Dagarna går trots allt

Här händer det mycket och lite på samma gång.

Inskolningen

Rut har gått ytterligare två dagar på förskolan med lite varierat resultat. Ruts vanliga rutin är att vakna ca kl 05.00 och sova middag från ca kl 09.00 eller 10.00 och en till två timmar framåt. Dagarna på förskolan har börjat kl 09.00 och sedan ökat på successivt och igår skulle Rut vara kvar till kl 14.00. Lunchen äter de mellan 11.00-11.30 och därefter är det nedvarvning och sovstund ca kl 12.00. Vid den tiden så har Rut hunnit passera stadier av trötthet och ren utmattning för att komma in i den gnälliga och nedstämda fasen när allt känns jobbigt och svårt. Hon är dessutom van att få välling i samband med sömnen och blir därför hungrig redan vid 9-tiden. De äter frukt på förskolan men Rut skulle behöva något lite tidigare än så. Allt detta sammantaget gör att Rut inte har lyckats komma till ro och somna på förskolan och därför har David och hon gått hem vid 12-tiden så hon har fått sova hemma. Vi kommer försöka hålla på förskolans rutiner nu under helgen och sedan förskjuta hennes läggtid med en timme, från kl 19.00-20.00. Kanske blir det enklare för henne om hon sover lite längre på morgonen? De senaste två dagarna har hon dock somnat senare men vaknat vid 05.00 ändå, zzzzz. Jag hoppas så för hennes skull att hon lyckas komma in i de nya rutinerna relativt snabbt eftersom hon tycks trivas och gilla att gå på förskola så länge inte hunger eller trötthet ger sig till känna.

Biljakten

I övrigt så har vi fortsatt vår biljakt med varierat resultat. Den typen av bil som vi söker efter skall helst vara 7-sitsig med möjlighet till 3 bilbarnstolar. Det ska vara rymligt så den vuxna som inte kör kan sitta hyfsat bekvämt oavsett vart i bilen den hamnar (vi kanske behöver placera ut barnen lite olika beroende på lång/kort körning, sovrutiner o.s.v.). Eftersom det blir en stor bil så är ju skjutdörrar en fördel när en skall parkera. Vi vill gärna ha dragkrok (så min cykeltokige make smidigt kan ta med sin cykel överallt). Vi behöver dessutom få plats med tvillingvagnen och gärna utan att behöva fälla något säte. I övrigt så har vi såklart en massa önskemål om små finesser som inte är superviktigt men ändå kan underlätta eller förbättra resandet. Vi har tittat och provkört ca 5 olika modeller som mer eller mindre uppfyller dessa krav och nu har vi fastnat för en Volkswagen Sharan. På måndag så planerar vi att åka till bilhandlaren och känner oss ganska redo för ett köp om vår kontakt kan ge oss en bra deal.

Sharan_Urano_GreyIMG_4917right3

Förlossningen

Igår så trillade det in en kallelse i brevlådan. En kallelse och ett faktiskt DATUM för kejsarsnittet. Ganska långt fram i tiden men ändå, yay. Det känns märkligt att kanske veta början på två av sina barns pers nr. Jag har ägnat lite tid åt att läsa på om KS de senaste dagarna och nu känner jag mig något mindre rädd och orolig. Det är väl ganska naturligt att oroa sig för smärta och jag är rädd för att få nervminnen av att de bökar omkring i magen. Sist när jag blev opererad så fick jag såna känselflashbacks varje gång någon eller något kom åt mitt ärr utan att jag var förberedd att jag ryckte till ordentligt och fick typ fantomsmärtor. Jag har även haft besvär av att jag ser olyckor framför mig där jag skadas på ett liknande sätt igen utifrån tillfällen då jag har gjort mig väldigt illa (kolliderat med en bil när jag cyklade, brutit olika kroppsdelar o.s.v.). Jag har inte haft några såna tankar eller känslor däremot från min förra förlossning så kanske är det faktiskt så att kroppen gör skillnad på ond och god smärta.

Igår så skulle jag besöka mitt jobb och då de bygger om på Slussen och ändrat flera busslinjer så slutade det med att jag fick gå väldigt långt (med preggomått mätt). Totalt gick jag 7.5 km igår vilket är mer än vad jag har gått sedan innan sommaren nästan. I förrgår morse så gick min slempropp och det behöver ju i sig inte betyda så mycket men med Rut kom förlossningen igång ett par dagar efter det. Den här gången vågar jag inte tro något alls. När jag gick sådär mycket igår så fick jag en del smärtsamma (fast på mensvärksnivå inte som riktiga värkar) sammandragningar och förvärkar. Även de kändes som det gjorde ett par dagar innan Ruts förlossning kom igång men det var till och från under dagen och med Rut så var det mer sammanhängande under längre tid. Jag har för mig att jag kunde klocka värkar under ett par timmar och att de sedan klingade av för att återkomma några timmar eller ett dygn senare några dagar innan Rut föddes. Lika mycket som jag tolkar och analyserar varje tecken på att något ändras i kroppen så är jag inställd på att det nog kommer dröja tills det datumet som vi nu har fått besked om. Det känns så spännande med en tidsplan. Om si och så många dagar så är vi med stor sannolikhet trebarnsföräldrar. Häftig känsla.

 

Ruts första dag på förskolan och en träff med vår BM

Idag var Ruts allra första dag på förskolan. Vi har talat om förskolan en hel del de senaste veckorna men jag tror inte att hon har haft en susning om vad vi har menat. Vi har besökt gården på förskolan tillsammans med Rut många gånger, dels för att vi bor väldigt nära och det är praktiskt men även för att hon skulle hinna bli lite trygg där. Tyvärr så föredrar hon storbarnsgården vilket skulle kunna bli ett problem framöver då de små barnen enbart vistas på lilla gården när de är ute. Rut var glad i hågen när vi traskade över och hon hann utforska de utrymmen som småbarnsavdelningen består av. Det var tre förskolepedagoger/barnskötare på 14 barn vilket ändå känns som en ganska rimlig grupp. Rut och ytterligare 7 nya barn skall börja i gruppen nu till hösten och många av dem tycktes vara ungefär i Ruts ålder. Hon interagerade med några av de andra barnen men främst höll hon sig sysselsatt med egna aktiviteter och lekar. Min uppfattning var att Rut tyckte att det var roligt att vara där men att hon blev lite förvirrad av alla möjligheter och val. Imorgon ska David ta över inskolningen men jag är glad att jag orkade vara med idag så jag har lyckats få ett hum om hur det fungerar och sett pedagogerna vara aktiva i verksamheten. Vi har valt att hon skall gå på förskolan mån9-14, tis, ons och fre 9-15 och tor 9-16. Då blir det en lugn uppstart efter helgen och en lite längre dag i slutet av veckan när hon kommit in i förskolerutinen. Detta ger Rut möjlighet att fullfölja en dag och vara med på det som sker under en hel eftermiddag. Det passar även oss bra att ha möjlighet att planera någon längre aktivitet eller utflykt med tvillingarna varje vecka. Imorgon ska min pappa gå förbi förskolan och presentera sig. Utifall att förlossningen drar igång så småningom så är det bra att de har hunnit träffa honom.

Efter inskolningen så fick Rut hänga med sin farmor och för vår del bar det av mot vår vanliga barnmorska. Hon förtydligade det den hesa läkaren försökte berätta för oss igår. I stort sätt så sa hon samma sak som läkaren men hon hade en peppande ton vilket gjorde under med mitt humör och min inställning. Hon var tydlig med att det är fantastiskt att min kropp orkar med att bära dem fortfarande och att varje dag gör skillnad för dem. I efterhand så kommer jag vara glad att de stannade inne precis så länge som det bara gick. Hon tyckte inte att vi skulle stirra oss blinda på gram och % utan fokusera på att vi har två friska barn i antågande. Hon trodde inte att de skulle låta mig gå över 38+0 vilket kändes skönt att höra. Jag ska försöka att fokusera på våra delmål framöver (UL, förlossningssamtal, KS-samtal, remissen med datumet för KS) för att tiden inte ska gå fullt så långsamt. Vår BM förberedde mig lite grann på hur jag ska agera om förlossningen mot all förmodan drar igång på naturlig väg och jag fick lite råd och tips om vad jag kan göra för att minska foglossningen och svullnaden i underlivet. Hon trodde att jag har fått åderbråck i underlivet och detta gör att jag känner av att ärren från min förra förlossning smärtar och området är ömt. De är ingen besvärande krämpa direkt om en jämför med allt annat (foglossning) men all smärta/obehag som kan minskas är såklart bra.

Ultraljud, CTG och läkarsamtal

Min pappa kom över för att umgås med Rut medan vi skulle till vårt valda sjukhus för lite undersökningar och samtal. Jag tvekade lite innan vi åkte om vi skulle ta med BB-väskan i bilen utifall att de skulle upptäcka något som skulle kräva att jag blev kvar ett tag men så kände jag mig fånig och lät den bli kvar hemma (vilket var tur för vi är inte ett uns närmare en förlossning nu än i morse). Undersökningarna började med ultraljud och där fick vi veta att flickan (tv 1) alternerar mellan att ligga i tvärläge och säte och att pojken (tv 2) ligger i tvärläge.

Detta kan nog förklara varför jag har haft så svårt att urskilja hennes rörelser då jag troligtvis har förväxlat henne med honom när hon har legat i tvärläge. Båda var aktiva och allt såg bra ut men pojken växer inte fullt lika mycket som flickan. Jag tycker att det börjar bli märkligt att det visar så olika varje gång vi gör UL. Först uppskattades de vara större än en vanlig enling och flickan var störst, sedan lite mindre än en enling och då var pojken störst och nu så var flickan större och pojken mindre än en enling och det skilde ganska mycket i uppskattad vikt mellan dem (ca 700 gram tror jag). Helt olika resultat under ca fyra veckor och lika många olika personer som utfört de olika UL. Vården utgår mycket från dessa resultat och baserar ju beslut på vad UL visar. Nu fick vi information om att de vill att pojken skall växa några hundra gram till innan de är redo att plocka ut dem. Jag känner mig förvirrad och vet inte riktigt vad jag ska tro mer än att jag inte känner mig orolig baserat på deras rörelser, hjärtan och allt annat som mäts och uppskattas.

Därefter var det dags för CTG och blodtryck varav båda såg bra ut. Allra sist så skulle vi träffa en läkare för förlossningssamtal och detta hade jag sett fram mot länge. Jag hade fyllt telefonens anteckningar med frågor och var peppad och orolig på samma gång. Det blev lite anspänning eftersom jag hoppades på klara besked. Läkaren hade tappat rösten och det var svårt att höra vad hen sa men att de rekommenderar kejsarsnitt framgick. Jag försökte pressa hen på lite mer info om när. var, hur men fick endast veta att det kan bli så att jag får ett datum som är från 37+4 men även kan bli efter 38+0 vilket ju känns riktigt tufft (då hamnar vi i mitten/slutet av september, nästan en hel månad till som mest). Nästa steg är att jag ska få en kallelse till ett nytt UL och förlossningssamtal om två veckor, därefter får jag träffa en läkare och diskutera igenom kejsarsnittet lite mer ordentligt och sedan får jag vänta på en kallelse för själva kejsarsnittet. Inget som läkaren sa tydde på att de tror att flickan kommer vända sig med huvudet ner. Jag har inte lyckats hitta info om hur pass vanligt det är.
Imorgon ska jag träffa min vanliga BM och hoppas då på att det finns möjlighet att dryfta lite tankar och funderingar där. Jag tänker att jag ska försöka läsa in mig lite mer på kejsarsnitt för att förbereda mig på egen hand. Om det skulle vara så att förlossningen kommer igång av sig själv (jag vet inte hur stor chans/risk det är men det kan ju naturligtvis ske) så blir det akut snitt och då vill jag gärna vara lite förberedd.

Gravid med tvillingar vecka 35

Hej och hå, nu kan det inte vara så långt kvar tills vi får träffa dom här små personerna som jag börjar bli riktigt nyfiken på. Med Rut hann jag tänka mig och föreställa mig en hel del utseenden och egenskaper men samtidigt så var bilden av hennes ansikte helt blankt. Jag hade oerhört svårt att tro något om hur hon skulle se ut i just ansiktet. När hon väl kom så var jag lika delar förvånad som det var självklart att hon såg ut precis som hon gör. Hennes temperament under det första året kände jag också igen från tiden i magen. Med tvillingarna så har vi ju Ruts utseende och personlighet att utgå från och det känns så spännande att få se om de är lika varandra alla tre och lära känna dem och upptäcka hur de är som individer.

Den senaste veckan har präglats av att en del krämpor (främst foglossningen) har intensifierats och det känns väldigt trångt i magen. Speciellt i samband med sammandragningar så känns det som att jag själv inte får plats längre. Lungor, magsäck och urinblåsa utsätts för tryck som föranleder starkt obehag.

Idag ska vi på ultraljud samt träffa en läkare för förlossningssamtal. Jag har sett fram mot detta samtal så jäkla länge (det har vart den yttersta målbilden i den här graviditeten bortsett från själva förlossningen) att det känns som att det är en stor risk att jag blir besviken. Jag vågar inte ha några större förväntningar men jag önskar ändå att ett beslut fattas kring huruvida jag får föda vaginalt eller om de rekommenderar kejsarsnitt. Jag vill också få ett datum. Ett sista datum att hänga upp allting på. Hit men inte längre. Kanske kommer det kännas enklare att traggla på i den här trötta kroppen ett par veckor till om jag har en dag att ringa in i kalendern. Jag skulle även vilja bli vaginalt undersökt för att se om alla dessa sammandragningar och förvärkar har haft någon som helst effekt.

Drömscenariot vore att få en tid om ca 1,5-2 veckor då Ruts inskolning på förskolan är klar och hon förhoppningsvis har börjat känna sig trygg där och har hunnit skapa lite nya rutiner. Det ska bli så spännande att se vad hon tycker om att gå på förskola. Min förhoppning är att hon ska få den sociala stimulans som vi inte riktigt förmår erbjuda henne med våra nuvarande förutsättningar. Jag känner mig inte alls orolig utan enbart förväntansfull för hennes skull.

Gällande själva graviditeten så är jag just nu i ett dag för dag-läge. Ena dagen är jag fruktansvärt trött på att ha ont i mitt bäcken, att vara så pass orörlig (jag behöver oftast hjälp att sätta på mig min vänstra strumpa och de flesta par skor, jag har svårt att plocka upp leksaker eller sådant jag själv tappar på golvet, att plocka i och ur diskmaskinen o.s.v). Att sitta eller ligga ner några längre stunder är mycket obehagligt och smärtsamt.Jag är nästan alltid för mätt. Jag är väldigt uttråkad och rastlös och få saker känns kul. Nästa dag har jag kanske sovit lite bättre, solen skiner, att vara gravid ett par veckor till känns överkomligt, kanske orkar jag gå en lite längre promenad, slipper de värsta myrkrypningarna och trycket neråt känns inte lika besvärande. Rut kanske råkar vara på lite bättre humör och jag och (mest) David lyckas få något gjort här hemma. Då funkar det ganska bra. Vad som än händer så tror jag inte att det kan dröja längre än till den 20e september plus någon dag om det skulle bli en utdragen igångsättning. Det är mindre än en månad kvar. En klarar ju det mesta under en månad. När jag hade brutit mitt ben på tre ställen under en resa i Bolivia så fick jag vänta tre veckor på att få åka hem igen. Jag hade stundvis stark smärta och jag var väldigt orörlig till följd av att det inte fanns kryckor o.s.v. Men även det gick ju att stå ut med. David börjar bli frisk nu vilket också underlättar en hel del. Hans tålamod med Rut ökar i takt med att hostningarna minskar och äntligen har vi haft möjlighet att ta tag i städning och att provköra lite bilar.

Veckans symptom har jag ju gått igenom ganska mycket redan och i övrigt så är det ungefär samma som de senaste veckorna.

IMG_4714

Enligt 1177 så väger en enlingsbebis ca 2.4 kg och är 47 cm lång. Det är ju faktiskt ganska stort även om våra pluttar roligtvis är lite mindre  än så.

Förvaring och tillgänglighet

Ruts rum fullkomligt väller över av leksaker och allsköns pryttel. Inte för att hon har så överdrivet mycket saker utan snarare för att vi inte har hittat något smart sätt att förvara alla saker på. Vi har märkt att hon ofta blir alldeles överväldigad av alla möjligheter när hon kommer in i sitt rum och ska välja vad hon ska leka med. Oftast hämtar hon eller vi en eller ett par saker och går till ett annat rum där det är mindre trångt. Detta är synd eftersom hennes rum egentligen är mer anpassat för lek då hon har en stor mjuk matta att sitta på t.ex. Även när det kommer till val av böcker så kan det bli lite mastigt för henne att välja en bok från den fullsmockade bokhyllan. Dels för att det är svårt att få ut böckerna när de står packade men också för att hon får svårt att urskilja dem.

För en vecka sedan så var vi på ett stort möbelvaruhus och köpte där två stora låga lådor som vi tänkte vore perfekta att ha under spjälsängen med alla de saker som hon inte använder så ofta. Tricket skulle ju kunna vara att byta ut de tillgängliga leksakerna en gång i veckan eller så för att göra det lite mer spännande och övergripbart för henne. Tyvärr så visade sig att de där lådorna inte gick in under hennes spjälsäng som är på bottenläget. Typiskt tänkte vi och ställde båda lådorna under tvillingarnas säng istället och fyllde upp dem med kläder och annat till just tvillingarna. Sedan idag så hittade vi den perfekta förvaringen. Att vi inte har tänkt på det förut? Det är ju både lekfullt, snyggt, praktiskt och smart. Vi slog till på fyra lådor och om de funkar bra kanske vi köper några till. De går att stapla på varandra och slukar en hel del då de stora är ca 50 gånger 25 cm och de mindre är 25 gånger 25 cm.

Gällande böcker så tänker vi hålla utkik efter ett gammalt tallriksställ så vi kan ha några böcker framme på display i bra Ruthöjd så hon själv har möjlighet att ta fram dem. Då hennes rum är ganska litet så blir det snabbt en känsla av att vara övermöblerat längs väggarna så tids nog kanske det enbart blir ett lekrum där så får de sova alla te i tvillingarnas rum (om det fungerar och de inte väcker varandra o.s.v.).

2143

En annan sak som jag blev så himla glad över var att jag hittade det perfekta överkastet i den perfekta smaragdgröna nyansen till vår säng. När jag väl började söka på nätet och även besökte en butik så fick jag veta att det var förra årets kollektion och att den har utgått från sortimentet. Jag gav mig på andrahandsmarknaden och tänkte att någon kanske har hunnit tröttna på den intensiva färgen och bestämt sig för att lägga ut den på Blocket, men ack nej. Lite nedslagen bestämde jag mig tillslut för att maila butikens kundservice och fråga om det fanns någon på ett gammalt lager någonstans som jag kunde få köpa. Det fanns det inte men den goda nyheten var att de ska ta in överkastet till försäljning nu till hösten igen eftersom det sålde så bra. Nu ska de maila mig så fort det finns i butik. Yay. Jag hoppas att det gör sig lika bra som i min fantasi efter alla dessa vändor. Nu måste jag bara hitta några mysiga kuddar.

12142678_1648960828719740_1235291705_n

Gravid med tvillingar vecka 34

Nu räknas de äntligen som så pass färdiga att de inte försöker stoppa det om en förlossning kommer igång. Bebisarna kan troligtvis andas bra på egen hand men behöver lite extra omsorg eftersom de ofta är ganska små och har svårt att hålla värmen. Att ta mig fram till den här veckan har hela tiden vart mitt yttersta mål. Varje dag som de håller sig inne i magen från och med nu är en bonus även om jag av rent egoistiska skäl börjar vilja önska dem ut. Det är klart att jag orkar ett par veckor till om jag inte har ett val men jag börjar känna mig ganska sliten och uttråkad. Jag är så oerhört dålig på att vänta, speciellt när jag har ont och blir ganska stillasittande. Den här veckan har präglats av att jag försöker ta mig ut något varje dag men det blir mellan 2000-6000 steg utomhus/dag i ett långsamt tempo och det är ju inget att skryta med direkt. Om exakt en vecka har vi tid för nästa ultraljud och även ett förlossningssamtal. Jag är nyfiken på att höra om 1-an har hunnit vända sig tills dess och på att se hur tillväxten utvecklas. Jag har inte känt av att något av barnen skulle ha vänt sig med huvudet ner så om det skulle komma igång något nu så är det kejsarsnitt som gäller. Jag är ganska rädd för just ks, det är något väldigt obehagligt med tanken på att någon skulle skära i mig och även återhämtningen efter förlossningen tycks vara tuffare på många sätt. Kanske känner jag mig mer bekväm med tanken på en vaginal förlossning eftersom jag har gjort det en gång tidigare och därför har något slags hum om vad jag har att vänta mig även om det troligtvis blir väldigt annorlunda när en föder tvillingar.

David har ju vart sjuk i ett par dagar och idag var även Rut lite krasslig. Nu när jag inte riktigt kan leverera så har vi vart beroende av att David har ork nog att göra allt det där som behöver bli gjort (städa, plocka upp saker från golvet, bära matkassar, springa efter Rut i lekparken o.s.v.. Nu orkar han inte riktigt det och då känns det som att allting blir lite jobbigare. Rut blir gnälligare och jag blir på dåligt humör när det är stökigt (främst p.g.a. min egen oförmåga att fixa allting).

Veckans symptom:

  • Foglossning. Den har definitivt blivit värre ju mer jag sitter och ligger ner. Jag har mest ont i de bakre fogarna men även mittfogen gör sig gällande vid vissa plötsliga rörelser. Jag spänner en massa muskler runt de bakre fogarna så jag tror att en viss del av smärtan är inflammerade muskelfästen eller överansträngda muskler. Området runt fogarna är väldigt varmt. Min TENS-maskin och massage underlättar tillfälligt men vissa stunder är det rent förjäkligt. På nätterna och överlag när jag ligger ner så är det något i bäckenet som hoppar snett. Detta smärtar oerhört och då måste jag snabbt korrigera detta genom att hoppa tillbaks den delen. Det känns som att det sitter precis vid fogarna så jag har fått för mig att det är dom som hoppar snett på något vis. Det hörs ett tydligt klonk när det hoppar rätt igen. Jag har försökt läsa om detta men har inte lyckats hitta någon information alls om bäcken eller höfter som hoppar snett under graviditet.Utifrån bilden nedan så ser det ju ut som att det ändå skulle vara möjligt att det är så som jag upplever det.backen_fogar_400
  • Ont i höfterna. Även om det framförallt är foglossningen som besvärar så har jag dessutom ont vid höftkulorna vilket gör väldigt ont när jag sitter eller ligger ner.
  • Lite molsmärtor och ibland skarpa smärtor i nedre delen av magen.
  • Sammandragningar. Det går i perioder men ibland flera stycken långa på raken och sedan kan det gå några timmar utan att jag känner av något alls.
  •  Lite halsbränna.
  • Fortsatt svullen i underlivet och får anstränga mig för att tömma blåsan helt.
  • Trött. Det är nog en kombination av att gå upp tidigt (05.00) med en 1,5-åring och att behöva kissa varannan timme under natten. Jag sprider ut sömnen över dygnet men jag känner mig nästan aldrig pigg eller utvilad.
  • Det börjar bli trångt i magen så andningen påverkas och även magsäcken. Jag kan inte alltid äta så mycket som jag vill och efter en måltid måste jag ofta vila för att jag blir så mätt på ett obehagligt sätt.
  • Illamående. Jag har inte spytt på flera veckor men en känsla av äckel ligger nära till hands när jag känner olika otäcka lukter. Det är fortfarande skumma saker som utlöser det t.ex. när David steker köttfärs, vissa tuggummin, de allra flesta schampon, hudkrämer och parfymer, blöjor, ja listan kan göras lång.Jag har vart befriad från att byta bajsblöjor under nästan hela graviditeten men jag antar att jag kommer få byta min beskärda del när tvillingarna väl är här så det jämnar nog ut sig till slut.
  • Törstig. Dricker mängder.
  • Restless legs. Så jäkla obehagligt och besvärande.
  • Fosterrörelser. Sedan flickan flyttade sig från att ha huvudet ner så tycker jag att det är svårt att urskilja hennes rörelser, eller snarare så känner jag väldigt mycket rörelser på höger sida om magen där jag tror att pojken ligger. Där är det sprattel, strykningar, hicka och en massa fläng medan det på den vänstra sidan är väldigt lugnt. Detta föranleder ju såklart en massa oro från min sida men det är som att jag tänker att nu ger jag det ett par timmar till och då tycker jag mig urskilja en del rörelser även på vänster sida. Men det är ett väldigt stort ansvar att vara den som skall veta och kunna känna efter att de mår bra. Antagligen så är förklaringen att hon ligger längre in i kroppen eller att moderkakan är i framkant och att det på något sätt gör det svårare att urskilja rörelser. Kanske är hon bara ett mycket lugnare barn. Rut rörde sig inte heller så mycket utifrån vad jag kunde känna så jag kanske bara är dålig på att urskilja det när de ligger längre ner i bäckenet. Jag har vart lite ambivalent ett par gånger och funderat på om jag kanske borde åka in för att vara på säkra sidan och jag antar att denna känsla kommer hänga kvar tills jag antingen får en starkare känsla av att kunna urskilja bådas rörelser eller när de väl är ute ur magen.

34

Förutom att våra tvillingar ligger med rumpan neråt på varsin sida av magen så stämmer den här bilden troligtvis ganska bra. Enligt vårdguiden skall de väga runt 2.3 kg och vara 46 cm långa. Senaste ul visade på att våra bebisar var lite mindre än genomsnittet men 2 kg väger de säkert. Inte konstigt att det känns trångt.

IMG_4713

Är det bara jag som tycker att förra veckans Durian är ganska mycket större än en vanlig nätmelon?

Önskelista

David har tyvärr blivit sjuk (feber och halsont) och jag ligger ungefär på min vanliga energinivå med en aktivitet/dag. Idag innebar detta att gå till parken med Rut en vända och dessutom var jag iväg och handlade. Som tur är så kunde min pappa komma förbi en stund och leka med Rut och ta henne en till vända till parken på eftermiddagen för att hon inte skall bli helt understimulerad stackarn. Under tiden roade jag mig med att sätta ihop en önskelista inför tvillingarnas ankomst, lite till mig och lite till dem.

Om vi börjar med saker till mig så skulle jag önska mig ett överkast och några fina runda kuddar som skulle göra sig bra ihop med vår nya tapet. Jag tänker mig att det ska gå i   persika, lite murriga gröna och pastelliga ljust gröna nyanser. Med tanke på hur mycket tid vi troligtvis kommer spendera i vårt hem och kanske framförallt i vårt sovrum så vore det härligt att få till en mysig, höstig och hemtrevlig stämning. Källor till bilderna hittar ni på min Pinterest men jag kan passa på att nämna att överkasten är från Ellos.

Nästa sak på önskelistan är en grå sänghimmel till Ruts rum. Dels så tycker jag att det ramar in sovhörnan på ett mysigt sätt men det fyller även funktionen att mörklägga lite extra runt sängen i samband med nattningen. Nu under de ljusa månaderna så har det vart svårt för Rut att komma till ro då hon har kvällssolen precis i hennes ganska stora fönster. Detta kommer ju dock inte vara ett problem så länge till tyvärr.

Och sedan kommer vi då till det bebbarna kan tänkas behöva. Vi har en åkpåse sedan Rut som vi kan använda men vi behöver en till (som den här vita från jollyroom för 399:-). En annan sak som vi önskade att vi hade haft när Rut var liten är en självgungande babysitter. Om det funkar så är det troligtvis väldigt avlastande och smidigt. Den här har jag fått tips om från en annan tvillingmamma och det är en Fisher Price och heter Rainforest från Babyland för 799:-. Skallran är ju bara väldigt gullig men jag har en bekant som i detta nu virkar små bitringar till bebbarna.

Myrkrypningar och rastlöshet

Jag har kommit in i något slags uppgivet tänk och jag känner igen det så väl från min förra graviditet. Plötsligt så kickar det in och det enda som är intressant är att känna efter hur jag mår, tankar på förlossningen och tiden efter (såklart en massa oro för hur det ska gå för både mig men framförallt barnen, kommer de klara sig? kommer jag få lämna sjukhuset med två nya bebisar som är våra? Och om allt är väl så långt, är det två friska barn?). Jag oroar mig för hur vi ska klara av det, hur sömnbristen kommer påverka oss, hur vi ska orka vara bra föräldrar för Rut? Jag har såklart en massa fina positiva målbilder också men just nu så känns det som en evighet innan allt drar igång. Det känns som att jag kommer få vänta in i det sista och få KS eller igångsättning och det kommer dröja hur länge som helst. Mitt tålamod och min uthållighet har vart på noll idag. Jag vill inte vänta en sekund till egentligen. Jag är trött, uttråkad, rastlös och irriterad för att jag inte har ork att göra något ordentligt med Rut. Idag har vi (mest David) monterat en ny garderob sovrummet och jag har gått igenom alla kläder som jag har haft inne i lägenheten och lyckats packa undan en hel kartong med grejer som jag inte behöver på ett tag. Bortsett från det och några små försök till att underhålla Rut när David har skruvat och grejat så har jag mest haft restless legs (myrkrypningar) vilket är så galet obehagligt. Kroppen känns besvärlig och jag vill inget hellre än att få ett datum för när detta är över. Jag vet att det går från dag till dag och att det säkert känns bättre imorgon men just nu är det nästan outhärdligt. Framförallt väntan. Jag blir så stressad och på dåligt humör av det. Sedan bidrar det säkert att jag sover dåligt (går upp och kissar 3-4 ggr/natt och går sedan upp med Rut runt kl 05.00).  Det var länge sedan jag kände mig ens lite utvilad. Just det här att vara uttråkad och rastlös samtidigt som en inte har ork att ta sig för något är så in i bomben enerverande. Jag har en massa påbörjade böcker som jag inte orkar läsa ut, vi har flera avsnitt kvar på serier som vi följer som jag inte har lust att se, det finns mängder med ytor att ta tag i här hemma (det ska dammsugas och svabbas och tvättas fönster och sorteras) men noop, ingen lust alls. Det finns saker som behöver införskaffas, museum som är väl värda ett besök och några sista solstrålar att krama ur den här sommaren men jag vill knappt gå utanför dörren. Eller, jag vill inte göra dessa saker tillsammans med en liten Rut som tycker att det är världens tråkigaste och som inte skulle vara diskret med att uttrycka den åsikten.

Nästa vecka så kommer Davids släkt tillbaks till stan och det betyder ökade möjligheter till barnvakt. Detta är även bra för Rut då vi vill att hon ska ha en kontinuerlig kontakt med dem som eventuellt kommer vara med henne under förlossningen. I övrigt så har jag förberett det så bra för Rut som jag bara kan. Vi har köpt hem blöjor i mängder, färdigblandad välling och ett par enkla maträtter som bara är att slänga ihop för vem det nu blir som får vara med henne. Det går framåt i våra samtal gällande bebisarna i min mage. Hon förstår nog så pass mycket som hon kan utifrån sina förutsättningar. Gästsängen är bäddad och det känns som att vi har en plan som inkluderar ganska många olika scenarion. Dock är den här helgen helt olöst. Min pappa är på kräftskiva och Davids familj är som sagt bortresta på namngivningsgalej hela bunten (vi vågade inte chansa på att resa nu så nära inpå). Min mamma bor i Småland så det tar ju ett tag för henne att ta sig till stan. Händer det något nu så får vi ta med oss Rut helt enkelt. Men om jag ska gå på min magkänsla så kommer det ta många veckor till innan det blir några barn.

 

1,5-års kontroll 

Idag besökte vi BVC för en liten kontroll och vaccination. Rut fick rita (det tycker hon tyvärr är ganska trist), stapla klossar (hon kan stapla så höga torn som hon når upp till), säga några ord (hennes ordförråd ligger nog på uppåt 150 ord även om det är svårt att uppskatta), peka ut kroppsdelar (hon kan alla som vi har lärt henne men det är flera som vi inte har gått in på ännu, hon klarar sig bra på att kunna säga arm så vi har inte lärt henne armbåge och handled ännu t.ex.) plus att hon mättes och vägdes. Rut vägde ca 13.7 kg och var nästan 90 cm lång. Alla uppgifter klarade hon galant (sånt hon kunde redan vid 8-9 månader). Rut är en hejare på att prata och säger meningar med två och tre ord dagligen “pappa sitta här”, “bäbi bajs blöja” och “bär mig” eller “hjälp mig”. När Rut var 6 månader så sa hon sina första tre ord (mamma, pappa, hej) och jag valde att räkna det som att hon kunde ett ord om hon sa det i “rätt” sammanhang och vid minst tio tillfällen under en eller två dagar. Sedan dess har det tillkommit ord i en rasande fart bortsett från den perioden då hon lärde sig gå. Då var hon så koncentrerad på sin nya uppgift att hon tycktes glömma språket.

Rut befinner sig just nu i en fas där hon är överallt precis hela tiden och hon vill ha det på sitt sätt annars skriker hon i högan sky. De skrik som hon uppbådar när det är som värst skär genom märg och ben även om en stoppar in fingrarna i öronen. Det är helt enkelt en hemsk fas på många sätt. Det är så dränerande att förhålla sig till att precis allt eller inget kan föranleda ett utbrott. Så fort vi inte anpassar oss efter henne så blir det en “jobbig” dag men idag hade vi alla förutsättningar på vår sida. Hon hade sovit bra, ätit bra, vart i parken 2 ggr och därmed träffat andra barn och tagit ut sig fysiskt genom att gå och klättra. Ändå blev det nästan omöjligt att ha med henne när vi skulle till en matbutik. Inget passade damen någon längre stund och hon ville bara kuta omkring och utforska precis allt. Så fort vi försökte leda henne åt det håll dit vi var på väg blev hon arg. Vi lyckades inte handla hälften av det vi skulle ha och det var två utmattade föräldrar som lämnade matbutiken. Pju. Jag hinner ju knappt med henne när hon sätter fart (pga foglossning och tryck neråt) och det känns väldigt tufft. Hur intensivt det än kommer bli med två små bebisar så tror jag att Rut är den som kommer suga mest energi ur oss. Förhoppningsvis så lättar det för henne när hon börjar förskolan och får mer stimulans.

Ultraljud och specialistmödravården

Idag var vi först på ultraljud och sedan besökte vi vår barnmorska. Ultraljudet visade att tvillingarna var väldigt fysiskt aktiva och att allt såg bra ut bortsett från att deras tillväxt inte var så bra. Flödet i bådas navelsträngar var bra och det fanns inget som tydde på att detta egentligen var ett problem bortsett från att de alltid vill göra vissa rutinkontroller om avvikelsen är större än 10%.

Förra gången som vi gjorde ultraljud så låg båda tvillingarna respektive +7% och +11% eller något liknande över normalkurvan för enlingar vilket ju nästan lät lite osannolikt. Denna gången låg de på -11% och -16% vilket mer följer en “vanlig” tvillingkurva. Dock blev ju minskningen i vikt ganska stor (d.v.s de hade inte ökat i vikt alls utan snarare gått ner lite). Själv har jag gått upp 1 kg under dessa två veckor (ligger nu på +8kg) och magen har ökat i omfång så det lät ju lite märkligt om det nu var så att tvillingarna inte hade växt alls. Det vi också fick veta var att flickan (tv 1) nu låg i sätesbjudning. Om jag förstod det hela rätt så är det ganska ovanligt att de vänder sig med huvudet upp igen eftersom huvudet är så pass tungt men däremot så fanns det fortfarande goda chanser att hon ska vända sig tillbaks ner igen. Även pojken ligger med rumpan ner men detta spelar mindre roll vad det gäller att få välja en vaginal förlossning.

Denna information kring tillväxten föranledde att vår barnmorska bokade in ett besök hos specialistmödravården åt oss redan samma dag. Först hade vi dock ett vanligt, men något stressat, besök hos henne där jag tog de vanliga proverna (blodtryck lite lågt men bra, socker var bra, järnvärdet var bra, om min Levaxindos är rätt inställd får jag veta om några dagar), lyssnade på barnens hjärtan och ställde lite frågor. Jag hann inte riktigt med att fråga om allt som jag hade förberett eftersom vi skulle iväg till spec mvc. Detta gjorde också att våra funderingar kring att eventuellt byta sjukhus inte riktigt hanns med och nu när vi har gjort undersökningar och dessutom bokat in lite uppföljande möten på vårt valda sjukhus så blir vi kvar där för enkelhetens skull.

På spec mvc så fick jag först göra CTG i ca 20 min. Hen som hjälpte mig var ganska oengagerad och sa inte ett ord mer än nödvändigt. Hen hade svårt att hitta bebisarnas hjärtljud så David fick sitta och hålla fast dosorna. Läkaren som vi fick träffa därefter gjorde däremot ett gott intryck. Allt såg bra ut och de trodde att det kanske kunde vara så att det förra ultraljudet där barnen uppskattades vara så stora var felaktigt (det var två olika personer som gjorde de olika UL). Läkaren hade gott hopp om att det kan bli så att flickan vänder sig men om hon inte gör det så rekommenderar de kejsarsnitt. Jag fick en tid för återbesök och ska göra nya ultraljud med ganska korta intervaller här framöver. Om två veckor så fick jag tid för förlossningssamtal och då vet vi om hon har hunnit vända sig. Även om det känns som lång tid att vänta i två veckor (speciellt med tanke på att statistiken säger att 50% av alla tvillingar föds innan vecka 34 vilket är mindre än en vecka kvar till för oss) så är ändå två veckor en helt hanterbar mängd tid. Jag minns att jag gjorde så när jag väntade Rut också att jag hängde upp det på nästa möte, nästa ultraljud och liknande. Det gjorde att väntan blev lite mer uthärdlig. Jag måste erkänna att jag börjar känna mig redo för att möta våra barn snart. De får gärna stanna inne två veckor till men därefter är de hur välkomna som helst.