi fick aldrig klarhet i vad det var men jag läste på några olika forum som diskuterade ämnet och många slöt sig till att det kunde vara små små manettrådar som blivit söndertrasade av båtmotorer och som sedan flyter in mot land med högvattnet.

Min pappa och min bror hängde en hel del med Rut så jag och David fick chansen att dricka kaffe i lugn och ro, spela strandpingis och äta middag själva och ta en barrunda en kväll. Veckan gick fort och sedan var det dags att packa ihop alla våra tillhörigheter ännu en gång. Vi blev dock av med en kasse med saker (böcker, kläder och sovenirer) som vi inte behöver mer under resan som min pappa tar hem till oss.

Idag känns det extra mycket som att vi har vart borta ett bra tag eftersom en god vän till oss ska gifta sig just idag. Detta har dock inte vart planerat under så lång tid så vi fick reda på det när vi hade lämnat Sverige. Jag hoppas att de får en lika underbar, perfekt, kärleksfull, magisk och fantastisk dag som vi fick. Våra tankar är hos dem ❤

 

 

Japanskt skeppsvrak och ett undervattenstempel

Igår så inledde jag dagen i gryningen då jag tog en promenad på stranden. Det var precis så vackert som en kan föreställa sig när solen gick upp över kullarna och havet. När lilla familjen hade vaknat till liv begav vi oss några kilometer söderut för att snorkla vid ett japanskt gammalt skeppsvrak. Det var magnifikt att se alla färgglada fiskar mot det skrämmande vraket som backdrop. Väl tillbaks på hotellet tog vi oss en liten eftermiddagslur och vaknade av att vi befann oss mitt i ett stort rökmoln och folk gick omkring i gasmask. Det visade sig att de hade en stor myggsanering på gång som vi hade missat så vi fick gripa tag i det som låg närmast, svepa några plagg runt ansiktet och kuta ner till närmaste strandcafé. Pju. Vi hann inte ens låsa rummet efter oss. På kvällen begav vi oss ut på en liten vandring i området och hittade ett hotell med restaurang som låg uppe på en sluttning. Det visade sig vara ett 5-stjärnigt hotell och vi åt en fantastisk 2-rätters middag med god dryck och underbar utsikt för några ynka hundralappar.

Idag stod det återigen snorkling på schemat men denna gång for vi lite norrut. Där väntade ett stort korallrev och ett udervattenstempel. Det fanns fiskar i alla färger och former som en kan tänka sig och det var inte fullt lika strömt som gårdagens vraktur. Då fick jag kämpa en del eftersom jag väljer att snorkla utan simfötter p.g.a. mitt dåliga knä.