Julafton och juldagen

Med en mamma som mig så är det lätt hänt att det blir ett par tre fyra ombyten på en dag som julafton. De flesta av Ruts kläder är eller kommer inom kort vara för små så jag gick all in med det som fortfarande passar. Dessutom fick hon en fantastisk julklänning av sin morfar, men den ville vi spara till juldagen då vi skulle besöka min farmor tillsammans med min far och bror. Tur var väl det då den rutiga klänningen gick en ryggbajs tillmötes. Apropå kläder som passar så börjar jag så sakteliga återerövra min egen garderob. Från att nästan inte kunnat bära ett enda plagg har jag nu så gott som tillgång till halva min klänningsrepertoar. En tredjedel kunde jag inte ha innan graviditeten heller så den räknas inte riktigt. Dock så har vi ju alla tre blivit lite bortskämda med att bara dra på oss badkläder och gå ner på stranden så att klä på sig något anpassat efter kyla tar fortfarande emot.

IMG_3556IMG_3561IMG_3564

Inför bröllopet skaffade vi oss en polaroidkamera vilket är en av de bästa saker som jag har köpt på länge. Det är så roligt att dokumentera livet när en bara får en chans. Det blir en helt annan typ av bilder och dessutom får en tillgång till dessa foton direkt. Bara att sätta upp på kylen med andra ord.

IMG_3568IMG_3570IMG_3573IMG_3574IMG_3593IMG_3623IMG_3646

Även om tågbanan var populär att ta sönder så var det nog gåvagnen som vann i populäritet av årets julklappar. I början rusade hon fram och krockade med allt men idag har hon vart lite mer försiktig och samlad. Hon tycks planera sin framfärd över golvet och stannar till vid lämpliga föremål för att undersöka allt nytt hon får tillgång till när hon kan stå stabilt.

IMG_3645

En härlig känsla att kunna ha på sig träskor utomhus på självaste julafton.

IMG_3590IMG_3632

Idag var det dock desto kallare. 0 grader när en är van vid 30+ kändes som en chock, hua. Men vi trotsade kylan och gungade och tittade på djuren här i närheten. Det är stor skillnad på hur Rut uppfattar och interagerar med sin omgivning och det är enklare att se den skillnaden på hemmaplan. Här hemma är det kallt så det förslår. Igår när vi hade ett litet seriemaraton hade jag på mig två stickade tjocktröjor, fårskinnstofflor och täcke och frös ändå och David hade på sig sin mössa inomhus. Vi måste helt klart göra något åt att det drar så förfärligt från alla fönster och balkongdörren. Köpa lister och täta kanske. Vad som helst skulle vara bättre än detta.

IMG_3667IMG_3653

Advertisements

8 grader och sol

Efter ett par avslutande dagar i Bangkok är vi nu hemma igen. Det känns båda delar lika konstigt som naturligt och ingenting alls. Jag sitter just nu och trycker i mig ett vörtbröd med rödbetssallad och sojabullar och tänker att någon julstämning hinner vi nog inte jobba upp i år. För min del går det alldeles utmärkt eftersom jag egentligen inte är något fan av julen och brukar försöka fly när tillfälle ges.

De sista dagarna spenderade vi främst på olika gallerior. Vi var lite mätta på att turista och trafiken i Bangkok gör att det tar väldigt lång tid att ta sig så vi höll oss nästan enbart på gångavstånd från vårt hotell (som iofs låg väldigt bra till med närhet till de fem största galleriorna).

För egen del så var det svårt med klädshopping då storlekarna är så små. Även om det ibland fanns plagg som passade på bredden så var de alldeles för korta. Jag kunde dock njuta av att köpa en del saker till Rut och betrakta alla andra välklädda människor omkring oss. Jag har aldrig sett så många snygga casual dressed up personer som i Bangkok och Singapore. Fantastiska Dolce & Gabbana-klänningar, Chaneldräkter och allt där emellan vippade förbi och även en hel del Thailändsk design var rolig att beskåda då mycket var precis sånt som jag skulle vilja ha på mig varje dag om jag hade råd och det passade. Det var spexigt, hetsigt, trångt, högljutt, varmt, smogigt och ganska dyrt. Det hade vart spännande att uppleva Bangkok tillsammans med någon som har lite bättre koll.

Jag måste erkänna att Thailand inte riktigt var min typ av resmål. Det föll lite platt efter allt annat vi hunnit se och uppleva under vår resa. David var där (främst i norra Thailand och i Bangkok) för drygt tio år sedan och beskrev det som billigt, hjärtligt och väldigt vackert med häftiga kulturella inslag. Självklart kände jag att jag ville ge det en ärlig chans efter de lovorden och skärgården var häftig och vacker med de typiska branta bergen som sticker upp ur det azurblå vattnet kombinerat med fantastiska mjölvita stränder omgivet av palmer och grönska. So far so good. Tyvärr tror jag att många år av ganska dräggig turism har satt sina spår hos flera dem som vi mötte som arbetar med just turism. Vi blev ofta bemötta av få leenden, inte ett uns mer service än absolut nödvändigt och lämnades ibland med en känsla av att vara till besvär. Det blev ofta missförstånd och fel i olika situationer och min upplevelse var att den person som jag interagerade med inte hade en önskan om att reparera eller att det skulle bli bra. Självfallet är detta bara en del av sanningen då vi också har mött många människor som har gullat med Rut, haft ett intresse av oss och som försökt få oss att känna oss välkomna och nöjda. Det som även spelar in i kråksången är ju att vi bodde på lite billigare hotell än tidigare under resan och således hade vant oss vid en viss standard.

IMG_3237IMG_3090IMG_3236IMG_3104IMG_3151IMG_3196IMG_3172IMG_3164

Av dom platser i Thailand som vi besökte (Krabi, Koh Mook, Koh Lanta, Koh Samui och Bangkok) så tycker jag nog att Koh Mook var det bästa. Inte för att bemötandet på hotellet skilde sig så mycket från andra ställen men vi märkte inte av någon prostitution, lokalbefolkningen på ön var trevliga och tillmötesgående, de utflykter som vi gjorde där var lyckade och stranden och miljön var fantastisk. Hotellet som vi bodde på på Koh Lanta var väldigt mysigt och personalen var supertrevlig och maten var helt okej. Ön som sådan var inte så spännande enligt vår mening men gamla stan var fin och naturen bitvis vacker. Det var dyrt att ta sig runt (om en inte vill åka moppe) så det är möjligt att det fanns mycket som vi inte hann se och göra där. Det kändes dock som en väldigt skandinavisk plats där de flesta turister som vi stötte på kom från Sverige, Norge eller Danmark.

Krabi upplevde vi mer som en mellanstation där det för vår del var bra för att proviantera sådant som vi skulle behöva ett par veckor framåt (blöjor, barnmat, solkräm o.s.v) och utbudet av restauranger, barer och nattmarknader var ganska bra. På Koh Samui hade vi oturen att hamna på två ganska dåliga hotell, dåliga av vitt skilda anledningar dock. Precis utanför det ena hotellet (3.5 stjärnor) var det en ganska lång prostitutionsgata som vi mer eller mindre var tvungna att passera varje gång vi skulle till och från hotellet om vi ville promenera. Det kändes väldigt sunkigt och olustigt. De andra hotellgästerna bestod främst av personer som vi upplevde som dräggiga, högljudda och osympatiska. Det var helt enkelt ruffigt. Rummet luktade mögel och någon kemisk odefinierbar doft vilket gjorde att det var obehagligt att vistas där. Frukosten var helt oätlig (vi är faktiskt inte så kräsna, i Bolivia levde jag mer eller mindre på uppvärmd mjölk med några riskorn i till frukost under flera månader) och personalen ohjälpsam till den grad att det kändes meningslöst att ens be om något. Vi fick en trasig spjälsäng som Rut inte kunde sova i (p.g.a. att det kändes farligt) och vi fick inte hjälp att diska ur hennes vällingflaskor. Vi fick inte ens låna diskmedel. Stranden var helt okej men vågorna allt för höga (för oss för att våga bada med Rut). Städpersonalen var däremot supertrevliga och gulliga. Litet plus i kanten. Av dessa anledningar och fler därtill så valde vi ju att byta hotell efter några dagar. Det var helt underbart och väldigt lyckat. En helt annan typ av upplevelse.IMG_3059

Nästa hotell i ordningen hade ganska stor potential då bungalowerna låg väldigt fint mitt på en egen lugn del av en härlig strand med närhet till bra restauranger och en mysig, ganska sömnig liten fiskeby. Tyvärr styrdes hotellet med järnhand av en snål äldre dam som ägnade sig mer åt att sätta upp förbudsskyltar än att ta hand om sina gäster. Hon var inte särskilt hjälpsam och vi fick inte ens låna en vattenkokare till rummet för att kunna göra välling till Rut. Vi fick endast en toarulle/dag (vilket är lite väl lite när en har småbarn) och ville vi ha mer behövde vi gå och be om det varje gång. Bungalowerna var väldigt nergångna och behövde rustas upp både utanför och inne. Trappräcket var trasigt, vi fick inte ens ett lakan till spjälsängen och vårt täcke bestod av en stor handduk. Detta var alltså ett trestjärningt hotell(?). Maten var återigen inget vidare men det gjorde inget då vi åt supergod frukost på ett franskt mysigt hak i närheten (tyvärr hade vi ju inkluderat frukost och därmed redan betalat för den). Ett råd från oss till er, gör aldrig det. Testa först, lägg till sedan (om det finns andra alternativ i närheten förstås).

Överlag så var det dock en fantastisk månad som vi spenderade i Thailand. Vi badade, tog det lugnt, åt (ibland) god mat och njöt av att ha möjlighet att umgås alla tre (och första veckan dessutom med min bror och far). Det är tur för oss att Rut älskar att bada, att hon har ganska lätt att komma till ro och sova lite varstans, att hon inte tycks påverkad av att flyga (hon sov sig mer eller mindre genom alla flygningar, d.v.s. 8 st med över 50 timmar i luften totalt) och att vi hade sån otrolig tur med vädret under hela resan. Jag är redan peppad på att resa snart igen men nu är det fokus på operationen, att komma i ordning i vår lägenhet (av de 6 månader som vi har bott här har vi vistats i den mindre än hälften av tiden) och hitta nya rutiner som fungerar för oss alla tre. Många gånger så har vi satt våra tankar om kosthållning, användandet av distraktioner och nattning för Rut åt sidan för att det ska fungera bättre på resande fot. Nu är det dags att bringa ordning i detta och anpassa livet efter en liten unge som kan gå och vill bli underhållen och ha kul precis jämt. Ja, hon har lagt sig till med divalater eftersom nästan alla precis hela tiden har velat gulla, busa och mysa med henne och hon dessutom har haft tillgång till två föräldrar på heltid under två månader och ibland dessutom haft en morbror, morfar eller sina föräldrars vänner att busa med. Lyxliv för en liten bebbe, men nu är det snart slut på det. Lite julledighet först bara.

IMG_3414

När vi kom hem så insåg vi att vi knappt äger ett enda plagg som passar på Rut. Vi ville inte köpa något innan resan eftersom vi inte visste vilken strl hon skulle ha när vi kom hem och vi hoppades på bra shopping under resans gång. Så igår gav vi oss ut i danföredan-kaoset för att införskaffa några pyjamaser och lite praktiska baskläder. Hua, tänkte jag innan vi äntrade köpcentret men det visade sig att efter ett par dagar i Bangkok så upplevdes julhysterin här hemma som lugn och utrymmet som luftigt. Vi har bestämt att vi vuxna ger inga julklappar till varandra men Rut ska få en tågbana av oss och vi slår nog in ett paket med kläder från oss var för att det ska bli några paket att öppna trots allt.

IMG_3404IMG_3390IMG_3371IMG_3396IMG_3389IMG_3369IMG_3380IMG_3379IMG_3325IMG_3314IMG_3303IMG_3306

 

 

Nytt hotell igen

Denna gång faller precis allt oss i smaken. Stranden, stämningen, sviten (med egen pool, utedusch och mysig trädgård), maten, servicen och allt därtill. Vi gjorde helt klart rätt i att byta hotell även om det blev lite dyrare för oss då vi redan hade betalat för fem nätter på det förra stället. Det kanske kan tyckas konstigt att ett ställe kan väcka obehag i en på det viset men det var inte en helt trygg stämning och jag blev lite nedstämd och såg bara fram emot dagen då vi skulle få byta och så vill en ju inte att det ska kännas under ens bröllopsresa.

image.jpeg

Efter tre nätter på detta ganska avdankade hotell så kände vi ett starkt behov av miljöombyte. Det är väl inte något stort fel på hotellet som så men de hade nog sin storhetstid för 20 år sedan och de andra hotellgästerna är lite speciella. Det är nog egentligen stämningen som vi inte uppskattar även om det är svårt att sätta fingret på exakt vad det är som skapar den. Vi sökte iaf runt lite och hittade ett hotell som har fått bra recensioner och som ligger på en lite lugnare mindre turistig del av ön så imorgon tar vi återigen vårt pick och pack och drar vidare. Det känns kul att göra en liten avstickare från den ursprungliga planen.

Nu är det mindre än två veckor kvar av vår resa och även om vi faktiskt har börjat föra samtal om vilken mat vi vill äta när vi kommer hem, hur skönt det ska bli att sova i sin egen säng och hur roligt det ska bli att träffa alla våra vänner och släktingar igen så är jag väldigt osugen på vinter och operationen. Det blir nog märkligt att inte kunna gå ner på stranden och gunga lite efter frukosten.

Vi talar även en del om hur det kommer bli för Rut att komma tillbaks i rutiner som inte innefattar att precis alla vill gulla, busa och leka med henne hela tiden. Hon har börjat uttrycka sin egen vilja allt starkare (även, eller kanske främst, sitt missnöje) vilket kan bli en ganska högljudd historia. Vi gör det mesta på Ruts villkor och vi har lyckats hålla fast vid mat- och sovrutiner ganska bra men allteftersom hon blir rörligare och vill göra saker på sitt sätt desto mer behöver vi gränsa och säga nej. Vi har valt att alltid göra det tillsammans med en förklaring vilket innebär att vi upprepar vissa långa haranger minst tjugo gånger varje dag. -Nej Rut, du får inte bita pappa för då gör det ont på honom. -Nej Rut, du får inte äta (sand, blad, pinnar, myror, blommor, stolar, hjulen på vagnen, mammas skor, dina egna skor, telefoner osv) för då kan du få i dig bakterier så du får ont i magen/sätta i halsen så det blir svårt att få luft. -Nej Rut, du får inte krypa på sanden/gå på sanden utan skor för då kan du bränna dig och det gör ont. Jag känner mig så tjatig och får ett behov av att kompensera för att vara säker på att vi talar mer om annat än vad hon får höra tillsägelser. Jag tänkte att hennes känsla av frustration skulle minska vartefter hon blev rörligare men känslan av att världen ligger famför ens fötter bara där att ta för sig av och sedan inte få göra det är nog än mer frustrerande. Jag tycker att det är svårt att veta hur mycket jag ska gränsa och hur mycket hon ska få möjlighet att utforska för att få göra sina egna upptäckter. Dilemmat ligger nog i att hon fortfarande är så liten (10 månader) och helt omdömeslös men att jag samtidigt vet med mig att jag är lite av en hönsmamma. Det vore ju inte så lyckat om vi börjar hämma henne och därmed dämpar nyfikenhet och lust med rädsla och stress. Det är dock få saker som jag är så nöjd med som att vi har tagit den här möjligheten att vara med henne hela tiden båda två. Det känns som att både Rut och vi mår väldigt bra av det.     PSX_20151211_174758.jpg

 

Framme på Koh Samui

IMG_20151209_125149.jpg

Igår kom vi fram till Koh Samui där vi ska spendera 10 dagar på två olika hotell på varsin sida om ön. Just nu bor vi i ett lite större samhälle där det finns liv och rörelse direkt utanför hotellet. Det är ett stort hotellområde med fin stor pool och en lång egen strand. Tyvärr en rätt kass restaurang och sämst frukost på resan hittills men det är ju betydligt större utbud på restauranger i närheten än vad vi har haft tidigare så det gör faktiskt inget.

Under hela resan så har vi befunnit oss på platser där det ska vara regnsäsong men på Bali så kom regnet sent i år så vi missade det i princip helt. I Singapore så regnade det en stund en gång. Här i Thailand har vi haft regn vid några tillfällen men det har lyckligtvis sammanfallit med att Rut ska sova middag eller på natten då vi ändå har känt behov av att befinna oss på samma plats som en AC. När vi kom hit till Koh Samui så fick vi höra att det har regnat varje dag i flera veckor men både igår och idag så har vi fått några stänk på oss och inget mer.  Hoppas att vår tur håller i sig. Både jag och David är vana vid att ganska snabbt få färg men när vi är med Rut så blir det av naturliga skäl att vi befinner oss i skuggan. Således börjar det bli dags att sola lite om vi ska hinna få färg innan vi kommer hem.

Koh Lanta

Idag var vår sista dag här på Koh Lanta där vi har vistats en vecka. Hotellet är väldigt mysigt inbäddat i den naturliga grönskan och där det fanns ett träd så har de valt att bygga runt om. Vi har främst spenderat våra dagar på stranden och gjort några utflykter på ön men under veckan så har vi vart ganska mätta på sådant som erbjuds här så som snorkling (det går ju bra att snorkla vid vår strand så varför dra iväg på nåt tänkte vi), shoping (exakt samma saker i varenda butik) gå i grottor och elefantridning (etiska skäl). Jag hoppas däremot på att besöka ett hem för elefanter där fokus är vård eller återanpassning till det vilda.

Vi hyrde en moppe en dag och lyckades hitta en hjälm som passade på Ruts lilla lilla huvud. Tanken var att vi skulle ha henne i bärselen och köra väldigt långsamt men redan efter en km så kände jag ett superstarkt nej, fy, det här känns inte alls bra. Även om vi bara skulle göra en liten vurpa så kändes det otryggt för mig så vi valde att ta en moppetaxi med sidovagn istället så fick David åka själv med den mopeden som vi hade hyrt. Det är väldigt dyrt med transport här vilket var skälet till att vi ville testa att hyra en moped (vilket är väldigt billigt, ca 40 kr/dag). Att åka taxi från vårt hotell till gamla stan (9 km) och tillbaks för oss tre kostade motsvarande ca 165 kr. Dessutom så går det ju inte att bara stanna när en ser något fint när det finns en bestämd destination utan att återigen börja förhandla om priset. Vi är nog ganska bortskämda med billig transport både från Bali och Singapore där vi skräddarsydde våra egna heldagsutflykter för någon eller ett par hundralappar.

Eftersom hotellet är så naturnära så förekommer det en hel del djur. Jag är inte generellt en person som är så särskilt brydd eller rädd för djur men det finns en del saker som kan göra mig en smula ängslig p.g.a. deras oberäkneliga beteende och att det är svårt att veta om de är farliga (kanske främst för Rut som vill stoppa allt i munnen). Sånt som har dykt upp när en minst anar det är bl.a. en ca 15 cm lång svart skorpion, massor av tusenfotingar (ca 1 dm långa) och en del mygg. De djur som är desto roligare att stöta på är aporna, ödlor och alla krabbor. En dag hängde en apa på vår terass och kissade på en handduk och slet ner våra badkläder som hängde på tork, men den var väldigt gullig. Här förespråkas att låsa toadörren (det är en utetoa i anslutning till sovrummet) eftersom aporna gärna går in i rummen. På nätterna hörs det när de klättrar runt på taket vilket jag tycker är mysigt och lite sövande nästan.

Vid några tillfällen  under de senaste två veckorna så har jag längtat efter en dusch med lite mer tryck i, bättre ac och lite färre skorpioner och tusenfotingar men ganska nära vårt hotell finns det en strand där folk campar och sover i tält. Plötsligt insåg jag hur stor skillnad 5-10 år gör. När jag var 25 hade jag gladeligen tältat på en camping med “hål i golvet”-toa och gemensamma duschar utan draperier bland diverse kryp för att ha råd med en längre semester. Nu… not so much. Förhoppningsvis kanske nästa hotell har ännu lite bättre förutsättningar, annars kanske vi tar in på nåt nice ställe bara för en natt. Det vore skönt att tvätta håret ordentligt och inte använda ficklampan för att i tid upptäcka kryp så fort en ska gå på toa på natten. På dagen är dock detta ställe ypperligt för oss eftersom det är väldigt vacker miljö, fin strand, trevlig personal, helt ok mat och ganska lugnt.

I slutet av vistelsen på Koh Mook började David få problem med sitt öra så när vi kom hit besökte vi en läkare. De var supertrevliga och allt gick väldigt enkelt och smidigt. Det visade sig att han hade fått dykaröra så han fick lite öronproppar och antibiotika. Nu börjar det bli bättre men han har fortfarande svårt att tryckutjämna p.g.a. svullnaden så vi får se hur det går under flygningen imorgon.

Rut är även lite hostig och jag börjar också bli förkyld men jag hoppas att det inte blir värre än såhär.

Det här blev ju ett långt inlägg där det kanske låter som att vi inte har det bra men det har vi verkligen. Det är fantastiskt skönt att bara ta dagarna som dom kommer och följa vår egen rytm.

Rut tog sina första steg igår, 10.5 månad gammal. Det gick helt ok tills hon ramlade huvudstupa rakt in i spjälsängen. Men vi väljer att fokusera på det positiva, d.v.s att hon faktiskt gick. Det är så mysigt numer när hon kan hålla en hand i min och en hand i Davids och sedan strosar vi runt som den lilla familj vi är. Jag försökte illustrera denna härliga känsla med en bild på våra fotavtryck men de blev bortspolade nästan direkt.

image

image.jpeg

imageIMG_20151204_152120IMG_20151204_151900

imageIMG_20151204_163650IMG_20151204_162925PSX_20151207_181137.jpgIMG_20151204_163858

 

 

Koh mook

En vecka tillsammans med min pappa och bror förflöt på i sakta mak och nu har vi begett oss till en lite större ö, Koh Lanta närmare bestämt. Det var roligt att umgås och vara med några som vi känner efter två veckor på egen hand. Främst så badade vi i havet och utforskade ön via båt, till fots och med moped.

Vi har snorklat på tre platser runt ön och simmat 80 meter genom en bäcksvart grotta för att komma till en smaragdgrön gömd pärla med pudervit sand på andra sidan. Det var som ett stort hål i berget, ca 100×100 m, omgivet av grönskande stup. Otroligt vackert och vi hade turen att få vara där helt själva en bra stund. Rut fick sitta i en flytring för bebisar med flytvästen på och tyckte att det var spännande att följa med.

Under snorkelturen skådades sjöstjärnor och allsköns tropiska revfiskar men vattnet var inte fullt lika klart som på Bali och variationerna av fiskar inte lika många. Kanske kan det gå inflation i snorkling också. Jag har ju tidigare skrivit om min rädsla för maneter och när min bror såg några när vi snorklade var jag snabb som tusan på att ta mig upp i båten igen. Hua. Det var inga farliga maneter dock, men det är ju inte lätt att veta.  När en badade vid hotellets strand så brändes/stack det till lite här och var ett par gånger varje dopp. Inte så att det var ett problem men ändå småirriterande på något vis. Vi fick aldrig klarhet i vad det var men jag läste på några olika forum som diskuterade ämnet och många slöt sig till att det kunde vara små små manettrådar som blivit söndertrasade av båtmotorer och som sedan flyter in mot land med högvattnet.

Min pappa och min bror hängde en hel del med Rut så jag och David fick chansen att dricka kaffe i lugn och ro, spela strandpingis och äta middag själva och ta en barrunda en kväll. Veckan gick fort och sedan var det dags att packa ihop alla våra tillhörigheter ännu en gång. Vi blev dock av med en kasse med saker (böcker, kläder och sovenirer) som vi inte behöver mer under resan som min pappa tar hem till oss.

Idag känns det extra mycket som att vi har vart borta ett bra tag eftersom en god vän till oss ska gifta sig just idag. Detta har dock inte vart planerat under så lång tid så vi fick reda på det när vi hade lämnat Sverige. Jag hoppas att de får en lika underbar, perfekt, kärleksfull, magisk och fantastisk dag som vi fick. Våra tankar är hos dem ❤

 

 

IMG_20151127_160040.jpgIMG_7258